Hur vi måste handskas med den värsta krisen i historien


Skriven avav Lyndon LaRouche den 10 april 2008
Följande presentation gavs till en grupp diplomater i Washington D.C.

De flesta här känner till, åtminstone till vissa delar, det problem som världen står inför: att vi nu är inne i den största krisen i modern tid, globalt sett. En del regeringar är förstås mer insatta i vissa delar av den här krisen än andra, eftersom de är inblandade på fel sida, i en del av de här problemen.

Men läget kännetecknas generellt sett av två saker.

Finanskrisen och hur den uppstått

För det första har hela det internationella finanssystemet gått in i en hyperinflationistisk kris, vilken i sin dynamik är jämförbar med det som Weimartyskland råkade ut för 1923. Det handlar inte om någon liten kris i USA. Det handlar om en global kris.

För att man ska kunna få en riktigare förståelse av det här ska jag göra en utvikning som är längre än vanligt, men den är nödvändig för att sätta rätt fokus på detta, eftersom detta är en ovanlig situation. Jag tror inte att någon annan har pekat på denna jämförelse mellan det som hände då i Tyskland, och det som händer nu i hela världen.

Krisen vi upplever nu är i grund och botten en kris som började 1890, när Kaiser Wilhelm II gjorde sig av med
Bismarck. Det betydde två saker. Det viktigaste var att USA:s seger över britterna i det amerikanska inbördeskriget gjorde att Europa fick upp ögonen för USA:s betydelse i världssystemet. Det som skrämde britterna mest, som
hotade dem mest, var de kontinentala järnvägsbyggena i USA, vilka uppfattades som ett geopolitiskt hot av det brittiska imperiet. Ända fram till dess, under den moderna historien och under antikens historia, hade makten inte legat så mycket i makten över landområden, utan i makten till sjöss. Och det brittiska imperiet, som faktiskt började som ett privat bolag, med freden i Paris i februari 1763, härskade över världen med hjälp av ett finansimperium, förstärkt med lite extra militära inslag. Det var i princip ett diplomatiskt imperium.

Det som USA stod för var en hel kontinent som hade svetsats samman kring en seger över britterna i inbördeskriget, och svetsats samman genom utbyggnaden av ett järnvägssystem som knöt ihop hela territoriet, och det blev - särskilt efter 1876 - en inspiration till samma typ av utveckling i Europa. I Ryssland till exempel var den berömda Transsibiriska järnvägen och hela det landets utveckling under de stora ledarna vid den tiden en återspegling av detta. Järnvägsbyggena och reformerna av det tyska systemet under Bismarck mellan 1877 och 1880 skedde också under inverkan av att USA hade lyckats besegra britterna, i den brittiska iscensättningen av
inbördeskriget i USA.

Det var alltså tack vare Bismarck som kriget inte bröt ut tidigare. Som Tysklands ledare hade Bismarck satt
käppar i hjulen för britterna, genom att samtidigt förhandla med både den ryske tsaren Nikolaj II och med sin egen regering, för att förhindra att Ryssland och Tyskland skulle råka i luven på varandra på grund av krisen på Balkan. Så fort Bismarck hade fallit, på order av den brittiske kronprinsen, prinsen av Wales, flög locket av och det började hända en massa saker, bland annat mordet på den franske presidenten, Dreyfusaffären, början på det första brittiska kriget mot Kina, som startades 1895 med hjälp av Japan som var lierat med Storbritannien,
och så vidare. Hela perioden från 1890 till och med 1945 präglades faktiskt av en strategisk konflikt över såkallat geopolitiska frågor.

I dag har vi kommit in i en liknande situation, och vi kan förstå den bara om vi ser tillbaka på den här tidigare perioden. Det som vi upplever nu är nämligen en fortsättning av den här brittiskt iscensatta geopolitiska konflikten, på samma sätt som det såkallade kalla kriget var det. När Franklin Roosevelts inflytande avtog i USA
under Truman och senare, särskilt efter mordet på Kennedy, så var hela världen återigen på väg in i en ny kris.

Nu dyker USA-dollarn. Men det började egentligen 1971, när det internationella dollarsystemet raserades, under Nixon, genom att Bretton Woods-systemet raserades. Det betydde slutet för USA-dollarn. I samma veva iscensatte britterna den berömda oljeprisbluffen, i början på 1970-talet, vilket gjorde att de anglo-holländska liberala bankerna kunde införa det som fick namnet petrodollar, och USA-dollarn var inte längre den stabila världsvalutan. Efter oljepriskrisen låg kontrollen över oljepriset, och kontrollen över värdet på USA-dollarn, i händerna på dem som har kontrollen över Amsterdammarknaden.

Alltsedan dess har USA systematiskt undergrävts, undergrävt sig självt, genom Nixon-administrationens
politik på det utrikespolitiska och ekonomiska området, och undergrävts inrikespolitiskt, rent fysiskt, under Carter-administrationen, genom Trilaterala kommissionens inflytande. Och hela tiden har det gått utför för USA.

Sedan kom perioden som började 1989, med den polska krisen och lite senare Sovjetunionens sammanbrott, som gick över i ännu en stor plundringsperiod, och hela världspolitiken ändrade karaktär.

