Staten Israel, 60 år

Förräderi på hög nivå: Pentagons sionister, AIPAC och Israel

av James Petras 31 aug 2004
bearbetning: Torbjörn Johansen Eaec 10 maj 2008

FBI-utredningen av israeliska spioner i Pentagon är bara en del av en större strid mellan sionister på höga poster i Pentagon och inom den amerikanska säkerhetstjänstens olika organ. Detta visste man redan 2004, men det har inte skrivits så mycket om det.

Allt sedan G. W. Bush kom till makten har det förekommit en häftig politisk och organisatorisk strid mellan sionisterna i Pentagon och deras folk inom militärapparaten, å ena sidan, och amerikanska höga militärer och tjänstemän inom underrättelsetjänsterna å andra sidan. Denna konflikt har uttryckts i en rad viktiga frågor som kriget i Irak, skälet till att starta och vidmakthålla detta orättfärdiga krig, förhållandena mellan USA och Israel, hotbilden i världen, taktiska strategier som storlek på Amerikas krigsmakt som behövs för kolonialkrig och hur man går tillväga vid en kolonial ockupation. Från den 11 september 2001 och fram till invasionen av Irak har Pentagons sionister och de politiska militaristerna haft trumf på hand: de marginaliserade CIA och upprättade sina egna underrättelsetjänster för att föra ut sina egna uppgifter, de framförde tanken att man skulle genomföra en serie krig, med början i Afghanistan och Irak – samt projekterade krig i Iran, Syrien, Libanon, Saudi-Arabien och andra muslimska länder. Pentagonsionister utökade Israels makt i Mellanöstern och främjade den expansionistiska kolonisationen av Palestina, på bekostnad av soldater i krig i Irak och gav extra ekonomiska anslag till Israel trots CIA:s avrådan.

Den amerikanska militären och säkerhetsapparaten har slagit tillbaka. Först genom att avslöja sionisterna angående Irak och dess påstådda massförstörelsevapen, sedan genom att avslöja Ahmed Khalabi, som var betald av sionisterna som dubbelagent för Iran, följt av en tvåårig utredning av Pentagonsionister som lämnade över viktiga uppgifter till Israels militära underrättelsetjänst och den hemliga polisen Mossad.

Det står mer på spel än ett krig på gräsrotsnivå mellan skaran "Israel Först" i Pentagon och motståndarna inom amerikanska militärapparaten, diplomatkåren och säkerhetstjänsten. Den fundamentala frågan är ju amerikanernas frihet att bestämma, eller i alla fall ha inflytande över sina politiker och utnämnda, utan  att bli utsatta för manipulation och styrning av en utländsk regering, Israels regering, och deras högt uppsatta medlöpare i USA.

Israel har i årtionden 'fixat' amerikansk utrikespolitik så den tjänar Israels intressen bäst genom de största judiska organisationernas makt i Amerika. Det nya hos den nuvarande (2004) spionaffären i Pentagon är att hellre än att trycka på från utsidan för att säkra fördelaktig politik för Israel, är de Israel-lojala redan tillsatta på höga poster inom regeringen och fattar strategiska beslut om Amerikas världspolitik och förser sina israeliska kontakter med hemligstämplade dokument som behandlar diskussioner på hög nivå inom Vita Huset om krig och fred. Idag är politiken i Pentagon och den judiska organisationen AIPAC:s spioneri speciellt farlig, eftersom det som står på spel är ett israeliskt krig med Iran, säkert med USA som allierad, som kommer att sätta hela världsdelen i brand.

Draget att ta till spioneri hos höga sionister inom Bushs administration som Douglas Feith, Elliott Abrams, Paul Wolfowitz och andra har gjort att kulmineringen av en rad politiska åtgärder som AIPAC fört fram har ämnat att förstärka Israels expansionistiska mål i Mellanöstern.

