Barnen användes för att dölja miljardlån

Källa: E24, 12.11.2008
Skriven av Björn Sunesson


Finansmannens barn har spelat en stor roll i Carnegie-kraschen. Genom att föra över sina belånade aktier till barnen lyckades mannen tillfälligt dölja för Finansinspektionen att han hade för stora lån i Carnegie.

I den drygt 20-sidiga FI-rapporten figurerar idag några vuxna barn samt deras en gång så förmögne pappa, Maths O Sundqvist (ej namngiven i rapporten). Om pappan, barnen eller Carnegie begått något brottsligt får vidare utredningar visa. Men upplägget om hur man skulle dölja att finansmannen hade för stora lån i Carnegie har varit raffinerat.

Det finns regler om hur mycket en bank får låna ut till en enskild kund. Dessa är till för att banken inte ska gå omkull om kunden gör dåliga affärer. Reglerna säger att nettoexponeringen till en enskild låntagare inte får överstiga 25 procent av bankens kapitalbas. Carnegies kapitalbas var 1520 miljoner kronor vilket betyder att ingen fick låna mera än 380 miljoner kronor netto.

Innan börsfallen hade Carnegie eller finansmannen inga problem med lånen som brutto uppgick till ett par miljarder. Säkerheter fanns i form av aktier i en mängd stora och stabila svenska börs-bolag.

Men när börsen började falla fick både låntagare och långivare problem. När det var som mest krisartat, den 20 oktober, uppgick nettoexponeringen till 1,3 miljarder kronor, visar FI-rapporten. Carnegies åtaganden var alltså 3,5 gånger för stora.

Hur skulle man komma ur denna knipa? När säkerheterna minskar i värde ska tillgångar realiseras. Och det gjordes, en hel del aktieposter såldes. Men när det kommer ut på marknaden att en hårt pressad finansman tvingas sälja gynnar det inte precis kursutvecklingen för aktier i hans andra bolag.

Av FI:s rapport framgår att det var Carnegie som kläckte idén att finansmannens barn skulle användas för att minska att han själv hade för stora lån.

I början av juli fick FI veta att nettoexponeringen nu plötsligt höll sig under maxinivån (336 miljoner av tillåtna 380). Hur hade detta gått till när han bara några dagar tidigare varit överbelånad?

När FI började gräva i saken upptäckte man affären med barnen. Finansmannen hade gjort en så kallad terminsaffär med barnen för att minska exponeringen. Därmed skulle han också kunna sälja pantförskrivna aktier utan att behöva rapportera affärerna offentligt i form av insynsperson.

Men egentligen var det ingen riktig affär han gjort med barnen. FI hittade ett avtal skrivet mellan pappa och barn som innebar att barnen gavs rätt att sälja tillbaka aktierna till pappa (säljoption). Optionen utnyttjades också, den 13 oktober var finansmannen åter ägare till aktierna.

FI fann också att finansmannen hela tiden haft betalningsansvaret för barnens skyldigheter gentemot banken. Det fanns alltså en proprieborgen. Denna skrevs redan 2004 innan det började osa katt.

FI är kritisk: ”Mot denna bakgrund går det att ifrågasätta om banken gjorde rätt när den minskade exponeringen mot kunden på grund av terminsavtalet. Kunden var alltjämt betalningsansvarig”.

Carnegie hävdar att man
inte känt till säljoptionen och för- nekar också att man medvetet försökt dölja något.

SvD Näringsliv har utan framgång sökt Maths O Sundqvist för en kommentar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Google adds