Yrsas Blogg
* Artiklar på engelska
* Tsunami
* 9/11
* Bilderbergare
* Frimurare och illuminater
* Nya Världsordningen
* Israel och Palestina
* Kriget i Irak
* USA
* Balibombningen
* Estonia
* Mordet på Anna Lindh
* Mordet på Olof Palme
* Medicin och hälsa
* MindControl
* Chemtrail
*HAARP & Echelon
* EU
* Böcker
* Video
27.5.2007
Källa: DN
Skriven av: Christine Söderberg
Christine Söderberg: Underhållningsprogrammen i TV är lika hemska som nyheterna
|
Eller varför inte lite om svårhaffade, utstuderade, galna mördare: ”Jakten på en mördare” på trean som berättar verkliga händelser, eller ”Crime” som går på fyran.
Bara för att nämna några. Det finns ju rätt många att välja och vraka mellan.
Jag kanske är särskilt mesig och känslig, men jag hade svårt att somna häromkvällen på grund av de bilder som jag bara råkade flasha förbi med fjärrkontrollen.
En spännande deckare sitter i och för sig inte fel, men jag tycker nog att det är skillnad på bra deckare och orgier i ondska och mörker.
I vardagens nyhetskonsumtion så kan åtminstone jag drabbas av en känsla av vanmakt och rädsla inför alla krigsskildningar, naturkatastrofer och oändligt mänskligt lidande som når oss via nyhetsflödet. Sådant som vi bara måste ta till oss för att förstå vår omvärld. Men är nyhetsflödet inte läskigt och mörkt nog att ta till sig?
Räcker det inte med olidligheten i den ändlösa strömmen av berättelser och bilder om krigen i världen, om barn i Sverige som har utsatts för lidande i flera år utan att någon har ingripit, om galningar som skjuter och hugger ner barn och vuxna i skolan och på gatan?
Räcker det inte med allt detta mörka och onda att ta in, utan måste det verkligen finnas tillgång till program och serier som frossar i ännu mer av ”det mörka”? Måste man hitta på ytterligare ofattbart ondskefullt som vi vanliga dödliga bara inte kan rå på?
Visst, man kan alltid välja vad man vill titta på, men det är svårt att värja sig mot reklamvinjetter av obehagligheter i kommande program som virvlar förbi i reklampauser eller att undvika att se
flashar när man sitter och zappar. På bästa sändningstid.
Och inte bara då – utan även barnen kan få sig en dos av läskiga vinjetter när de tittar på barnprogram. Då gäller det att som förälder vara snabb som attan och byta kanal eller stänga av för att slippa sitta med storögda barn som med darr i rösten frågar vad det där var för något.
Det kan räcka med några sekunders läskighet för att förstöra insomningsmomenten en hel vecka framåt…
Det som lagras in kommer väl också ut någon gång, på något sätt?
De få sekunderna som jag råkade se ”Supernatural” häromkvällen räckte för att jag skulle tänka på demonens ögon halva natten. Kul när man ska vara pigg på jobbet nästa dag.
Inte undra på att folk blir knäppa med allt otäckt som visas, och kanske blir inspirerade av det till och med.
Borde vi inte fundera mer på vad tv och andra medier planterar för information i vårt undermedvetna? Och kanske också försöka fundera på vad mord och slakt och oändlig ondska i tv-format får för konkreta effekter i vår vardag? Förutom sömnlöshet förstås…
I det perspektivet har jag svårt att se relevansen i en ”debatt” som ett fåtal religionsfobiker försöker föra om faran i tv-gudstjänster som visas på tider där ingen människa sitter framför tv:n. Och även om man skulle råka se en tv-gudstjänst där det pratas om Gud och om människans ansvar att göra gott, blir man nog inte särskilt sömnlös eller knäpp av det, skulle jag tro.
Min poäng med detta? Jag skulle önska att det fanns en nyanserad debatt om vad som visas på tv och hur vi påverkas av det. För det som lagras in kommer väl också ut någon gång, på något sätt?
Sedan skulle jag önska att programinköpare och programmakare funderade lite på vad de väljer att bjuda oss tittare på. Vad man fyller TV-rutan och våra vardags- och helgkvällar med.
Mer mord, mörker och läskigheter på näthinnan när man går och lägger sig eller lite mer lustfyllt och roligt som stärker humöret och välbefinnandet?
Vad behöver vi mest av?