Wolfowitz, Feith, Abrams, Perle, Rubin med flera, var de ivrigaste anhängarna av ett krig i Irak. De hade ett nära samarbete med andra sionistideologer, som Bushs talskrivare David Frum, för att föra fram idén om "ondskans axelmakter," så man kunde engagera USA i en hel rad krig mot muslimska stater i området som är fientliga mot israelisk kolonialpolitik i Palestina. Wolfowitz och Feith har bildat en egen, alternativ "underrättelsetjänst" (Office of Special Planning), som leds av vännen och sionisten Abram Shulsky, som använde Khalabi för att förse oss med falska uppgifter om Irak för att rättfärdiga kriget.

En armé av "Israel Först"? akademiker och journalistideologer skrev, talade och verkade för att rättfärdiga det amerikanska anfallet på Irak, medan den första delen av kriget gick ut på att avfärda alla de regimer som var kritiska till Israels expansionism. Cohen, Rubin, Kristol, Foxman, Ledeen och andra försåg USA med "expert" propaganda om varför amerikanska soldater skulle döda och bli dödade för ett Eretz Israel.

SPIONAFFÄRENS FÖRGRENINGAR OCH RÖTTER

Nästan dagliga möten och konsultationer ägde rum mellan höga amerikanska sionistiska tjänstemän och israelisk militär och underrättelsechefer på judarnas kontor. Feith and Wolfowitzs Pentagonkontor blev ett slags bordeller för förräderi mot den amerikanska staten, med fullt av israeliska topprankade tjänstemän. Att döma av den politik som följde, står det klart att Pentagonsionisterna rättade sig efter sina israeliska herrar. Israel fick mer ekonomiskt stöd, obegränsad tillgång till insyn i amerikansk politik och information om Amerikas tilltänkta politik i Mellanöstern. Under tiden marginaliserades amerikansk underrättelsetjänst och militär, deras protester mot Israels ställning i USA blåstes bort, deras blotta närvaro sågs som hinder för Sharons vision om ett större Israel samtidigt som man skulle "dela på herraväldet i Mellanöstern med USA" (!).

I och med en hög nivå av samarbete mellan Israel, pentagonsionister och judiska organisationer i USA, har gränserna mellan Amerikas och Israels intressen och rättigheter blivit rätt dimmiga och osäkra. Från pentagonsionisternas och deras organiserade judiska supporters perspektiv är det "naturligt" att Amerika lägger miljarder dollars på att stödja den israeliska maktapparatens territoriella expansion. Det är likaså "naturligt" att överföra strategiska hemliga dokument från Pentagon till staten Israel. Som Haaretz säger, "Varför skall Israel stjäla dokument, när de kan få veta vad de vill på offentliga möten?" Att spioneri bedrevs via officiella konsultationer mellan israeler och USA-sionister har blivit allmänt känt inom politikerleden. Det är bara det att det inte kallas spionage, utan "att byta underrättelsematerial," återigen är det bara det att israelerna sänder disinformation till pentagonsionisterna som tjänar deras intressen medan de senare lämnar ut sin verkliga politik samt positioner och strategier från Amerikas regering.

Historien visar ett mönster av pentagonsionisternas dislojalitet mot den amerikanska staten och deras illa dolda hjälp till Israel. Harold Rhode och William Luti, båda fanatiska sionister under Feith, Wolfowitz och I. Lewis Libby har utretts av FBI för att ha lämnat ut dokument till Israel. Rhodes säkerhetstillstånd drogs in redan 2004. CIA agenter i Bagdad rapporterade att han ständigt använde sin mobiltelefon i samtal med Israel och delgav dem Amerikas politiska planer, militärgrupperingar, politiska projekt, Iraks tillgångar och  annat som egentligen var konfidentiell information. Michael Ledeen, en annan inflytelserik sionistisk intrig- makare som jobbat i Pentagon förlorade sitt säkerhetstillstånd efter att ha blivit anklagad för att ha lämnat hemligt material till ett "främmande" land (Israel). Feith lejde Ledeen 2001 för att arbeta tillsammans med  Office of Special Plans, som handhade topphemliga dokument. Feith själv blev avskedad i mars 1983 ur  National Security Council för att han försett Israel med hemligstämplade uppgifter. FBI utredde Wolfowitz för att ha försett Israel med dokument som handlade om en föreslagen affär med amerikanska vapen till ett arabland.

