Utred Estoniahaveriet på nytt!

Källa: Världen Idag, 2008-03-03 08:02


Estonia-dykarna, de enda officiella ögonvittnena till hur vraket och vrakplatsen såg ut efter passagerarfärjans förlisning, vägrar fortfarande att tala med utredare. Dykarna, som anlitades av Sjöfartsverket, har enligt uppgifter till Ekot tackat nej till att prata med de forskare som nu utreder orsakerna till fartygets snabba sjunkförlopp. Dykarnas tystnad förvånar inte, eftersom de fick skriva under ett långtgående sekretesslöfte i samband med dykarexpeditionen i december 1994. Tystnadsplikten hävdes motvilligt av Sverige först för ett år sedan, efter starka påtryckningar från Estland. ”Ingen kan tvinga dykarna att berätta om vad de såg”, slog dock förre försvarsministern Mikael Odenberg samtidigt fast i media. Att dykarna uppfattade signalen är tydligt, och att de fortfarande vägrar tala visar hur politiskt känslig deras ögonvittnesskildringar fortfarande är.

För drygt ett halvår sedan erkände Johan Fransson, chef för Sjöfartsinspektionen, att den officiella dykoperationen vid Estonia hade stora brister. Han försvarade det undermåliga resultatet med att operationen endast hade två uppdrag: att undersöka om det gick att bärga fartyget och kropparna, samt att bekräfta den internationella haveriutredningens förutbestämda teori om hur haveriet gått till.

En haveriutredning som redan vet vad som hänt innan utredningen ens börjat, är inte värd namnet. När ledande politiker samma dag som olyckan hänt ”visste” att katastrofen berodde på bogvisiret - trots att sjöfartsexpertis slog fast att detta ensamt inte kunde förklara olyckan - avslöjar det en olycksbådande fixering vid en politiskt gångbar förklaring.

Att dykarna fick munkavle och förbjöds att rapportera om vad de såg är oförklarligt, eftersom expeditionen självklart fick fram betydligt mer information än vad de redovisat. Påståendet att tystnadsplikten infördes av hänsyn till de anhöriga är vilseledande. Även förbudet mot nya dykningar vid vraket, via det gravfridsavtal som Sverige drev igenom, visar att allt tal om hänsyn till anhöriga bara är svepskäl. Samtliga kvarvarande anhörigföreningar har krävt att gravfridsavtalet skall upphävas, för att nya undersökningar vid vraket skall kunna genomföras. Istället för att värna de anhörigas kroppar, skyddas nu fartyget från ytterligare undersökningar. Gravfridsavtalet fredar i första hand de beslutsfattare som kan ställas ansvariga för händelseförloppet i samband med och efter Estonias förlisning.

De forskare som nu utreder Estonias förlisning ifrågasatte redan för ett halvår sedan den officiella haverirapporten, och påpekade att färjan sjönk betydligt snabbare än haveriutredningen hävdat. De menar nu att vatten strömmat in genom ventilationstrummor efter sidorna på Estonia, en förklaring som inte fanns med i haverirapporten.

När vi nu har svart på vitt på att viktiga tidsangivelser och haveriorsaker inte fanns med, är en ny haveriutredning den enda trovärdiga vägen framåt. Att tala med dykare, häva gravfridsavtalet och genomföra nya undersökningar vid vraket kan klaras av på kort tid.
Sverige har i dag en försvarsminister som motionerat i riksdagen om behovet av en ny haveriutredning av Estoniaolyckan. Som ansvarigt statsråd kan Sten Tolgfors se till att ett sådant förslag också blir verklighet.