Min Fågel, ur Strountes:

Varför sjunger du min fågel när det ännu är så kallt?
Stiger trädets sav ända upp till dig, du blomma av toner
på den höga gren?
Du fyller en rymd med rolöshet omkring dig. Långt bort
och utanför din synvidd står den sjuka solnedgången
med sin frost.
.....

Uppbrottet är i boet, är det innersta av ägget, föds med oss.
Därför sjunger du för mig fågel, därför känns den råa
kylan frisk
Locktoner, locktoner, o hunger som kan tillfredställas
blott
när i näbben du har fångat insekten av ingenting
som i varje ögonblick försvinner i den tomma luften.