Zenrin

Ingenting är undangömt.
Sen långt tillbaka är allt klart och dagsljust.
Människans tankar finns inte till.
De är som fotavtryck i himlen.
Över, inte minsta trasa att skyla huvudet.
Under, inte en tum jord att sätta foten på.

Var stilla. Jaga inte.
Våren kommer, gräset gror av sig självt.
Vatten före, vatten efter,
nu och för alltid flödande, följande sig självt.
Ett visst ord bestämmer hela världen.

Ett visst svärd skapar fred mellan himmel och jord.
Om du inte får tag i det inifrån –
var ska du söka?
Om du vill ha reda på vägen till bergstoppen
fråga de som går på den dagligen.

De fallande dimmorna flyger tillsammans med vildgäss.
Om hösten har vattendragen samma färg som himlen.
Om du inte tror, se på september, se på oktober.
Gula löv faller, täcker berg och floder.
Vildgässen har inte för avsikt att kasta en spegelbild.
Vattnet menar inte att ta emot dem.

Skopa upp vatten med händerna, du håller i månen!
När du plockar en blomma doftar också dina kläder.
Berg och floder, hela jorden manifesterar essensen
av det varande. Rösten av bergsforsen är från en jätte.
Bergens linjer och kullar, är de inte renhet, Buddhas kropp?

På det stora mysteriet finns ingen aviga och räta.
Fåglarnas vägar upphäver öster och väster.
Sen långt tillbaka finns det inte flera vägar.
De som kom fram gick alltid samma väg.

Dag efter dag stiger solen upp i öster och går ner i väster.
Alltid framåt, för att leda vattendragen till sitt slut, eller
Väntande orörlig på att vita skyar ska höja sig.
Hör, vinden avtar, blommor fortsätter att falla!
En fågel ropar, tystnaden i bergen djupnar.

Om du vill rädda ditt liv måste det falska jaget dö.
Ytterligt förintad har du för första gången fred.
Du håller ett litet blad – en fem meter lång Buddha av guld.

Zens stora sjukdom: mitt i regnet uppfattar du solen.
Du öser källvatten ur eldens centrum.
Rider din häst längs en svärdsegg,
Gömmer dig i eldsflammor.
En tiger med många horn, en ko utan svans.
När du hinkar upp vatten tror du att bergen rör sig.
Med segel hissade tycker du att klipporna är på väg.

Blå kullar är alltid blå kullar.
Vita skyar är alltid vita skyar.
I vårens landskap finns inte hög eller låg.
Grenar som blomstrar växer naturligt till långa, somliga korta.
I livet kommer du inte att träda in i de himmelska kretsarna.
I döden skräms du inte av något helvete.

När du kliver ner i vattnet blir det inte minsta krusning
Om du möter en som är upplyst, hälsa varken med ord eller tystnad.
Om ni möts kommer ni att skratta.
Skogsdungen, de många fallande löven.
Ni sover med benen utsträckta.
Fria från sanning, fria från lögn.

Tao De Ching

Zen Sayings, Sacred Texts

Åter till tankar om utveckling