En tågresa…..


Text: Kalle Hellberg

I lördags åkte jag tåg mellan Falköping och Stockholm. I Skövde bytte jag
till X2000. När jag satt mig ner på min plats så dök det upp en familj, två
vuxna i medelåldern och två barn ca 10 och 15 år gamla. Föräldrarna sätter
sig mitt emot mig, på andra sidan mittgången och barnen sätter sig framför
mig, efter att först ha slungat upp en massa väskor på hyllan. Så snart
tåget börjat röra på sig så reser mannen sig och börjar plocka ner väskor
från hyllan, ur dessa tar han fram en laptop, diverse dataspel, flera
mobilen, I-pod, Teliamodem till Wlan, samt en massa annat IT-krafs och
breder ut dessa prylar på bordet framför dom. Han delar sedan ut en massa av
dessa IT-prylar till frugan och barnen, PC:n tar han själv och sätter igång
den samt knappar ut sig på Internet.


Sedan rör han inga tangenter utan sitter bara och stirrar in i skärmen,
troligen är han ute på någon ekonomisite. Efter en liten stund börjar ha
skrådera mycket högt, ”kolla, nu har en av våra aktieposter stigit med
10 000” så alla i kupén hörde detta. Hans kommentarer till vad ha såg lät höra
av sig lite då och då. Barnen lekte med sina dataspel eller knappade på sina
mobiler. Frugan försökte flera gånger ringa, men misslyckades varje gång
(jag hade en viss dosa i fickan som hindrade de flesta samtal i kupén).

Efter en stund ska föräldrarna gå och hämta något att äta i Bistron, så
mannen lämnar över datorn till grabben framför mig och talar om att
batteriet snart är slut. Han hämtar ner en laddare ur en väska på hyllan och
ansluter den till nätuttaget, som sitter mellan stolarna i vadhöjd och
därefter går de för att hämta käk.


När de kommer tillbaka ropar grabben till fadern att batteriet är slut och
att laddningen inte funkar. Mannen rycker och sliter lite i nätkontakten,
men upptäcker att det inte finns någon ström där. Han drar nu nätsladden
över stolsryggen och börjar famla mellan mina ben efter nätuttaget, finner
det och se, där fanns ström. Han drar ur kontakten igen och står med den i
mittgången, funderande på vad han ska göra.

Han böjer sig ånyo över mig och frågar ”jag kan väl nyttja ditt uttag till
laddningen?”.


Nej, svarar jag, det får du inte!


Mannen blir alldeles stel, står i mittgången med en min som om han sett ett
spöke.


Jag säger med lugn och sansad röst ”jag har förstått att er familj är en
storkonsument av nya trådlösa IT-prylar, har du tänkt på vad dessa strålande
saker kan göra med hälsan hos din familj och då särskilt med era barn?”


Mannen får nu ett vilt utbrott, han fladdrar runt i mittgången och skrattar
hysterisk med hög volym, han tror nog att jag skämtar men är inte säker på
det.


Jag plockar lugnt fram mitt häfte och diverse papper jag har i väskan och
överräcker detta till honom. ”Jag hoppas du vill läsa det här materialet,
vilket kanske ger dig en inblick i att de prylar ni använder faktiskt kan
skada er”. Mannens skratt tynar långsamt bort och han blir stående allt
blekare, medan jag fortsätter att lugnt berätta om min bakgrund och om min
insikt i strålningsriskerna samt att jag är på väg till Stockholm för en
föreläsning om hälsorisker med den trådlösa tekniken.


Jag förklarar nu också att jag inte äger nätuttaget under min stol och att
han visst får nyttja det om han så önskar, försiktigt sätter han i
laddkabeln samtidigt som han urskuldar sig med att grabben måste göra sin
läxa på datorn. Han sätter sig sedan på sin plats och börjar läsa mitt
häfte. Jag påpekar att han inte behöver läsa det nu, utan att ha det hemma
som lektyr på lediga stunder, samt att han gärna får höra av sig efter att
han läst hela, att jag gärna vill höra hans synpunkter i ämnet. Hela
familjen sitter sedan helt tysta (nästan apatiska) resten av färden, detta
var en ”pärs” för dem.


I övrigt är min förvåning över människors beteende på tåg mycket stor, de
flesta verkade redan förstörda av teknikberoende. Ingen pratar med varandra,
däremot med andra via mobilen och med så hög röst att alla hör allt. Det
verkar som att man vill att alla ska höra hur betydelsefull man är,
ensamhetskänslor verkar vara det mest utbredda hos den ”moderna människan”.
Är det därför psykofarmakaförsäljningen är på topp?