För mig blir likheterna med trettiotalets Tyskland och Bushs USA fler och mer lika. Jag vet naturligtvis att det finns stora skillnader mellan dessa perioder och länder och förhållande till världen mm. Mycket stora skillnader.
Men jag menar att dessa stora skillnader inte får skymma de likheter som också finns och som blir tydligare för varje dag som går. Det är nu många som skriver och debatterar om detta.
Det finns påfallande många böcker från USA. Chalmers Johnson är en av dessa klarsynta och Chomsky och Herman har skrivit mycket.
Inte minst den totala aningslösheten(?) hos medierna är lika. Hitler hyllades på alla stora mediers ledarsidor. Vår statsminister, utrikesminister och de stora tidningarna ser USA och Bush som spridare av demokrati och frihet. Lyssna på Leijonborg som ett bra exempel på detta. Det finns dock vissa olikheter.
Det verkar som vissa av medierepresentanterna blivit skrämda av Bushs agerande. I GP kan man nu läsa artiklar som var fullständigt otänkbara i början av Bushs regeringstid.
Brotten mot demokratin och koncentrationslägren i Tyskland förtegs i det längsta, liksom USA:s användning av tortyr i Latin-Amerika, Asien och i Grekland efter andra världskriget. Nu försöker man framställa Abu Greib som något nytt och ett undantag, fast US Armys handbok i "Förhörsteknik" anses vara den bästa i världen och översatt till flera språk.

En bok, Joel Bakans "The Corporation" och som också ligger till grund för en dokumentär med samma namn, visar på hur samma drivkrafter som stödde Hitler nu inte bara stödjer utan styr Bush och USA. Som multinationella företag styr de stora delar av världen.
Inget nytt, kan man tycka. Detta har vi vetat länge, säger många.
Men åtminstone för mig var det en nyhet att det är olagligt för ett företag att ägna sig så mycket åt t ex miljön att den maximala profiten riskeras.
Bakan refererar till ett domslut från 1916 där de två bröderna Dodge, som tidigare arbetat för Ford, nu hade startat ett bilföretag. De räknade med att deras innehav av aktier i Ford skulle ge dem nödvändigt kapital. Henry Ford, som naturligtvis hade majoriteten av aktierna, sänkte då priset på T-Forden från 900 dollar till 440. Denna sänkning raderade nästan ut all aktieutdelning.
Dodge-bröderna gick till domstol och klagade över att Ford inte tagit hänsyn till sitt ansvar att driva företaget på ett för vinsten och aktieägarna maximalt sätt.
Domstolen dömde för Dodge och mot Ford.
Resultatet av denna dom och tolkning av lagstiftningen gör att varje företagsledning som inte har den kortsiktiga max-profiten som främsta mål riskerar att åtalas.
Men detta om miljön då? Inom ekonomin kallar man vissa kostnader externa. Externa är sådana som t ex miljöförstörning. Det är bara när det händer olyckor som grundstötta tankers, som företag blir dömda eller av sig själva ser sig tvungna att betala. När inga olyckor rapporteras; när miljön fördärvas på ett för företagets produktion "normalt" sätt räknas inte miljöskador. De bokförs inte som en kostnad. Se t ex de stora skogsskövlingarna i Indonesien, som nu är en av orsakerna till de svåra konsekvenserna med nerrasande jordmassor etc.
Bensinbolaget Shell har satsat på att skaffa sig ett namn som ett miljövänligt företag. (Detta har många företag åtminstone sagt att de gör.)
Det kan till en viss punkt vara bra för vinsten att allmänheten har denna bild av företaget. Men när konsekvenserna av att i verkligheten också verka för en bättre miljö dvs att ta kostnaderna för t ex skogsskövling går det ut över vinsten och ledningen begår ett lagbrott.
Bakan tar Shell som exempel på hur liten marginal för verklig miljövård som ett företag har.

Vad gör vi åt detta med likheterna?
Allt som människor har gjort kan naturligtvis göras på andra sätt, eller?

Hälsningar
Jan-Olof Rönn 04 12 05