FRÄMLINGEN

Fråga mig inte
om mig själv
jag känner mig inte

Var gång någon rör vid mig
sluter jag mig
nästan som en blomma
som inte tål
mänsklig beröring.

Det har med sanning att göra.

Jag vill vara fri, fri som blomman kan vara
när den slagit ut
och vänder sig mot solen.
Fri att lysa
för igen
- men också fri
att sluta sig.

Fråga mig inte
om mig själv
jag känner mig inte
jag är identisk
med oron
omöjlig att fånga.
I samma ögonblick du försöker
är jag en annan.

En till synes obefintlig
men ändå förnimbar sanning
som liksom ekot
befruktat sig själv
och därför lever i många.

Det är svårt att beskriva
vad man inte är
Det är svårt att "älska"
när man ej är kär.

Bara leva som vänlös
hemlös
utan tro
leva för ingen
- som ett löv i vinden
utan ro.

Fråga mig inte
om mig själv
jag känner mig inte
Det är bara tryggt
att veta
att bakom allt
öppnar sig ett landskap
för de pånyttfödda.

Men alltjämt
måste jag dö,
det har med sanning att göra.

/ Bo Setterlind

Tillbaks t. dikter
Humanistgruppen