Till Mediekritik 05 03 04

Jag har sedan länge trott/tyckt att svenska medier är mer lydiga mot makten
än medierna i de flesta västerländska länder.
En möjlig förklaring kan vara att vi, till skillnad från de länder, som
efter andra världskriget gjorde upp med quislingar och förrädare, inte har
gjort det.
Nazister och andra av Hitlers sympatisörer fick ostört glida in i vardagen
och fortsätta som om inget hade hänt.
De som under kriget (åtminstone i början av det) iförda SS-liknande
uniformer ställt sig upp i spårvagnarna i Göteborg och hälsat varandra med
hitlerhälsning kunde lugnt hänga in uniformen i garderoben och låtsas som
ingenting. GP och andra tidningar som länge betraktat Hitler som de nu
betraktar Bush, ville inte ha någon debatt om detta, då det skulle inneburit
att även deras agerande skulle ifrågasatts. Detsamma gällde
eftergiftspolitikerna från alla (nästan) partier.
(Lästips, Gunnar Richardsson har skrivit två böcker om Sveriges förhållande
till Hitlertyskland under kriget. De finns på Carlsson förlag.)
Vi har en mycket lång vana av att sopa under mattan. Jämfört med t ex
England är våra medier mycket slätstrukna och lydiga.
Trots detta har de lyckats skapa en image av att vara "fria" och
"oberoende". Detta gäller inte minst SVT och SR, tyvärr.

Claes Elfsberg är ett utmärkt exempel på hur man undanhåller obehagliga
nyheter. Jag har under årens lopp många gånger skrivit till honom och
redaktionen och påpekat detta. Endast undantagsvis har jag fått något svar.
Ett exempel; vid ett tillfälle hade CE lögnaktigt påstått att en motståndare
till USA utfört ett våldsdåd som orsakat flera människors död. (Elfsberg
förhållande till USA borde vara värt att studera.)
Jag skrev och påpekade att det var precis tvärtom; att det var USA som var
ansvarigt för brottet.
Till min förvåning gick CE in med en rättelse i nästa sändning. MEN han
gjorde det genom att bryta praxis; vid rättelse nämner man bara det som är
rätt (ex; "Den mannen som intervjuades heter Sven Svensson, inget annat").
Vid detta tillfället sa CE,"Vi uppgav att det var XX som utfört dådet. Detta
var fel".  Han undvek noga att tala om vem som hade gjort det. Han sa alltså
inte som praxis skulle krävt,"Det var USA som var skyldig, inget annat".
Just CE har mycket på sitt samvete när det gäller att sprida desinformation
genom Public Service.

Våra mediers agerande kan också bero på att vår Styrelse för Psykologiskt
Försvar är så mycket mer inblandat, ca 400 tjänster "krigsplacerade" på
redaktioner runtom i landet, än i andra jämförbara länder.

Troligen skulle det inte i något annat europeiskt land kunna rapporteras om
mellan 600-7000 "troliga", "möjliga" etc ubåtar som under sjutton år(!)
kränkt landets farvatten. När jag pratade med andra länders invånare om
detta under tiden det pågick fick jag ofta frågan om våra medier; Vad håller
de på med? osv.

I länder som Grekland har man en helt annan inställning till
nyhetsförmedling där t ex USA är inblandat. Även den grekiska motsvarigheten
till DN är mycket kritisk till USA och skriver om det på ett sätt som
påminner om Proletären här i Sverige. Detta kan man lätt konstatera i deras
internationella (engelskspråkiga) version.

DC-3an och Catalinan, liksom Palmemordet och Estonia är andra exempel på hur
disciplinerat våra medier behandlar för makten känsliga saker.
Det finns en mycket väl inarbetad rutin för att hantera för makten känsliga
händelser.  Medier och myndigheter hjälps åt.
(Ex; Att poliser sköt efter bortspringande civila vid Vasaplatsen Gbg och
turligt nog bara träffade en lyktstolpe, hade om det hänt hos dem, väckt
stor uppmärksamhet i andra europeiska länders massmedia.
Här var det bara Janne Josefsson som försökte uppmärksamma det. Hans försök
tegs ihjäl, som bekant och åklagaren skickade efter JJs program ett
fotografi(!) av stolpen till Statens Kriminaltekniska Lab för undersökning.
Labbet svarade naturligtvis att de inte kunde undersöka en skottskada på en
stolpe genom att titta på ett fotografi - något som åklagaren naturligtvis
visste. Alltså kunde åklagaren inte finna något underlag för en
förundersökning.)
Sverige är i detta fall jämförbart med vilken bananrepublik som helst.
Detta bryter man/vi inte lätt. Om någonsin kan vi konstatera att
"Motståndaren är väl organiserad".

Det ökande intresset för hur medierna ljuger och att så många nu aktivt
påpekar detta genom email och på andra sätt, kan åstadkomma en förändring.
Min teori är ju att allteftersom MSMs trovärdighet ifrågasätts, och de blir
mer och mer oroliga för att helt förlora den, kan en förändring ske.
Jag hoppas det.
Mvh
Jan-Olof Rönn 05 03 04