Bildt i Kissingers spår

Källa: SvD, 13 november 2006, 11 oktober 2007
Skriven av: Thomas Peterson


Konfliktpengar. Utrikesminister Carl Bildt uppger att Henry Kissinger är hans förebild.

Både Bildt och Kissinger har gjort sig privata förmögenheter på exploateringen av naturtillgångar i konfliktområden, skriver författaren och journalisten Thomas Petersson och berättar om Kissingers engagemang i Västpapua.

Carl Bildts privata intressen inom oljebranschen begränsar sig inte till det krigshärjade Sudan. Den svenske utrikesministern har genom sitt aktieinnehav i Lundin Petroleum AB även intressen i Västpapua - världens kanske minst kända konfliktområde.

Bakom den katastrof som utspelar sig i Västpapua döljer sig Henry Kissinger, en av Carl Bildts stora förebilder.

När Västpapua - den västra delen av ön Nya Guinea - blev en del av Indonesien på 1960-talet styrde amerikanska affärsintressen utvecklingen. Den folkomröstning om självständighet som papuanerna hade utlovats förvandlades till en mänsklig tragedi.
Valet hölls 1969, övervakades av FN, och blev en parodi på allt vad demokrati innebär.

Bara 1 025 papuaner tilläts "rösta". Framför indonesiska soldater sa samtliga ja till att inlemmas i den indonesiska diktaturen. Hösten 1969 godkände FN:s generalförsamling "valet" och satte därmed punkt för ett av världsorganisationens mest svårslagna misslyckanden.

Under senare år har det blivit allt tydligare
att USA i det tysta styrde utvecklingen med fast hand. Tidigare hemligstämplade dokument talar sitt tydliga språk.

USA gav general Suharto sitt fulla stöd redan på 1960-talet och gjorde så ända fram till hans fall 1998. Genom att stödja Suharto säkrades amerikanska affärsintressen.
Redan 1967 - två år före det papuanska valet - skrev det amerikanska gruvföretaget Freeport ett kontrakt med Suhartodiktaturen som gav bolaget rätt att utvinna guld och koppar i Västpapua under flera årtionden.
Freeportgruvan är i dag världens största guldgruva och fortsätter att skyddas med järnhand av den indonesiska militären.

En av dem som banade vägen för exploateringen av Västpapuas naturtillgångar var ingen mindre än Henry Kissinger.

Strax före det papuanska valet 1969 skrev Henry Kissinger, som då var chef för USA:s nationella säkerhetsråd, följande i en promemoria till president Richard Nixon:
"Eftersom USA spelade en medlande roll i konflikten mellan Indonesien och Nederländerna över Västra Irians [Västpapua]
framtid kan det finnas en benägenhet att sammankoppla USA med hur valet genomförs. Vi bör undvika varje form av förknippning med detta val."
De massmord på hundratusentals misstänkta vänstersympatisörer som ledde fram till Suhartos maktövertagande 1965-1966 bör ha funnits i färskt minne, men i promemorian uttrycker Kissinger stor förståelse för regimen i Jakarta.

Suharto beskrivs som en moderat man som är "engagerad i utveckling och reformer". Kissinger skriver: "Han [Suharto] har på sitt eget sätt uppnått imponerande resultat efter den oreda Sukarno lämnade efter sig."
1973 öppnade Freeport bolagets gruva i Västpapua och Kissinger utsågs samma år till USA:s utrikesminister.
Supermaktens stöd till den indonesiske diktatorn fortsatte och 1975 gav Kissinger tillsammans med president Gerald Ford i hemlighet grönt ljus till den indonesiska invasionen av Östtimor, vilken skulle resultera i ett av nittonhundratalets värsta folkmord.

På 1980-talet hade Kissinger lämnat tiden som utrikesminister bakom sig
och startade i stället en privat konsultfirma, Kissinger Associates. Affärsidén var lika enkel som inkomstbringande; att hjälpa till med att mjuka upp och underlätta kontakterna mellan amerikanska multinationella företag och utländska regeringar.

Tjugo år efter att Kissinger banat vägen för den FN-sanktionerade ockupationen av Västpapua, var det dags för affärsmannen Kissinger att skörda frukterna av sin tidigare politiska verksamhet i Indonesien.
År 1989 påbörjades ett samarbete mellan Kissinger och Freeport efter att den amerikanske ex-politikern hade agerat mellanhand i ett försök att ro i land en affär mellan Freeport och militärjuntan i Burma.

Under hela 1990-talet och en bit in på 2000-talet erbjöd sedan Kissinger Freeport sina tjänster, både som fristående rådgivare och som styrelseledamot i företaget.
De välbetalda uppdragen fick Kissinger behålla fram till den 12 december 2001.
Två dagar tidigare hade det blivit känt att en bok inom kort skulle publiceras där det skulle läggas fram bevis för
att Kissinger i ett flertal konfliktområden kan ha gjort sig skyldig till såväl krigsförbrytelser som brott mot mänskligheten (The Trial of Henry Kissinger av Christopher Hitchens).

Trots anklagelserna om krigsförbrytelser har Carl Bildt aldrig gjort någon hemlighet av att han ser upp till den i dag 83-årige Henry Kissinger.

I en intervju i Dagens Nyheter den 15 oktober uttryckte Sveriges nytillträdde utrikesminister saken så här, när han svarade på frågan om vilka internationella personligheter som har påverkat honom mest: "Det låter förmätet, men en person som jag sätter mycket stort värde på är Henry Kissinger som jag träffar ett antal gånger per år."
I jämförelse med Kissinger är Bildt en småhandlare, men deras karriärer påminner om varandra. Båda har varit politiskt aktiva på högsta nivå och skapat kontakter som senare gjort dem framgångs-rika inom affärsvärlden.

Både Carl Bildt och Henry Kissinger har gjort sig privata förmögen- heter på exploateringen av naturtillgångar i
konfliktområden.

Liksom Kissinger tillhör Bildt dem som intresserat sig för Västpapuas enorma naturtillgångar. Redan under Suhartodiktaturen skrev Lundin Petroleum ett kontrakt som gav bolaget rätt att söka efter olja och gas i den västra delen av Västpapua. Olja och gas har påträffats och exploateringen befinner sig i en viktig inledningsfas.
Samtidigt hävdar forskare och människorättsaktivister att det papuanska folket kan vara utsatt för ett folkmord.

När Bildt blev utrikesminister lämnade han Lundin Petroleums styrelse, men behöll sina aktier i företaget. Totalt rör det sig om aktier värda cirka en halv miljon kronor. Till skillnad från Kissinger har Bildt åter halkat in i politiken och nu står han där i offentlighetens ljus och bör rimligen förklara sig.

Vem tror att Bildt kommer att höja rösten mot den katastrofala situation som hans läromästare har lagt grunden till i Västpapua?


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Google adds