För 10 år sedan skulle min fråga om ET mötts med ett nervöst skratt och lockat fram ett föraktfullt hånflin. Så det var mycket ovanligt att se mig själv i förra veckan, sittande framför en respekterad samling av planetjägare och regeringens vetenskapsmän, när de deklarerade att de tror på utomjordingar. Sju ledande brittiska astronomer frågade ut ministern för Avdelningen för handel och industri, under en session med titeln ”Finns det liv därute”? – ”Andra jordlika eller beboeliga planeter?”, då jag la in två frågor: ”Finns det utomjordiskt liv? och om det finns, tror ni att det är intelligent liv?” Tills helt nyligen skulle de församlade vetenskapsmännen ha pekat på att det inte finns någon universellt accepterad definition av liv, inte heller av intelligens. Allt prat om smarta utomjordningar hör hemma inom science fiction. Idag har vår förståelse av kosmos förändrats så mycket att för första gången är sökandet efter tecken på liv i andra solsystem inte bara en filosofs dröm utan finns på listan av planerade mänskliga ansträngningar för att få svar. Alla de vetenskapsmän jag frågade höll med om att utomjordiskt liv är ofrånkomligt och finns överallt i kosmos. Och alla utom en tror att det är intelligent liv – t ex med förmågan att resonera och förstå. En del tror också att vi kommer att finna någon form av liv alldeles i närheten. Prof John Zarnecki sa till ministern: ”Min uppfattning är mycket enkel – vi kommer att hitta utdött eller någon sorts liv i solsystemet.” Han tror på att primitiva insekter, eller dess kvarlevor, kommer att hittas år 2015 när en europeisk rymdfarkost landar på Mars och börjar gräva i den dammiga röda ytan. En gång i tiden var Mars en varmare, våtare och mer bekväm plats att leva på. Och han har stort hopp för en framtida mission till den isiga månen Europa, hjärtat som värmts upp av tidvattenkrafter som omger Jupiter. ”Vi skall finna liv på Europa år 2023” sa han med bestämdhet. Varför så säker på det? Vår egen planet visar att liv kan börja blomstra mycket snabbt. De första djuren utvecklades på den primitiva Jorden med stor hastighet, bara en halv miljard år eller så efter födseln Detta föranledde Dr Ian Stevens vid Birminghams universitet att spekulera i att andra planeter också måste ha liv. ”Min gissning är att liv är vanligt där ute.” Men det är upptäckten av närmare 300 världar som omges av stjärnor som mest har givit experterna upphetsning. Den ökande tilliten att förutsättningarna kanske existerar någonstans för utvecklingen av intelligent utomjordiskt liv kommer från deras övertygelse att de kommer att finna många jordlika planeter som är i vad de kallar ”Goldilocks zone”, dvs att omständigheterna på planeten inte är för heta eller för kalla utan just ”rätt”, så att rinnande vatten finns och liv kan utvecklas. Det är väldiga utmaningar som ligger framför planetjägare med tanke på kosmos oändlighet. Det mest avlägsna objekt som gjorts av människor är Voyager 1, som sändes upp för 30 år sedan och nu befinner sig 10 miljarder miles bort. Medan det tar en dag för ljuset att färdas från den åldrade sonden till jorden, så tar det fyra år för den närmaste stjärnans ljus att nå oss, medan ljuset från de flesta stjärnor vi kan se på natten tar hundratals, eller tusentals år, att nå oss på jorden. År 1992 upptäckte vetenskapsmännen att det var möjligt att hitta avlägsna världar när Alexander Wolszczan vid Pennsylvania State University fann en planet som omgavs av en neutronstjärna – resterna av en stjärnexplosion. Av alla platser som astronomerna hade förväntat sig att finna utomjordiska planeter – det här var inte en av dom! ”Det var en helt galen plats att ha en planet på”, sa Dr Stevens. ”Men den var där.” Tre år senare gjorde ett team som arbetade på Geneva Observatory i Schweiz rubriker världen över när de fann någonting liknande i vårt eget solsystem – en planet som omgavs av en utomjordisk sol vid namn 51 Pegasi. Planetjägare är beroende av mätningar av utomordentlig precision för att hitta utomjordiska världar. De söker efter omedelbara effekter av en kropp som rör sig i en bana runt sin moderstjärna – en droppe i ljuset när planeten passerar framför, (transitmetoden) eller en liten skiftning i stjärnljuset, orsakad av en dallring i stjärnans position när den dras av gravitationen från sin planet. Effekterna är subtila, vår egen sol flyttar som en babys krypande i respons till jordens gravitation när den snurrar runt i 67.000 miles per sekund. CoRot (uttalas korå) sändes iväg i december 2007 med det första teleskopet som är kapabelt att finna stenplaneter som är endast fem gånger jordens storlek, och som kretsar runt sol-lika stjärnor, som använder transitmetoden. ”För att upptäcka en sådan planet måste det endast 30 cm stora teleskopet registrera en mycket liten fördunkling som varar några få timmar, varje gång planeten går runt stjärnan”, sa dr Zuzanne Aigrin på Exeters Universitet. Det fordras mer sofistikerade rymdteleskop (planeras under nästa årtionde) för att avslöja en jordlik tvilling med oxygen och rinnande vatten, men CoRot förväntas visa var man skall leta efter en sådan inom de närmaste månaderna. Inom ca 15 år kommer European Space Agency att sända iväg en flotta av teleskop på ett uppdrag, som kallas Darwin, ovanför vår turbulenta atmosfär för att scanna 500 stjärnor inom ett avstånd av 60 ljusår från jorden. De skall sedan studera 50 planeter för att söka efter tecken på liv i form av bakterier, växter eller djur. Professor Glenn White vid The Open University och Rutherford Appleton laboratorier sa: ”Vi är ganska säkra på att vi kommer att ha extremt stora möjligheter att säga om liv har startat eller inte på en planet. Omkring år 2020 har vi definitiva svar.” Dr Michael Perryman vid European Space Agency tillade att även nu är det möjligt att analysera ljus från en utomjordisk planet, vilket är förbluffande.
|
