Socialt Arbete har egna förutsättningar

- Den avgörande kunskapen som leder till hållbara lösningar finns inte hos teoretiker eller politiker, utan hos de professionella som dagligen möter de utsatta människorna.

I alla tider finns det ett glapp mellan samhällsledarnas goda avsikter och det praktiska resultat som faktiskt uppnås för medborgarnas räkning. Jag tänker inte försöka rada upp allt som har inträffat när det gäller det här kapitlet! Jonas Love Almqvist har redan gjort det i början på 1800-talet i sagan om Ormus och Ariman. ( Ormus var en välmenande gudom med mycket makt som bodde på månen och försökte styra förhållandena på jorden. Bland annat genom sitt "Gatugångsreglemente". se fotnot 1.

Särskilt tydligt visar sig glappet när det gäller socialt arbete. Det finns väl inte något annat yrkesrevir där så många välmenande förändringar har skett på svaga grunder och tvärs emot praktikernas och medborgarnas önskemål.
Socialt arbete är ett område som ständigt påverkas av frälsningsläror av nya "modeller" som med buller och bång lanseras som epokgörande. Efter ca två-tre år omges de med ett beklagande löje. ( "Minns du när läkarna på Långbro skulle vara med och skura toaletter tillsammans med klienterna!?" "Minns du när Tony Manoccio ville att vi skulle ha observatör och videofilma varje samtal med socialbidragstagare!?" ).

De senaste 20 åren har ett otal omvälvningar avlöst varandra. Frågan är om klienterna märkt några förbättringar. Det verkar inte så när man frågar dem. De olika trenderna och omorganiseringarna har i allmänhet felet med sig att de lanseras uppifrån så att säga "från månen". De leder till två saker:
A) tjänstemännen flyttar runt och byter lokaler och arbetsgrupper i allt snabbare tempo.
B) språkvanor och uttryckssätt bryts om och ändras ungefär vartannat år, vi får nya saker att skratta åt.
På de 20 år jag har arbetat med sociala frågor har jag varit med om ett tiotal byten av ideologier: från kamratstöd, gestaltterapi, psykodynamiskt tänkande till skrikterapi, neuro-lingvistisk programmering, Minnesota-idéer, systemteori, lösningsfokusering, Uppsala-modellen, Farum-modellen. Varje år har sin speciella blandning när det gäller tanke-trender. Men om man vill se det krasst så har nästan ingenting ändrats till det bättre under den här tiden ( 1980-2002 ) när det gäller arbetets grundvillkor.

Det som avgör kvalitén är dels bidragsnivåerna ( som har stått stilla ) dels att arbetslag med viss talang får tillfälle att fördjupa sitt kunnande och bygga upp en stark identitet. I det första avseendet har ingen förbättring skett - i det andra avseendet har det snarast skett försämringar.
Ormus-ledningens misstag är rationaliseringsdrömmen: den perfekta Metoden som ska leda till att hundratals "ärenden" kan processas friktionsfritt som på ett löpande band. En sådan dröm utgjordes t.ex. av Farum-modellen i Danmark där i stort sett en dynamisk person, utrustad med bil och mobiltelefon tycktes göra hela socialtjänsten överflödig ( innan korruptionsskandaler m.m. gjorde att modellen reviderades ). En annan återkommande dröm är att det sociala arbetet ska utspelas i en stor lokal med genomskinliga väggar och ett grupptryck av guds nåde som gör att ingen kan peta sig i näsan eller lösa korsord hela dagarna.
En del enklare saker av tveksam karaktär kan förvisso åstadkommas genom såna här visioner som ofta lånats från näringslivet

Konstruktiva beslut som gynnar fattiga och utslagna kräver helhetsbedömning och fingertoppskänsla. Som i undervisning, vård eller föreningsliv värt namnet tar det tid att bygga upp den typen av kvalité. För att nå till målet krävs inte speciella lokaler eller senaste trend-modeller utan stark personlig identitet och ett nätverk av nyckelpersoner som det kan ta åratal att skaffa sig.
Om socialarbetare haft något att säga till om i det politiska livet eller på högskolan skulle vi förmodligen med en röst uppmana till konservatism och skepsis gentemot dynamiska omvälvningar som pådyvlas "från Månen". Socialt arbete kan liknas vid vad som händer i ett släktskapsförhållande där målet ständigt är detsamma: frigörelse och styrka genom mognad. Man gör helt enkelt inte vad som helst eller beter sig hur som helst när det gäller tjocka släkten.

Konservatism i sammanhanget betyder att i n t e vända upp och ner på välfungerande arbetsgrupper. Att inte begå misstaget att "spara" på struntsummor vilket tvingar tjogtals handläggare att år efter år omgruppera sig och göra meningslösa förflyttningar ( den ack så heta trenden i Stockholms Stad ! ).
Marknaden sysslar med varor/ tjänster för optimalt fungerande medborgare - socialtjänsten hjälper de som slagits ut från marknaden. Principerna är väsensskilda. I det första fallet kan dynamik, lokalbyten och turbulens bevisligen vara stimulerande både för de som arbetar och de som är kunder. Sådant har rapporterats! I det andra fallet kan det vara ödeläggande.

När principerna förväxlas får vi i alla fall ofta se en rent idotisk utveckling - som t.ex. i service-hus för äldre ( där en pensionär under en kort tid fick möta 160 olika assistenter / AB 25/12 -02 ). Att ledningen förstår den här principiella skillnaden mellan produktion och reproduktion är avgörande för framgång / misslyckande i socialt arbete. Den avgörande kunskapen som leder till hållbara lösningar finns inte hos teoretiker eller politiker, utan hos de professionella som dagligen möter de utsatta människorna.
Det vittnar om okunskap när ledningen försöker ordna "tävlingar" och gör pseudoartade, statistiska jämförelser mellan olika distrikt för att hetsa socialsekreterarna ( som om det gällde försäljning av tvål ). Kvalitativ hjälp till människor med grundläggande sociala problem kan inte utformas som en prestationsstyrd masshantering eftersom varje område och varje befolkningssegment har en speciell historia och består av karaktärer med unika förutsättningar och behov.

_______________________________________

1) Gatugångsreglemente: När, Ni människor har byggt Eder städer och mellan husen anlagt gator över vilka tvärgator bör löpa, så ska det åligga Eder att inte ständigt sitta inomhus, utan Ni måste besöka varandra och utöva samhällelighet, jämte umgänge, därtill brukande samtal vari som oftast bör inblandas beskrivning över alla varelsers fel, vilkas framhävande i dagen är av högsta vikt. Men då Ni beger er åstad på gatorna, kan det inte vara tillåtet för Eder att gå på vilka gator som helst, eftersom sådant kunde störa allmän ordning om många av Eder på en gång kunde få infallet att beträda samma gränd, så att ingen där kom fram. Likväl, och på det ingen må lida inskränkning i friheten, uppmanas envar att en gång om året, skattskrivningstiden, uppge vilken gata han under kommande året önskar välja åt sig för att på den färdas till torget, och vilken annan för att gå till hamnen, vilken tredje till apoteket, likaså bör han uppge de vänner han under året vill besöka, samt gatan han önskar gå för att komma till varje vän; varefter Vi tar ställningar till ansökningarna och efter gottfinnande fastställer varje persons gatugång för året...

Gunnar Thorell Enskede-Årsta 03 01 09

Retur, insänt