Så lyckades Barack Obama med det omöjliga


Källa: Expressen , 6 november, 2008
Skriven av Mats Larsson

Han fångade oss redan med de första meningarna. På scenen i Boston stod en ung, svart delstatssenator med ett underligt namn och berättade historien om sin familj. Om pappan som kom från en liten by i Kenya, om mamman som föddes på andra sidan jorden, i Kansas. - I inget annat land skulle min historia ens vara möjlig, sa Barack Obama. En osannolik historia, medgav han själv. I natt blev den ännu osannolikare.

En sån skillnad fyra år gör. Jag var på plats under demokraternas konvent i Boston sommaren 2004 och såg Barack Obama hålla sitt tal.

Det var bara politiska nördar som hade hört talas om den då 43-årige delstatssenatorn från Illinois innan han klev upp på scenen den där tisdagskvällen.

När han slutade hade han rört ett otal åhörare till tårar. Det var ett tal för historien. Ett tal som skulle ändra historien.

För det var där presidentkandidaten Barack Obama föddes. Han visste det inte själv då, men det var precis vad som hade hänt.

I natt verkade USA ha valt denne nykomling på den politiska scenen - för en nykomling är han helt klart - till USA:s 44:e president. Allt röster var inte räknade när detta skrevs, men allt tydde på en Obama-seger.

Saknade biljetter

Ja, en sån skillnad fyra år gör. Det blir ännu tydligare om vi backar tiden fyra år tillbaka från konventet i Boston. Till demokraternas konvent i Los Angeles 2000.

Jag var där också och såg Al Gore acceptera nomineringen. Även Barack Obama var i Los Angeles, men han släpptes inte in på arenan. Han saknade biljett och de nödvändiga kontakterna.

Han har själv beskrivit det som en av sina djupaste svackor, ett ögonblick då han funderade på att hoppa av sin korta och dittills föga framgångsrika karriär som delstatssenator i Illinois.

Han hade samma år försökt bli invald i representanthuset i Washington, en av de bägge kamrarna i den amerikanska kongressen. Han utmanade en äldre svart veteran - och fick storstryk.

Familjen Obama hade det samtidigt rätt klent med pengar den här tiden. När han skulle hämta ut en hyrbil efter ankomsten till Los Angeles för att köra till konventet så blev det nej. Hans kreditkort var spärrat.
Han tvingades återvända hem till Chicago redan vid mitten av veckan med svansen mellan benen, utan att ha satt sin fot på arenan i Los Angeles.

Så nog hade han rätt när han fyra år senare i Boston inledde sitt tal med orden:
- Det är en speciell ära för mig att stå här i kväll, för - låt oss vara ärliga - min närvaro här på scen är rätt osannolik.

Bakgrunden blev symbol

Det var ett smart grepp att sedan presentera sig själv och sina föräldrar, den svarta Barack Hussein Obama Sr från Kenya och den vita Stanley Ann Dunham från Kansas.
Han använde sin egen bakgrund som symbol för det som är bra med USA, som symbol för vad som är möjligt i USA, vad som förenar USA.

- Jag står här medveten om att min historia är en del av den större amerikanska historien, att jag har en skuld till alla som kom före mig och att i inget annat land skulle min historia ens vara möjlig.
Det är en historia som börjar på Hawaii 1961. Det är då den blott 18 år unga Ann och hennes make Barack får en son. Han döps också till Barack, "den välsignade" på swahili.

De unga föräldrarna studerade bägge vid universitetet i Hawaii och Barack Sr var den första studenten från Afrika där. Men deras äktenskap skulle inte vara länge.

För Barack Obama Sr hade stora planer för sig själv. Han ville återvända till Kenya och göra karriär där och lämnade sin inte ens ettårige son och hustru på Hawaii för att först studera på Harvard och sedan återvända hem.

Pappan körde ihjäl sig

Han "glömde" att berätta att han redan hade en hustru i Kenya. I Boston skulle han hitta en ny amerikansk kvinna och ta henne med sig till Afrika i stället.

Barack Obama Jr skulle bara se sin pappa en gång till i sitt liv, när han som tioåring fick besök över en julhelg från Kenya. Pappan körde ihjäl sig i Kenya 1982 efter ett liv med många besvikelser och alkoholproblem.

I stället växte Barack Obama upp med sin mamma och sina morföräldrar. Ann Dunham skilde sig snart från Baracks pappa och började studera igen. Där blev hon snart förälskad i en annan utländsk student, Lolo Soetoro från Indonesien. De gifte sig, och 1967 bar det av till Jakarta.

Det var en exotisk och mycket annorlunda plats för en sexårig grabb från USA. Familjen bodde rätt primitivt, unge Barry - det var så han kallades - lekte på risfälten och red på bufflar.
Han gick även sina första år i skola där.