Det står klart att israeliska agenter, inte bara sionistideologer, infekterar Pentagons högsta kadrer. Det handlar inte bara om att plocka några poäng på USA:s bekostnad och till Israels fördel utan att verka för en lång rad frågor som främjar Israels makt i regionen genom att oavbrutet spionera och sätta Israel först, trots att man är amerikanska medborgare. Det som förvånar är inte den nuvarande (2004) utredningen av israeliska pentagonspioner utan varför de inte har arresterats, åtalats och dömts långt tidigare.

Problemet med det organiserade amerikanska judiska samröret med spionaget i Pentagon, nämligen den roll som spelas av den mest inflytelserika pro-Iisraeliska lobbyn (AIPEC) som medbrottsling i spionhärvan hör inte till undantagen.

I sina böcker beskriver Victor Ostrovsky, en före detta Mossadagent (The Other Side Of Deception, !994), samt Gordon Thomas och Martin Dillon (Robert Maxwell: Israel's Superspy, 2002) hur Israels säkerhets-styrkor har rekryterat sionistjudar från Amerika, som kallas sayanim, med uppdrag att tjäna som back-up och samarbetsmän när israeliska säkerhetsstyrkor opererar i Amerika.

AIPAC är inte bara en proisraelisk "lobby" utan en beständig lyssnare och samlare av allmän och hemlig regeringsinformation åt Israel. På en mer filosofisk nivå finns det en försåtlig tro som omfattas av ledare i de största judiska organisationerna som AIPAC att huvudfrågan för alla judar är om "förd politik är bra för judarna" –  om den är till nytta för staten Israel och dess nuvarande styresmän, till förmån för Israel. För att försvara Israel till varje pris. Det är mycket troligt att en hel del av dessa tjänstemän går över gränsen och börjar spionera under ett krigstillstånd.

President Bush har förklarat sig vara en "krigstidspresident" –  och USA är officiellt i ett aggressionskrig av kolonial karaktär mot det irakiska folket. Under dessa omständigheter är spionage i krigstid ett  brott mot rikets säkerhet – även om spionmästarna råkar vara judar. Det är inte undra på att sionisterna i USA och Israel jobbar övertid för att försöka underminera utredningen om spionage.
Israeliska tjänstemän hävdar att Mossad och deras militär bad om ett stopp på spionerandet på USA efter skandalen med Jonathan Pollard. "Vi har inte spionerat på USA sedan dess!", hävdar de. I själva verket utvisade man från USA flera än 800 israeliska spioner, utklädda till konststuderande och turister, efter 11 september. Även flera Mossadagenter som hade agerat flyttkarlar i New Yersey och Tennessee blev utvisade. http://www.venusproject.com/911/did_israel_sacrifice_wtc.html

Här är det på sin plats att citera en amerikansk judisk vän av den nya världsordningen:

"För närvarande finns det en öppning, under vilken en i sanning fredlig och självständig världsordning kan byggas. Den kommer inte att vara länge; vi är på randen av en global förändring. Allt vi behöver är en rätt stor kris, och nationerna kommer att acceptera den nya världsordningen."

— David Rockefeller i FN den 14 september 1994

DEN 11 SEPTEMBER 2001 KOM KRISEN, OCH EN RAD INSKRÄNKNINGAR I FRIHETEN INFÖRDES.

FRÄCKHETEN I DET JUDISKA MAKTSPELET

Arrogansen med vilken Israel behandlar USA, som Sharon en gång skröt om offentligt, är i stort baserad på den enkla principip som alla sionistiska seloter (ivrare) använder antingen de är toppakademiker eller grova nyfascistförbrytare (som Elliot Abrams) – "Det som är bra för Israel är bra för USA."

Det betyder för USA blodiga krig mot Israels motståndare, obetingat stöd för israelisk expansion, skövling och plundring av Palestina och nu spionage på USA för Israel. Vägledd av sloganen ovan är det lätt att se hur allt i USA som kan vara användbart för den israeliska underrättelsetjänsten är tillåtet villebråd för dem vare sig det gäller dokument, viktiga direktiv eller strategiska debatter om militära frågor som avhandlas i  Vita Huset.

