El niño - El niña

Tidigare publicerat på Politisk Hemsida
11.9.2005

El Niño (spanska ordet för liten pojke eller Jesusbarnet)

La Niña (spanska ordet för liten flicka

El Niño är en rubbning i oceanens atmosfärssystem inom det tropista Stilla Havet.
El Niño är en onormal uppvärmning av vattenytan inom det östra tropiska Stilla Havet som är en del av vad som kallas Den södra Oscillationen. Den södra Oscillationen är det fladdrande mönstret av det motsatta lufttrycket mellan det östra och västliga tropiska Stilla Havet. När det motsatta lufttrycket är högt inom det ostliga tropiska Stilla Havet är det lågt i det västliga, och vice versa. Eftersom oceanens uppvärmning och lufttryckt är till största delen de motsatta, brukar vetenskapsmännen kalla det här fenomenet inom den södra Oscillationen för El Niño eller ENSO. Normalt blåser det mot väster och vinden hämtar då varmt vatten till Australien. Kallare vatten förs mot den sydamerikanska kusten. Det kalla vattnet för med sig plankton som behövs för de stora fiskarnas förökning i den här regionen. Vart tredje till sjunde år dör dessa passadvindar och varmt vatten som en gång pressades västerut börjar nu kastas tillbaka mot Sydamerika. De sydamerikanska fiskarna har gett det här fenomenet namnet El Niño, vilket på spanska betyder "Jesusbarnet" och den uppstår vid den tiden då vi firar Jesusbarnets jul.

El Niño avbryter oceanens atmostfärssystem inom det tropiska Stilla Havet och förorsakar viktiga förändringar på vädret runt hela jordklotet. Ett av dessa förändringar är ökande nederbörd längs de södra delarna av USA och i Peru. Dessa förorsakar förstörande översvämningar och torka i västra Stilla Havet och den förknippas ibland med de förödande buskbränder i Australien.

La Niña, namnet för liten flicka, är det motsatta för El Niño där Stilla Havet blir svalare än normalt. Även om La Niña inte är så välförstådd som El Niño tror man att den uppstår pga passadvindarnas ökande styrka. Denna mängd tilltagande kallare vatten rör sig mot den västra sydamerikanska kusten och sänker vattnets temperatur. Det globala väderfenomenet La Niña påverkar till det motsatta för El Niño.

Bilderna visar havets vattenyta sedd från NASA's TOPEX satellit, vattenytans temperatur från NOAA's AVHRR satellitupptagning och havstemperaturen under vattenytan. Denna tredimensionella karta visar hur havsnivån höjs längs med Ekvatorn inom den östra delen av Stilla Havet med ända upp till 34 cm där de rödmarkerade områderna visar på att havsnivåns temparatur stiger med upp till 5,4 grader Celsius.

El Niño

Havstemperaturen här nedan illustrerar hur det termokliniska (gränslinjen mellan varm och kall ocean vid 20 grader C) planar ut vid El Niño. Det röda är 30 grader C och det blåa är 8 grader C. Den termokliniska gränsar mellan den mörkblå i botten och det cyanfärgade som uppstår vid 20 grader C. Uppgifterna är från tiden mellan 1.1.1997 och 10.3.1998.

Under El Niño året 1992 hade Stilla Havet från Drake passagen till Ross Havet mindre havsis än under ett normalt år.

I motsatt ordning hade Stilla Havet mera havsis utbrett norröver år 1999 som var ett La Niña år.
Färgförklaring: de ljusblå områdena står för öppet vatten. Alla övriga områden utgör havsis.

Vetenskapsmän har funnit det märkligt, att då ishavet på en sida om Sydpolen minskar, så ökar den längre ut på andra sidan. Nya upptäckter från NASA's kontor för Polarprogram påstår för första gången att det är ett resultat av El Niños och
La Niñas förändringar i den subtropiska jetströmmen, vilken sedan förosakar stormar som flyttar havsisen runt Sydpolen.

Reslutaten är viktiga för att man ska förstå den globala väderförändringen bättre, eftersom ishavet påverkar jordens energibalans. Förekomsten av havsis som förekommer runt de båda polerna uppstår när vattnet blir tillräckligt kallt för att frysa, då reflekterar den solenergin tillbaka till rymden och kyler ner vår planet. När det finns mindre havis absorberar oceanen solens värme och det förorsakar en uppvärmning av klimatet.

Om vi ser till förhållandena mellan temperaturförändringarna i haven, atmosfäriska vindar, stormar och havsis visar den nya studien hur bagateller förorsakar en återgång och ökande isförekomst i Atlanten och Stilla Havet och på den andra sidan av Sydpolen, den "Arktiska motpolen".

El Niños och La Niñas ser ut att vara de verkliga medlen för att generera en motpol i havsisen observerad i havsbassängerna runt Antarktis, sade David Rind, ledande författare för studien och chefsklimatforskare vid NASA's Goddard Institute for Space Studies. Studien ger ut ett nummer av Journal of Geophysical Research den 17 september.

Den här kartan visar på skillnaderna i havsisens täcke mellan 1992 och 1999 omkring Antarktis. Den röda färgen indikerar platserna där det fanns en högre koncentration av havsis år 1992 än år 1999, till följd av förekomsten av El Niño år 1999.

Åren med El Niño gör att vattnet i östra Stilla Havet värms upp, varm luft lyfter uppåt. När luften börjar röra sig mot Sydpolen, förorsakar jordens rotation att den vänds mot ost. Jordens rotation är tillräckligt stark för att förosaka att den uppåt- strömmande luften förstärker den subtropiska jetströmmen, ett band av atmosfärisk vind nära Ekvatorn som också blåser mot öster.

När den subtropiska jetströmmen blir starkare över Stilla Havets innanhav pressar den stormarna bort från Stilla Havssidan av Sydpolen. Eftersom det förekommer färre stormar nära den stillahavs-antarktiska regionen under åren med El Niño, förekommer det färre vindar som blåser havsisen längre ut på oceanen och isen stannar nära stranden.

Samtidigt sjunker luften vid de tropiska atlantsänkorna och skickar stormarna mot Sydpolen. Stormarna som intensifieras när de möter kallare atlantvindar, blåser havsisen bort från polen och längre in i Atlanten.

Åren med La Niña, då den östra och centrala delen av Stilla Havsvattnet svalnar, får det en motsatt effekt, där havsisen minskar på atlantsidan och ökar på stillahavssidan.

Studien är viktig eftersom förekomsten av havsis som pressas ut i havet har en nyckelroll vid utvidgningen eller minskningen av solens värmande effekt på vårt klimat. Studien visar också för första gången orsakerna till de antarktiska havsisarnas motpol.

Forskarna kan använda sig av dessa upptäckter i det globala klimatet för att mäta tidigare, nuvarande och kommande klimatförändringar.

"Genom att förstå förändringarna i temperaturen inom de olika oceanerna och hur de påverkar havsisen är en viktig del i pusslet att förstå klimatförändringarna", säger Rind.