- Jag tror att Indonesien gjorde mig mer medveten om vilken välsignelse det är att vara amerikansk medborgare, har han sagt i en intervju.

- Men också vilken roll ödet spelar för att avgöra barns liv. Några växer upp fantastiskt rika och andra blir extremt fattiga.

Ann blev med åren bekymrad över sin sons framtid om han skulle få hela sin utbildning i Indonesien. Så 1971 - när Barack var tio år - fick han flytta tillbaka till Hawaii och i stället bo hos sin mormor och morfar.

"Din pappa är rätt cool"

Det var under julen 1971 som pappa kom på sitt enda besök från Afrika.
En dag kom han till Baracks skola för att hålla tal. Sonen var oerhört generad och nervös, men talet blev en succé i klassen.

- Din pappa är rätt cool, sa klasskamraterna efteråt. Men pappa försvann snart igen. Även mamma skulle efter några år på Hawaii återvända till Indonesien för att arbeta där.

Så det blev i stället mor- föräldrarna, Stanley och Madelyn Dunham, som tog hand om honom. Under några dagar i oktober avbröt Barack Obama sin kampanj under för att hälsa på sin mormor, som var allvarligt sjuk. Dagen före valet, den sämsta möjliga tidpunkt, avled 86-årige Madelyn Dunham i sitt hem i Hawaii.

Barack Obama kände sig en rätt stark rotlöshet som tonåring på Hawaii. En osäkerhet om var han egentligen hörde hemma.

Hans mörka hudfärg gjorde att många tog honom för en African-American, det vill säga USA:s svarta befolkning. Men samtidigt var han uppvuxen i en vit amerikansk medelklassfamilj.

Själv umgicks han främst med svarta kompisar. Han intresserade sig alltmer för de svartas kamp för lika rättigheter och mötte ibland även på hemmaplan de problem som ras och hudfärg ofta skapar i USA.

Skrev en självbiografi

Som den gången hans mormor blev skrämd av en tiggare på gatan. Morfar förklarade för Barack att hon bara var fånig. Hon hade ju mött tiggare förr och den enda orsaken till att hon blivit skraj den här gången var för att tiggaren var svart.

"Orden var som ett knytnävsslag i magen", skriver Barack Obama i sin första självbiografi "Dreams from my father".

Han har själv beskrivit sig som upprorisk och rebellisk under gymnasietiden. Han avslöjade i sin bok att han även provade på narkotika.
Texten fortsätter på nästa uppslagFortsättning från förra uppslaget
Och till skillnad från Bill Clinton som tamt ursäktade sitt marijuanarökande med att han inte "drog in" röken, så har Obama sagt att han så klart gjorde det.

- Det var ju hela idén.
Barack Obama studerade på universitet i både Los Angeles och New York, men han var fortfarande en rastlös person som inte visste vad han skulle göra. Han skulle finna svaret i Chicago.

När han var 22 år tog han ett jobb som socialarbetare i Chicagos södra områden, ett av de största svarta storstadsområden i USA.

Besökte Afrika och Kenya

Här försökte han organisera invånarna i olika kampanjer att förbättra deras vardag och liv. Så värst stora, mätbara framgångar hade han inte men han lärde känna Chicago, han började känna sig hemma där, han började slå rot.

Obama såg dock ingen framtid i socialarbetet. Han hade alltid haft ett gott läshuvud och han bestämde sig för att skaffa sig en juristexamen från Harvard-universitet.

Innan han sökte sig dit gjorde han dock sin första resa till Afrika och Kenya. Det var första gången han fick träffa sin släkt på den kenyanska landsbygden, höra historien om sin far och farfar, besöka graven, träffa halvbröder och halvsystrar han knappt hört talas om.

Viktig pusselbit i livet

Besöket i Kenya gjorde stort intryck på Obama. En viktig pusselbit som saknats i hans liv, hade slutligen trillat på plats.

Och släkten i Afrika var mycket stolt över sonen från USA som skulle studera på Harvard. De hade all anledning till det.

För Obama skulle komma att skriva historia där. Han blev den första svarta ordföranden för den prestigefyllda tidskriften Harvard Law Review. Det var en tillräckligt stor nyhet för att det skulle bli artiklar i exempelvis New York Times.

Efter examen återvände han till Chicago, den stad som fram till i dag varit hans hem. Det fanns också en kvinna som väntade på honom där.

Obama hade som juristpraktikant träffat Michelle Robinson, en svart ung kvinna från Chicago redan 1988. Hon jobbade på den firma där Obama praktiserade och var hans handledare, trots att hon var tre år yngre.
Även Michelle var jurist och hon var lite skeptiskt först. Hon trodde Obama skulle vara en ung sprätt från Harvard. Men hon ändrade sig snart, tycke uppstod och de två gifte sig 1992.

