Var som helst, bara det blir bortom denna världen
Charles
Baudelaire
Tillvaron är ett sjukhus, där varenda patient är besatt av en längtan att byta
säng. Den ene vill ligga mitt emot kakelugnen, den andre tror att han
skulle tillfriskna, om han bara kom vid fönstret. För mig känns det
som om jag alltid skulle kunna trivas just där jag inte befinner mig,
och detta flyttningsproblem hör till dem som jag ständigt dryftar med
min själ.
Säg mig, min själ, du min arma, förfrusna själ, hur skulle du tycka
om att slå dig ner i Lissabon? Där bör det vara varmt, och du skulle
kvickna till igen som en liten ödla. Staden ligger vid vattnet, man
påstår att den är byggd av marmor och att invånarna hyser ett sådant
hat mot allt slags vegetation att de rycker upp träden med rötterna.
Det vore väl ett landskap efter din smak, ett landskap av ljus och sten
och speglande vatten.
Själen svarar inte.
Eftersom du är så förtjust i att vila och att se på rörelse - vill du
komma och bo i Holland, detta lyckogivande land? Det vore kanhända en
trakt som skulle förströ dig, sedan du så ofta beundrat den i bild på
museerna. Vad säger du om Rotterdam, du som älskar master och fartyg,
förtöjda vid husens stenfot?
Själen förblir stum.
Batavia kanske skulle tilltala dig mera? Där finge vi förresten stifta
bekantskap med den europeiska anden förmäld med den tropiska skönheten.
Inte ett ljud. - Är månne själen död?
Har du alltså kommit till den grad av försoffning att du bara finner
nöje i ditt eget onda? Om det är så - låt oss då fly till länder som
liknar döden… Nu har jag det - arma själ! Vi packar och far till Torneå.
Låt oss resa längre bort till Östersjöns yttersta ände, eller ännu längre
bort från livet om det är möjligt - vi kan slå oss ned vid Nordpolen.
Där snuddar bara solen snett vid jorden och den långsamma växlingen
mellan ljus och natt upphäver alla olikheter och ökar ödsligheten, denna
halva tomhet. Där kunde vi ta oss långa bad i mörkret medan norrskenet,
för att förströ oss tid efter annan strödde ut sin säd i rosiga kärvar
liksom återskenet från ett fyrverkeri i helvetet.
Äntligen exploderar min själ, och i sin vishet ropar den till mig: "Var
som helst! Var som helst! Bara det blir bortom denna värld!"
Charles
Baudelaire, sajt