I varje blomma bor en annan blomma. Ett svagt
doftande sorgsmycke. Obegripligt mitt i det mörka
guldet. I varje blomma kan man ännu urskilja det
nedlagda mönstret. Parvingar med hårrörsfina
gudskärl. Barnögon i den tunna väven. Där afton-
rodnaden sin rosenmantel sänker. Istappar korsar
stjälkarna. De höga klibbiga stjälkarna. Under
hjärtats förhud. Allt är meningslöst. Fanfarer
klingar i den trötta bröstväven. Sakta klirrande
som fingerglas. Det är en ros så skön dess blad
är som fanfaren.