Storverk
Men här tänkte vi lyfta fram en lite mer okänd
del av den byggnation som format vår stad. Byggnader som vi
kanske för det mesta bara "tar för givna" och
som man sällan hör talas om och som inte riktigt ingår
i det allmänna firandet. Och vi ville peka på en grupp
människor som normalt sett inte ingår i den yrkeskår
som utför byggnationer men som faktiskt har utfört storverk
under ofta ganska svåra förhållanden och till ringa
ersättning. Med den här artikeln vill vi fira dessa människor
på ett sätt som vi tycker att de faktiskt förtjänar.
Oförskyllt
Den grupp människor vi här tänkte hylla i den allmänna
festyran har genom åren kategoriserats som "arbetslösa",
och den uppmärksamhet vi nu ägnar dem riktar sig alltså
till en stor grupp. Det är många personer som genom
åren burit tungt, grävt djupt, sprängt och bilat,
och detta ofta för att de oförskyllt och olyckligt blivit
av med sina ordinarie jobb. Många var duktiga yrkesmän
inom sina branscher, men var tvungna att på detta sätt
dra in åtminstone en liten summa till sina hushåll.
År 1914 tog staten över huvudansvaret för de arbetslösa
genom bildandet av Arbetslöshetskommissionen. Mellan 1940
och 1948 hette det Arbetsmarknadskommissionen och sedan bildades
AMS (Arbetsmarknadsstyrelsen) som vi känner till nu i våra
dagar. De arbeten som utförts har genom åren bland
annat kallats nödhjälpsarbete, beredskapsarbete och
någon gång reservarbete. Det var som nämnts staten
som tog huvudansvaret, men man delegerade till kommunal nivå.
Här var det Stockholms stads Arbetslöshetskommission
som utförde sitt bemyndigande. Och dessa människor har
lagt grunden till och färdigställt byggnationer som
i vissa avseenden är häpnadsväckande.
Yrkesmän
Byggen som man för det mesta inte ens lägger märke
till eller åtminstone inte funderar över hur de har
kommit till. Har ni till exempel sett stenmuren runt Skogskyrkogården?
Den uppfördes som ett nödhjälps- och reservarbete
under en period av nio (!) år, mellan 1923 och 1932. Detta
arbete utfördes utan några maskiner. Det sägs
att graniten togs från ett sprängningsarbete vid
Blåsut och att de människor som gjorde detta jättejobb
i huvudsak var helt ovana vid denna typ av arbete. Det var bagare
och skomakare och andra yrkesmän som blivit arbetslösa,
kanske beroende på omständigheter de inte kunde råda
över.Muren är 3,6 kilometer lång och 2-2,5 meter
hög och har ett frostfritt djup på 1-1.2 meter. Är
inte det värt en liten eloge på Stockholms födelsedag?
Genom åren har dessa män (vi hoppas att vi inte är
fördomsfulla när vi utgår från att det
var uteslutande män som utfört dessa arbeten) byggt
till och byggt ut till exempel Bromma flygfält och man
har gjort stora insatser vid vägbyggen som bland andra
Hammarby Fabriksväg och Örbyleden. För att få
en liten inblick i hur man resonerade under första halvan
av förra seklet kommer här delar av ett citat ur en
tidningsartikel i Svenska Dagbladet den 30/1 1934: " …
vidare komma under februari arbetena med Dalarövägen,
Sockenvägen i Brännkyrka och Hässelbyvägen
att återupptagas. Där får ett par hundra man,
kanske eventuellt flera, arbete. Så småningom är
det även meningen att utöka styrkan vid flygfältet
i Bromma".
Ja,
så kunde det låta i det officiella samtalet på
30-talet. Att det fanns arbete och folk som var villiga att
utföra det framgår ju med önskvärd tydlighet.
Vi i redaktionen sitter och jobbar ute i Kärrtorp, och
då och då åker vi ut mot Flatenbadet. Då
är det särskilt roligt att veta att hela entrén
och trapporna ner till badplatsen också har anlagts av
dessa så kallade beredskapsarbetare. För en sak kan
vi väl vara överens om: arbetslösa var de ju
inte, dessa glömda hjältar!