Det har nu gått så långt att inflationsprocessen, som är en hyperinflationistisk process, håller på att flyga i luften. Ingenting kommer att kunna rädda det nuvarande internationella finanssystemet. Det går inte att rädda. Det är slut - det är kört. Den enda räddningen är att införa ett nytt system.

Lissabonfördrag och krigshot

Vi har nu också fått en ny sak på halsen: det såkallade Lissabonfördraget, som innebär det största krigshotet
sedan 1930-talet, antagligen ännu större. I ett läge där det internationella finanssystemet håller på att bryta ihop skapas en organisation i Europa som når ända fram till Vitrysslands och Rysslands gräns, och som, om Lissabonfördraget går igenom, kommer att lyda under en ny diktatur, som innebär att ingen regering i Europa, från Atlanten fram till Vitrysslands och Rysslands gräns, kommer att vara en regering i egentlig mening. De kommer alla att vara marionetter åt det brittiska imperiet, enligt det här nya europeiska fördraget. Om det inte stoppas.

Som ett resultat av den här utvecklingen, tillsammans med början på den hyperinflationistiska explosionen,
som inleddes i slutet av juli förra året, befinner vi oss nu i en situation där hotet om krig och liknande kriser överallt i världen aldrig har varit större i modern tid.

Någonting som liknar ett krigstillstånd håller på att organiseras av den brittiska regeringen mot Kina. Läget i Pakistan är instabilt, och det utnyttjar man. I Kina, Indien och Ryssland och andra länder finns en tendens att gå ihop om att hitta någon form av samarbete och motstånd mot de brittiska ansträngningarna. Presidentämbetet i
USA är en marionett. Kongressen är värdelös i det här läget, särskilt efter det senaste kongressvalet. Det demokratiska partiet kontrolleras finansiellt av en grupp fascister som Felix Rohatyn och George Soros; de kontrollerar representanthusets talman. Den amerikanska kongressen är kraftlös, både senaten
och representanthuset. Saker händer som man trodde var otänkbara för bara några år sedan.

Konflikten exemplifieras av det som britterna har gjort med hjälp av sin egen nazistiska resurs, Dalai lama,
som en gång i tiden var en resurs för nazistpartiet, just denne Dalai lama, som fortsatte att vara en del av nazistorganisationen även efter den tiden Det som britterna skapade, i och med uppkomsten av det brittiska imperiet, när de skapade och styrde ett konfliktområde mellan Indien och Kina, med hjälp av Tibet-operationen och uighur-operationen, är nu i fullt sving.

I Afrika pågår ett folkmord - angreppet på Zimbabwe är inget annat än ett led i en folkmordsprocess, som är
riktad också mot Sydafrika, och även mot andra delar av världen.

Detta är den värsta krisen för mänskligheten, i hela den nyare tidens historia, och den händer nu. Det är en kris som rör sig till randen av krig. Och med tanke på hur krigets villkor ser ut i vår moderna tid handlar det om ett domedagskrig, inte något vanligt krig.

Det som utspelar sig i Sydvästasien är bara typiskt för hela processen. Krigsskådeplatsen som Tony Blair organiserade i Irak används nu som en krigsskådeplats för hela regionen.

Det finns botemedel

Det här är alltså den värsta krisen i historien. Men enligt min mening finns det botemedel. Det finns lösningar. Men inom den amerikanska regeringen hittar man inte mycket just nu i åtgärdsväg. Presidentvalskampanjen är viktig här. De två brännpunkterna för hela processen är antagligen den amerikanska presidentvalskampanjen, i år, och
det som händer i samband med Lissabonfördraget. Om Lissabonfördraget går igenom kommer Europa, från Atlanten fram till gränsen till Vitryssland, inte att vara civiliserat längre. Det kommer att vara en fascistregim rätt och slätt, som till sin uppbyggnad väldigt mycket liknar Mussolini-regimens uppbyggnad i Italien.

Detta är läget. Det finns krafter i Europa som går emot detta. Det finns medborgarkrafter som går emot det; de är viktiga. Än så länge har de inte lyckats. Men om det här fördraget går igenom finns det inte en enda suverän regering mellan Aatlanten och Vitryssland, i hela Europa. Inte en enda. Det kommer inte att finnas ett enda parlament som har någon makt; ingen president som har någon makt.

Nato kommer att vara integrerat
med EU, och det kommer att vara en krigsorganisation, redo att utkämpa krig i
full skala, med hjälp av bluff och den sortens bluffande som leder till krig.

Vi står alltså inför den värsta krisen i hela den civiliserade mänsklighetens historia. En kris som till sina ekonomiska konsekvenser är jämförbar med det som drabbade Europa i mitten på 1300-talet, den såkallade mörka tiden. Och bara genom att vara på alerten, och inte låta sig luras till att titta på enskilda frågor som om de var problemet, utan genom att se på hela frågekomplexet som en enda fråga kan man formulera en politik, och nationer kan sluta sig samman kring en politik som ligger i allas intresse för att gå emot det stora hot som kommer från London, och från den typen av intressen, i dag.