I olika debatter, särskilt i dessa dagar, blir ofta de som modigt och rättmätigt kritiserat Israels krigsmakt för krigsförbrytelser och massakrerna i Libanon och Gaza beskyllda för att vara ”antisemiter”. Denna meningslösa etikett är givetvis avsedd att skam- och skuldbelägga alla som inte hukar för den mediala förkärleken att framställa Israels arroganta och självsvåldiga uppträdande i försonande dager. 

Begreppet semiter är en på 1700-talet införd benämning på en grupp forntida eller ännu levande folk som antogs härstamma från Noaks son Sem (1.Mosebok 10 kap). Numera avser man med semiter de folk som vid sitt första framträdande i historien talat semitiska språk. Dessa språk utgör en av undergrupperna inom den afroasiatiska språkgruppen, och med en utbredning inom ett avsevärt område i norra och nordöstra Afrika samt Mellanöstern/Asien. Det största språket är arabiska


Att klassas som prosemit eller antisemit är alltså meningslöst när man talar om staten Israel, dess befolkning eller den judiska religionen. Begreppet antisemit har gjorts till en tyvärr förlamande skrämseletikett som utan urskillning fästes på var och en som ens vågar antyda ett uns av kritik mot den sionistiska staten Israel. Jag har ett stort antal judiska vänner både i Sverige och utomlands som är aktiva i organisationer som tar kraftigt avstånd från sionismen som ideologi då den står i stark konflikt med Torah, d v s det judiska `gamla testamentet`. Dessa antisionistiska judar kallas ”självhatare” (eng. self-hating jews) av sionisterna. 

Sionismen som är en världslig politisk rörelse hänvisar trots detta till att de är ”Guds egendomsfolk” och att man har fått ”sitt land” av Gud. Egendomligt nog låtsas dom aldrig om sina halvsyskon araberna som i Bibeln kallas Ismaeliter. I gamla testamentet berättas om Abram och hans hustru Sarai som Gud lovat egen avkomma trots att de var mycket gamla.

(1.Mos 15 t.o.m. 18). De litade dock inte på Guds löften utan Sarai ”lånade ut” sin egyptiska tjänstekvinna Hagar till Abram för att få den utlovade avkomman vilket resulterade i en son som hette Ismael.

Gud förtydligade emellertid löftet om den utlovade egna avkomman och ändrade makarnas namn till Abraham och Sara, och tretton år därefter föddes deras gemensamma son Isak. Sionisterna åberopar också ett av Guds löften till Abraham som finns i 1.Mos 15:18  ..”åt din säd (avkomma) skalljag giva detta land, från Egyptens flod (Nilen) ända till den stora floden Frat (Eufrat)


Den judiske hedersmannen Alfred Lilienthal har redogjort för den sionistiska Kivunim-planen för ett Stor-Israel med denna utsträckning och att de blå ränderna i Israels flagga symboliserar dessa floder (med sionisternas symbol, den sexuddiga stjärnan, mellan dessa). Israels flagga fastställdes dessutom i en kuppartad omröstning i det provisoriska styret för den nya staten 1948. 

Sionisterna åberopar även andra förbund med Gud, ex-vis då israeliterna genom Moses fick budorden under vandringen i Sinai, men som de bröt redan innan Moses kom tillbaka med stentavlorna. (2. Mos 19 t.o.m. 32). Genom hela den historia som åberopas som ”bevis” för ”äganderätten” till sin statsbildning så förekommer ständiga brott mot de förbund som deingått med Gud. 

Gå gärna in på websidan för de Torah-trogna judarnas världsorganisation www.nkusa.org och läs vad de tycker om denna statsbildning som västmakterna och den sionistiska världsorganisationen med våld tvingade fram i Palestinaområdet efter andra världskriget i svallvågorna efter de nazistiska massmorden på judar. 

Diverse ”experter”, mediarepresentanter, historielärare och andra som åberopas eller yttrar sig i dessa dagar är förvånansvärt okunniga om sionismens historia som gradvis framtonade under 1600-talet för att sedermera få en organiserad form genom Theodor Herzl i slutet av 1800-talet. Det lönar sig att söka kunskap hos många judiska organisationer och inte blint låta sig ledas av den dominanta och resursstarka sionistiska propagandan. Vi kommer aldrig att få en bättre värld om vi ska acceptera att

GÅRDAGENS OFFER ÄR DAGENS BÖDLAR.