Men i Sverige utreder frimurare polisens olagliga brottsprovokationer

Källa: Världen Idag, 4.4.2008
Skriven av: Ruben Agnarsson

Chefsåklagare Pär G Lindell och hans chef överåklagare Björn Ericson på riksenheten för polismål, är de åklagare som utrett polisens olagliga brottsprovokation och illegala informatörsverksamhet.
Här svarar överåklagare Björn Ericson på frågor om vilka krav som ställs när man utreder polisbrott och om de båda åklagarnas frimurarengagemang kan komma i konflikt med deras yrkesroller.

– När det är poliser som är misstänkta, är det egentligen de enda fall av utredningar där lagstiftaren ställer krav på att man skall ha erfarenhet, man måste minst vara vice chefsåklagare eller högre för att hantera den här typen av brott, säger överåklagare Björn Ericson.

– Det finns en särskild enhet på åklagarmyndigheten som hanterar misstankar mot poliser och åklagare. De åklagare som jobbar här har lång erfarenhet och hög integritet, just för att värna om det här. Vi finns i en organisation för oss själva, om man säger så, och har särskilda utredningsresurser också, erfarna kriminalpoliser som alla är kommissarier som utreder de här brotten.

– Det finns också särskilda utredningsteam på sex ställen i landet. Det är en bra organisation, vi har ju ögonen på oss hela tiden och i de utredningar som har varit på senare tid har verksamheten beskrivits positivt.

Kan det finnas tillfällen då du som åklagare - på grund av de starka löften och de lojalitetskrav som finns inom frimureriet - hamnar i en konflikt på grund av ditt engagemang?
– Jag har inte varit aktiv på rätt många år. Jag känner nog inte igen det här med löften och lojalitet, inte mellan människor, säger överåklagare Björn Ericson.

– Däremot dyker frågan om gemensam föreningstillhörighet upp ibland, det kan röra om personer som är med i frimurarna, i Rotary, i samma kyrka eller politiskt parti. Det där är en svår fråga, men man kan inte ha ett ostkuperesonemang kring offentliga tjänstemän där de inte kan delta i föreningslivet.

– Däremot kan det naturligtvis uppstå jävsituationer där någon man känner förekommer, när man exempelvis är med i samma förening. Det är ju lite grann av en samvetsfråga, men alla typer av sociala relationer kan ge upphov till tankar för den enskilde som att: ”Kanske jag inte skall hantera det här ärendet”.

– Det är frågor som dyker upp ibland – inte minst på små orter där många människor är föreningsaktiva. Det måste finnas något konkret mellan personerna i fråga, man kan inte säga att en åklagare som är socialdemokrat inte kan åtala någon som är med i samma parti, det skulle få väldigt konstiga konsekvenser.

Det faktum att chefsåklagare Pär G Lindell är med i samma frimurarloge i Umeå som Björn Ericson, ser han inte som märkvärdigt.

– Vi har umgåtts, kollegor umgås ju privat ibland, förklarar Björn Ericson.

– Jag har kollegor som är med i olika föreningar. Föreningstillhörighet rent generellt ser jag inte som ett problem. Bekymret infinner sig när det blir relationer till en motpart, samtidigt som man måste vara vaksam över vad olika relationer kan ha för betydelse i förhållande till ärendet.

De starka lojalitetskraven framkommer ganska tydligt i ritualerna. En fråga som ställs är exempelvis ”Är du beredd att ljuga i lydnad för frimurareordens befallningar?”

– Jag har inte varit med i så många ordenssällskap, men jag tror nog att många gånger skall man kanske gå med, för att förstå det riktigt. Det är svårt att tolka det på det sätt som du gör.

Två gånger ställs frågan om man är beredd att ”vittna, tala och giva eder röst i överensstämmelse med Ordens befallningar även om ni efter lugn och samvetsgrann prövning skulle finna dem stridande mot eder övertygelse om vad rätt är?” Det är en ganska udda fråga, om inte annat…

– Min erfarenhet av frimureriet - jag kom med där fast jag egentligen inte visste så mycket om det - är inte den du beskriver, jag har inget sådant intryck som du försöker förmedla.

Jag läser endast högt från ritualerna som är nedskrivna i Svenska Frimurare Ordens fundamentalstadga…

– Jag har aldrig sett det som ett bekymmer…