Obama är 47 år i dag och han kommer att bli en av USA:s yngsta presidenter. Och med en av de kortaste karriärerna som politiker.

Obama hade för vänner och bekanta flera gånger sagt att han funderade på att ge sig in i politiken. Många i bekantskapskretsen hade också på känn att han skulle gå långt.

Michael Evans tog över Barack Obamas jobb som socialarbetare i Chicago och han hade hört vad folk sa om företrädaren. Han berättade för mig nyligen hur han för första gången träffade Obama över en lunch 1990.

- De säger att du kommer att bli president en gång, sa Evans till honom.
- Obama bara skrattade och sa: "Jag är smickrad, men min främsta ambition är att bli borgmästare i Chicago."

Så blev det inte. I stället satsade han på delstatssenaten i Illinois. Han fick en chans 1996 när delstatssenatorn Alice Palmer sa att hon tänkte försöka bli invald i kongressen i Washington i stället och hon uppmanade Obama att ställa upp.

Det gjorde han. Men när Alice Palmer sedan ändrade sig och ville ha sin plats tillbaka så vägrade Obama ge vika. Han drog det längsta strået. Genom att framgångsrikt visa att Palmer använt förfalskade namnunderskrifter i sin insamling.

En tuff början

Obama skulle sitta i delstatssenaten i Illinois i åtta år. Så värst mycket fick han inte genomfört eftersom republikanerna dominerade under de första sex åren.

Och han hade det tufft i början med en del av sina svarta kolleger. Obamas sågs som en uppkomling, en elitist från Harvard. En del menade att han inte var "svart" nog.

Men Obama arbetade hårt på att stärka sin trovärdighet bland de svarta i Chicago. Det faktum att han gift sig med en svart kvinna, var inte betydelselöst.

Han blev också praktiserande kristen i Chicago. Nog så viktigt i det svarta Chicago. Religion hade han annars inte brytt sig om tidigare. Han blev medlem i den nu beryktade pastor Jeremiah Wrights kyrka.
De stod varandra nära under många år. Det var pastor Wright som vigde Obama och Michelle, det var pastor Wright som döpte döttrarna Malia och Sasha, i dag tio och sju år gamla.

Bekantskapen med Wright höll på att sänka Obamas primärvalskampanj när bilder från pastorns predikningar lades ut på You Tube, predikningar där han säger saker som:

- Gud förbannar Amerika.
Obama klarade sig ur den krisen genom att hålla ett hyllat tal om rasrelationerna i USA och sedan bryta all kontakt med pastor Wright.

Illinois huvudstad heter Springfield, Abraham Lincolns hemstad. Obama kände snart att Springfield och delstatssenaten var för litet för hans ambitioner. Washington lockade. Han försökte första gången 2000, men föll i primärvalen mot den sittande kongressmannen, en före detta Blank Panther medlem. Han tog förlusten hårt.

"Han var frustrerad"

- Det var en av de gånger han funderade på att ge upp politiken, säger vännen Abner Mikva till Washington Post.

- Han var frustrerad. Han hade varit i senaten i fyra år, lönen var mycket blygsam och han verkade inte ha någonstans att kanalisera sina ambitioner.

En som inte haft något emot ett sådant beslut var hustrun Michelle. Hon fick dra det

FAMILJELYCKA. Obama med sin fru Michelle och döttrarna Sasha och Malia. Foto: REUTERS

tunga lasset på hemmaplan när maken satsade så gott som all sin tid på politiken. Så hade hon sagt nej, när han en dag några år senare kom hem och sa att han ville försöka bli invald i senaten i Washington, så hade det nog varit slutet på Obamas politiska karriär. Men hon sa ja. Han fick en chans till. Och plötsligt började allt gå hans väg.

Det började med att den sittande senatorn - den Obama hade tänkt försöka slå - beslutade sig för att inte ställa upp till omval. Racet var plötsligt helt öppet. I primärvalen föll sedan huvudkonkurrenten på eget grepp. Skilsmässohandlingar blev offentliga och det visade sig att han misshandlat sin ex-fru. Sedan hände otroligt nog samma sak igen. Obama blev demokraternas kandidat, republikanernas hette Jack Ryan. Sedan blev Ryans skilsmässopapper offentliga.

Det visade sig att Ryan tvingat sin dåvarande fru och gå på sexklubb och försökt övertala henne att genomför sexuella handlingar offentligt. Därmed var det kört för Ryan.

Inte längre okänd

Republikanerna kastade i stället in den excentriske svarta politikern Alan Keyes. En svavelosande predikant som var chanslös från början.

Inte skadade det att Barack Obama fått hålla det där talet på demokraternas konvent i Boston samma sommar. Han var inte längre en okänd delstatssenator från lllinois.
Han var Barack Obama. Han blir USA:s 44:e president.