Tecken på global förstörelse år 2012 Kanadensisk militär har funnit dramatiska bevis på uppbrytningen av isen i Arktis

Det finns många profetior för åren fram till slutet av år 2012.  Nedanstående gäller den uppvärmning som orsakar att isen vid den norra polen smälter i hastigt tempo men detta gäller i hög grad också den södra polen.  Detta lägger världen under vatten, speciellt land nära oceanerna.  Enligt en rapport från BBC News har forskare funnit stora nya frakturer under en utvärdering av statusen på jättestora isblock i Kanadas avlägsna norra del. Teamet fann ett nätverk av sprickor som sträckte sig över mer än 1,6 mil på Ward Hunt.

”Jag var överraskad över att se dessa nya sprickor”, sa Derek Muelle, en av expeditionens forskare. ”Det betyder att ishyllan desintegreras (upplöses i sina beståndsdelar) och att delarna kläms ihop som bitarna i ett pussel och kan flyta iväg”, tillade han.  Tecknen är illavarslande, ansåg andra deltagare i den internationella forskargruppen.  Det är ett tecken på att när vi når fram till år 2012 kommer förödande floder från den globala uppvärmningen att drabba världen  

Efter den rekordstora smältningen av isen i Arktis under förra året fokuserar alla på vad som hänt under 2008.  Tidiga tecken under våren var illavarslande och isen i Arktis smälter mycket snabbare än under 2007.

Den viktigaste orsaken till att uppvärmningen av Arktis går så väldigt snabbt kallas alltså för albedoeffekten. Vem som helst kan testa albedoeffekten, genom att gå ut i starkt solljus iklädd först vita kläder och sedan svarta.  
 
De svarta kläderna känns mycket varmare. Det beror på att den svarta färgen absorberar solens strålar, medan de vita kläderna reflekterar - kastar tillbaka - en stor del av solstrålarna. 
 
Det är precis samma skillnad mellan vit, snötäckt is och mörkt, öppet hav. Den vita snön har mycket högt albedo, omkring åttio eller nittio procent. Det mörka havsvattnet har däremot ett mycket lågt albedo, bara omkring tio eller tjugo procent. Snötäcket kastar tillbaka solljuset, medan havsvattnet suger åt sig solens värme. 
 
- Albedot för snö och is kan vara 5-10 gånger högre än för havet. Så när isen drar sig tillbaka absorberar havet 5-10 gånger mer värme. Det här skapar en förstärkande effekt, havet blir varmare, och det minskar sannolikheten för att isen ska komma tillbaka, förklarar Mark Serezze. 
 
Albedoeffekten har störst betydelse i själva Arktis eftersom området har varit snötäckt fram till nu. Den innebär att uppvärmningen nära nordpolen går mer än dubbelt så snabbt som i resten av världen.  
 
Hittills beräknar forskarna att jorden har värmts upp cirka 0,7 grader sedan det senaste seklet, till följd av människans utsläpp av växthusgaser. Men Arktis har värmts upp mycket snabbare, ungefär en grad bara sedan 1980.  
 
Under de närmaste hundra åren kommer jorden att värmas upp med mellan 1,1 och 6,4 grader, enligt FNs klimatpanel. Men i Arktis handlar det om betydligt mer: mellan 2 och 9 grader. 
 
Det får många konsekvenser för djurliv och ursprungsbefolkning. Många har säkert hört talas om isbjörnarnas mörka framtidsprognos när sommarisen försvinner. Uppemot sextio procent av arten kan vara borta till år 2050, och i slutet av seklet kan isbjörnen i värsta fall vara helt utrotad. 
 
Ursprungsbefolkningarna i Arktis kommer inte längre att kunna leva sitt traditionella liv med hundslädar och jakt. 
 
Det är ju trist när jordens djurliv utarmas. Och visst är det sorgligt att uråldriga fångstkulturer försvinner, och med dem stora mängder mänsklig kunskap. 
 
Men Arktis befolkning kan ekonomiskt få det bättre i ett mildare klimat. Och rederinäringen ser entusiastiskt fram emot möjligheten att lägga nya fartygsrutter tvärs över Arktiska oceanen. 
 
Det stora problemet är inte lokala förändringar i Arktis. Det är att Arktis i högsta grad påverkar hela jordens klimat. 
 
Om isen i Arktis smälter och havet absorberar mera värme, får hela jordklotet ta emot totalt sett mer energi från solen. Det höjer hela den pågående globala uppvärmningen ytterligare ett stycke. Framför allt påverkas regioner som ligger nära Arktis, som Skandinavien och tundran i norra Sibiren och Kanada.  Det leder till en liknande men svagare albedoförändring när mörka barrträd invaderar den ljusare tundran. 

Dessutom påverkar Arktis uppvärmning de havsströmmar som driver hela jordens klimat. En viktig motor för dessa strömmar är att kallt, salt och tungt ytvatten vid Arktis sjunker ner i havsdjupen. När vattnet i Arktis blir varmare, mindre salt och lättare till följd av att isen smälter, kan dessa flöden stanna av. Det bromsar i sin tur de varma strömmarna som går från tropikerna och upp till nordvästra Europa.