Eliten är rädd för bloggarna

Källa: Expressen, 1.8.2008
Av Svend Dahl
svend.dahl@expressen.se

Skriver du en insändare eller går med i en förening får du en klapp på huvudet av det politiska etablissemanget.

Bloggar du om politik riskerar du däremot att få en utskällning och bli kallad för mindre vetande av samma överhet.

I Sverige finns av tradition ett utbrett folkligt deltagande i politiken genom partierna och folkrörelserna. Att vi är många som engagerar oss för det vi tror på brukar därför hyllas som en av grunderna för den svenska demokratin.

När de traditionella formerna för politik inte längre lockar talar statsvetare och politiker gärna med darr på rösten om en kris för demokratin.

Men samtidigt som de oroar sig över antalet partimedlemmar verkar svensk demokrati må förträffligt. I varje fall om det är just folkligt engagemang man värdesätter.

Det bästa exemplet är förstås upproret mot regeringens massavlyssningslag. Kritiken mot FRA- lagen har formats utanför de politiska partierna och de etablerade medierna. I stället har det handlat om ett folkligt missnöje som fått genomslag tack vare den demokratisering av det offentliga samtalet som internet inneburit.

Sociala medier, som bloggar och nätverkssajten Facebook, har skapat helt nya arenor för politisk opinionsbildning. Arenor som är öppna för vem som helst.

Det krävs inte längre att man är kompis med den fina morgontidningens debattredaktör eller har råd med en armé av PR-konsulter för att man ska kunna göra sin röst hörd eller få en hel regering att sova dåligt på natten.

Det räcker med en internetuppkoppling.

Utan de folkliga elektroniska medierna hade FRA-lagen aldrig blivit en stor fråga. Missnöjet hade funnits där. Men debatten hade sannolikt upphört när centerns Fredrick Federley i riksdagens talarstol snyftande rättade in sig i ledet bakom avlyssningsminister Tolgfors.
Men när folk engagerar sig på ett sätt som verkligen utmanar det politiska etablissemanget, i stället för att gå med i ett parti och snällt vänta på sin tur, ja då är det inte längre så kul med folkligt deltagande i politiken.

Fredrik Reinfeldt uppmanade som bekant FRA-kritikerna att hålla tyst eftersom deras åsikter inte var värda något. Och bland statsvetare är det en utbredd uppfattning att bloggar är en oseriös form av politiskt engagemang som man inte behöver bry sig om.

Däremot räknar man gärna medlemmar i hembygdsföreningar.
I samma anda förklarade Dagens Nyheters ledarskribent Lisa Bjurwald 29 juli att: "Det är inte ofta jag traskar runt i den särskrivade specialklass som är den svenska bloggsörjan, men när jag gör det blir jag alltid lika negativt överraskad. Först var det FRA-frågan som skulle avhandlas av tyckare som knappt kunde stava till underrättelsebehov."

Jag har svårt att tro att man skulle kunna uttrycka sig så om någon annan form av folkligt politiskt deltagande.

Byt ut "bloggsörja" mot "folkrörelsesörja" och man ser tydligt det förakt delar av det politiska etablissemanget känner inför vanligt folks politiska deltagande.

I FRA-frågan är det ju dessutom så att bloggarna oftast har haft långt större sakkunskap än både traditionella journalister och politiker.

De nya elektroniska medierna ger folket möjlighet att sätta agendan för den politiska debatten. Oavsett om man kan uttrycka sig i skrift eller har en djup insikt i underrättelsetjänstens behov har man en möjlighet att komma till tals och bli lyssnad på.

Det är förstås obehagligt för alla som vant sig vid en upphöjd och ohotad position i samhällsdebatten. Fråga bara Fredrik Reinfeldt. Men det är riktigt bra för demokratin.
Kanske rentav det bästa sedan den allmänna rösträtten.