 TOPPHEMLIGA DOKUMENT I FEL BREVLÅDA

Hellre än att bemöta bevisen har sionistideologerna tagit till ad hominum, personangrepp på deras egen spion på lägre nivå som inte kan påverka politiken. De förbiser det faktum att han var den som levererade sötsakerna till sina sionistbossar som faktiskt skapar politik och samarbetar med folk på hög nivå i Israel för att "samordna" amerikansk politik som passar Israels behov. Kraften i USA-Israel-propagandans maskin är så överväldigande att  FBI tvingades att utreda i två år, till eviga avlyssningar, videor, fotograferingar, och intervjua dussintals regerings- och icke-regeringstjänstemän innan de kunde ställa någon till svars. Trots att de har blivit ertappade i ord och bild med att stjäla topphemliga dokument, förnekar ändå AIPEC-tjänstemän alltihop och lejer sedan de dyraste försvarsadvokaterna de kan hitta. Alla redan påstår pro-sionisternas massmedia att SIONIST/AIPEC-spionage I SJÄLVA VERKET handlar om "felbehandling av  känsliga dokument," "man har stoppat topphemligheter i fel brevlåda? Verkligen?

På mindre än två dagar begravde pro-israeler sanningen i massmedia, och en rad "nyhetsrapporter" publicerades som innehöll förnekanden från AIPEC, med Israel som förlöjligade sin "mullvad" i Pentagon med epitetet fanatisk idiot (Haaretz) med en motattack som ifrågasatte utredningens motiv och kontraspionaget som FBI bedrivit. Media publicerade anonyma "insider" historier där man påstod att FBI skulle låta bli att väcka åtal för spioneri till förmån för ett åtal för "att ha behandlat ett topphemligt dokument ovarsamt" eller helt enkelt inte åtala alls. De hävdade att man i hanteringen av ett hemligt dokument å Israels vägnar inte visste att det var straffbart och bara en oskyldig, välmenad felbedömning. Detta propagandaverk blev rakt igenom ett falsarium när det avslöjades att den israeliske agenten (Franklin) bekände, och det visade sig att han hade samarbetat med FBI flera månader före det.

Höga politiker besökte en fest som hölls i New York två dagar efter att FBI kom med "nyheten" att AIPEC var mellanmannen för dokumentutförseln. I modern tid har aldrig något regeringsparti, eller oppositions-parti heller, för den delen, deltagit i officiella festligheter med en organisation på samma gång inblandad i spioneri för en annan stats räkning. Förklaringen är den utan föregångare unika politiska situation som vi finner i USA idag; den utomordentliga makt som en litet, ekonomiskt beroende land utövar via dess rika och organiserade politiska/religiösa företrädare, däribland även "kristna" sionister.

INFILTRATION PÅ ALLA NIVÅER

Om Israel kan skaffa sig vad de vill från sina sionistiska patrioter på höga poster inom den amerikanska regeringen, varför då syssla med spioneri? Det finns flera olika förklaringar till det.

1) Franklins handhavande av dokument kunde ses som ett tidsbesparande och säkert drag. Vid upptäckt skulle hans mentorer helt enkelt förneka inblandning. Att han handlade på eget bevåg, ett argument man använde i israelisk press. Tanken på Franklin som en slags "ensam revolverman" förklarar inte varför han lejdes, kunde användas till känsliga uppdrag och att han prisades av äldre sionister som Feith, Wolfowitz, Ledeen och Abrams – ända fram till tiden strax före avslöjandet.

2) De dokument som överfördes (stals), försåg Israel med absolut vital ackurat information om en debatt på mycket hög nivå: Amerikas politik angående Iran, speciellt vilka som var för eller emot en militär attack mot Teheran. Detta tillåter Israel planera sin egen militära strategi, när man i förväg vet hur Washingtons möjliga gensvar blir och kan styra de högre samarbetsmännen i Pentagon hur de skall förbereda marken för en acceptans för en israelisk aggression.

