Detta är månskärans timme
Något
har fört mig från en punkt till en annan,
en slump har styrt också dina steg hit.
Men natten faller inte av en slump, och den korta drömmen
som vi delar
är som eldsvådan i ett fönster när den låga
vintersolen går ner.
Nyss stod vi vid barmarken, denna barmarksvinter,
och mossan lyste roströd i duggregnet som en kryptogamisk
eld.
Och dagen var som ett liktåg fast ingen av oss visste vad
som begravdes.
Hör korpens rop över våra ångestfulla läppar,
här där vi har lagt av oss
tiden och kläderna.
Och hör vår egen tystnad som vi sjönk ner i till
knäna.
Vad säger dina ögon, vilken resa har de återvänt
ifrån?
Eller mina, vad begråter de så bittert?