Enligt experterna är vi inte lika illa ute som under den stora krisen på 30-talet – vilket dock bland annat den världsberömde finansmannen George Soros hävdar. En mera träffande jämförelse är oljekriserna 1973-1974 och 1979-1980, kriser som ledde till recession och minskat välstånd världen runt. Vi kan alltså redan nu ta för givet att 2008 blir ett dåligt år – ett år då majoriteten av jordens människor får det sämre. Precis som under 70-talskriserna är den viktigaste orsaken till nedgången de dramatiskt stigande priserna på råolja – och därmed bensin och fotogen, lika med bil-och flygtransporter. I de rika länderna tvekar folk att ta bilen från staden till köpcentra utanför centrum. Det betyder minskad omsättning och fler konkurser. Samtidigt ställer flygbolagen in flygningar och höjer priserna. Det betyder inställda resor och problem för hotell, restauranger, taxi, etcetera. Plus att uteblivna affärsresor innebär uteblivna affärer, vilket innebär mindre personalbehov – lika med högre arbetslöshet. Överallt i världen, även i Europa, har fiskare och lastbilschaufförer gått i strejk i protest mot de dyra drivmedelskostnaderna. Om oljan är den viktigaste orsaken så fördjupas krisen av en rad andra faktorer. En sammanställning: • Oljepriserna och kampanjen mot ”global warming” har medfört att väldiga arealer åkermark i stället för mat producerar drivmedel som etanol. Förutom att satsningen är ekologiskt tveksam, betyder mindre åkermark högre matpriser. Ris, vete, majs, socker och mjölk har under det senaste året gått upp i pris på ett sätt som vi inte upplevt på en generation. Kött har, av samma anledning, blivit så dyrt att folk i de fattiga länderna tvingas avstå helt och hållet. I en lång rad länder från Egypten till Indonesien och Karibiska havet har demonstrationer mot de höga priserna slutat med kravaller. FN:s World Food Program (WFP) beräknar att situationen kan få ”allvarliga konsekvenser” för fler än 100 miljoner människor i länder som Somalia, Nordkorea och åtskilliga andra. • Dåliga skördar i Australien och Europa och tsunamin i Burma, försvårar krisen. • Detsamma gäller EU:s jordbrukspolitik som ju går ut på att begränsa produktionen av säd, kött och vin för att (i första hand) Frankrikes jordbrukare ska få bra betalt för sina produkter. Ungefär hälften av EU:s budget går åt till jordbruksstöd – det vill säga betalning till den som inte producerar. • Ytterligare en viktig faktor är det ökade välståndet i mega-länderna Kina och Indien. Den snabba ekonomiska tillväxten (som i Kinas fall varat i trettio år) har gett flera hundra miljoner människor möjlighet att äta bättre – och mer! Efterfrågan ökar, inte minst på kött, och priserna rusar följdriktigt i höjden. • Sist och slutligen spelar också kreditkrisen på bostadsmarknaden i USA sin roll. Experterna tvistar fortfarande om man kan tala om en recession (två kvartal med fallande tillväxt) i USA men ingen bestrider att arbetslösheten är på väg upp och förtroendet för framtiden på väg ner. Kort sagt pekar allt på att världsekonomin är sjuk och att vi fortfarande är på väg neråt. 2008 är redan i dag ett förlorat år och mycket tyder på att de flesta får det sämre – eller i varje fall mindre bra – även under 2009 >> Tänkvärda siffror som talar för sig själva... 11 500 000
|