I grunden vill Israel styra besluten i Vita Huset via Wolfowitz, Feith och andra, samt med hjälp av hemliga redogörelser i dokument som Mossad kunde analysera direkt. Det finns ett "behov" av spioneri, därför att Mossad förlitar sig inte bara på en enda källa, och opererar inte heller längs ett enda spår. De har direkt formella och "informella" (spionverksamhet) relationer med (Israel-) vänliga krafter inom USA:s regering. Mossad opererar på många nivåer, legalt och illegalt, genom sionistiska samarbetsmän och egna agenter på plats, genom agenter med falska pass och genom lokala "sovande" agenter, som kan aktiveras för speciella ändamål.

SAMMANFATTNING

En utredning med bevismaterial är vanligen nog för åtal, förhör och förhandling med ledare och utländska förbrytare i en större spionrättegång särskilt när landet befinner sig i krig. Tusentals oskyldiga sydostasier araber och muslimer har fängslats och satts i koncentrationsläger på de mest futtiga och ohållbara "bevis" eller "misstankar". Men i spionfallet Israel-AIPEC-Pentagon försattes normal lagstiftning ur spel…

Frågan om åtal har att göra med politisk makt – det är en kamp mellan den israeliska staten, uppbackad av de främsta presidentkandidaterna och partierna, de amerikanska politiska sionisternas apparat samt deras mediaakolyter å ena sidan och å den andra FBI, den professionella säkerhetsapparaten (CIA, DIA), förste åklagaren och hans utredningspersonal och några få andra, mer obetydliga röster.

De så kallade progressiva rörelserna och kritikerna är förvånansvärt tysta: även när de talar ut om kriget, gör de inga fördömanden angående spionaffären som ju är nära relaterad till nästa Mellanösternkrig – en israelisk attack mot Iran. Varför fördömer inte progressiva judar AIPAC-spioner, för att främja ett nytt krig i Iran? Ett underskrivet uttalande, "Inte i vårt namn," skulle tydligt skilja de höga herrarna från alla dessa agenter i utländska krig. Och tre dagar senare skulle media begravt hela episoden.

FBI fördröjer all kontakt med pressen. Åklagaren står under ett enormt ensidigt politiskt tryck. Utan några massmediautsläpp är den amerikanska republiken en hjälplös golem, farlig, men uppbunden av maliciösa dvärgar, kan inte försvara sig själv, är oförmögen att definiera sina egna politiska intressen. Den senaste rapporten från FBI (2004) säger att den israeliske agent som själv bekänt sitt spioneri just höll på med att leda myndigheterna till sina kontakter i den israeliska regeringen när CBS kom ut i media med fallet. Var CBS medvetna om faran för de israeliska underrättelsetjänsterna och försökt sig på att underminera hela utredningen?

Utan tvivel kommer de att göra någon sorts offentligt uttalande kanske till och med någon slags utredning och en möjlig dom utfärdad på en funktionär på mittnivå med sekundära åtalspunkter, och FBI kanske till och med vågar sig på att fråga Wolfowitz och Feith om deras kunskaper om spionnätet, med förutsägbara konsekvenser. Men om man skulle hitta en svag punkt i dessa intervjuer, skulle sionistiska media genast skrika "Antisemitism" och "ett andra Dreyfussmål", vilket antagligen blir slutet på hela utredningen.

Den dolda striden mellan Pentagons "expan-sionister" och den amerikanska säkerhetsapparaten kommer att fortsätta. Amerikanska medborgare kommer snart återigen bli tvungna att bemöta en allvarsfråga: Om  säkerhetstjänsterna i USA inte är kapabla att försvara landet från utländskt spionage som kommer från de högsta regeringskretsarna – vad skall man göra?

Hur som helst måste vi vara beredda att möta ett av sionisterna planlagt militärt angrepp på Iran, vilket så gott som säkert leder till en stor världsbrand som endast kan gagna de nyfascister som styr Israel. Och du är rädd för att kallas antisemit om du protesterar mot sionisternas (bara Israels?) spionerier och regionala "små" krig.