http://uscrisis.lege.net/valfusk2004/

Det andra valfiaskot
och den pinsamma tystnaden

Kan man tro det ingen annan tror? Judarna trodde inte att någon kunde vara så ond som ryktena påstod förrän de själva stod i gaskamrarna. Ett drastiskt exempel kanske, men effektivt för att visa att det kan vara livsviktigt att tro det som verkligen är, snarare än det som synes vara. I det USA som vill ha fred, rättvisa och frihet på riktigt, och inte bara i retoriken, så har det sedan presidentvalet den 2 november 2004 varit välkänt att intervjuerna med de röstande när de lämnade vallokalerna (de så kallade "exit polls") mycket tydligt visade att demokraternas presidentkandidat John Kerry kammade hem segern, och därför borde bli USA:s nästa president. När det officiella resultatet inte alls gav samma utslag krävde man och fick omräkning av valresultatet i en av nyckelstaterna, Ohio. Omräkningen gav nästan exakt samma resultat som det officiella valresultatet. Hur detta gick till är som den mest spännande thriller, som vi har kunnat följa i realtid. Det vill säga, om vi har tagit del av oberoende media såsom http://indymedia.org/en/ , http://truthout.org/ , http://commondreams.org/ eller http://salon.com/ , för att bara nämna några.

Det finns en 102 sidor lång statusrapport från den amerikanska kongressens juridiska kommittés demokratiska personal med titeln "Preserving Democracy: What Went Wrong in Ohio", daterad den 5 januari 2005, som i detalj beskriver hela fiaskot. Den kan läsas på http://truthout.org/Conyersreport.pdf och det finns en introduktion på http://truthout.org/docs_05/010605Y.shtml . Annars beskrevs läget rätt bra redan den 15 december 2004 av William Rivers Pitt på http://truthout.org/docs_04/121604Z.shtml .

När elektorerna från de olika staterna den 6 januari 2005 träffades för att officiellt välja president, i enlighet med hur väljarna hade röstat, så inlade den demokratiske senatorn Barbara Boxer från Kalifornien en officiell invändning mot elektorsrösterna från Ohio. Hon var tyvärr den enda senator som hade mod nog att göra det. I kongressen röstade däremot hela 31 kongressledamöter för att inte godkänna Ohios elektorsröster. Men syftet blev ändå uppnått: Riksmedia i USA kunde inte längre ignorera det uppenbara valfusket.

Hur kom det sig då att omräkningen gav samma resultat som det ursprungliga valresultatet? Man använde fusklappar som Michael Barbian, Jr., Ohio Field Rep på Triad GSI, och hans kollegor bistått med. Dessa fusklappar visade valarbetarna hur många röster de borde finna för varje kandidat och hur många "över" och "under" röster de borde beräkna, för att det skulle stämma med det ursprungliga resultatet från Triad-maskinerna. Kongressrapporten nämner att företaget Triad GSI i princip har erkänt att de har deltagit i denna process.

Det har skrivits kilometervis om detta valfusk, och det är alltså inte valet i Ukraina, utan valet i "världens bästa demokrati" vi talar om. Men mycket få artiklar har publicerats i amerikanska riksmedia före den 6 januari 2005, och nästintill ingenting alls i svenska media. I december publicerade Miljömagasinet några artiklar som bl.a. visade hur enkelt ett valresultat på några sekunder manipuleras på en Diebold röstsammanräkningsdator av en person som kan öppna en folder i en vanlig PC, klicka på en fil och klipp-klistra mellan olika fält. Det tar några sekunder, och har visats i amerikansk TV. Något AP-telegram har delvis och kanske någonstans i sin helhet publicerats i svensk press, men annars har det varit fullständigt tyst. Ingen större tidning tyckte att det var intressant för svenska läsare att inga oberoende observatörer släpptes in i ett av de viktiga röstsammanräkningscentralerna i Ohio ("the Greene County Lockdown"). Ingen större tidning tyckte att det var intressant för svenska läsare att viktiga rådata inför omräkningen förstördes i ett antal countys i Ohio. (Iallafall Shelby county har erkänt detta.)

Faktiskt, i stort sett ingen svensk tidning tyckte att det var av intresse för svenska läsare att det överhuvudtaget företogs en omräkning av valresultatet i USA. Jämför det med Ukraina...

Vad beror sådant på? Litar vi så fullständigt på den amerikanska hedern att vi blint tror på deras demokratiska system, och att inget allvarligt fusk kan ha förekommit? Eller är vi så trötta på deras valfusk sedan år 2000 att vi redan har avskrivit dem såsom ej längre varande en demokrati? Det senare tror de ju t ex på http://legitgov.org/ . Den kände internationelle valövervakaren, före detta president Jimmy Carter, har ju dessutom bl a i Washington Post skrivit en op-ed om att de grundläggande internationella normerna för ett rättvist val inte är uppfyllda. Kanske spelar det oss alls ingen roll, hur "världens bästa demokrati" utser sina ledare?

Denna tystnad är den stora nyheten. Inte valfusket som nästan ingen kände till i ett land med två nästan likadana partier att välja mellan. Utan de svenska mediernas tystnad. Och om de är tysta om denna nyhet, då kanske de är tysta även om annat? Ja, det finns mycket som i praktiken censureras i svensk media. Principen för vad som får sägas i riksmedia är inte lätt att förstå. Vissa nyheter trycks inte här i Sverige ens fastän de redan har stått i New York Times eller i Washington Post i USA, trots att det handlar om så grundläggande saker som om USA fortfarande är en demokrati och en rättsstat.

Vad beror då tystnaden på? Därom finns det olika teorier. Kanske är det så enkelt att tidningarna sitter fast i en falsk verklighetsbild, en verklighetsbild som de inte själva kan rycka sig loss ifrån? Oavsett hur mycket bevis man ger dem? Kanske beter de sig som sektmedlemmar, som förkastar alla bevis för att just deras sekt inte är den enda sanna tron? Kanske har de investerat så mycket prestige i sin favorit-verklighetstolkning, att de inte är kapabla att släppa denna när verkligheten ser annorlunda ut? Kanske är de som judarna, som inte förstod förrän de själva stod i gaskamrarna? Och ska vi i så fall bildligt sett följa dem dit?

Detta är mycket större än "bara" ett andra valfiasko. Tystnaden gäller också fred, frihet och rättvisa. Två svenska partiledare uttalade sig tydligt positivt för tortyr, om än indirekt, i radio den 22 december 2004 i radions P1, Studio Ett, strax efter 17:30. De sa tydligen vad alla tänkte, för det blev ingen storm. Reglerna har mjukats upp. Från högsta ort. Om Washington har godkänt det då är det etiskt försvarbart, tycks alltför många svenska politiker - och även allmänhet - resonera. Återigen saknas helt debatt.

Vi tycks ännu en gång befinna oss i en tid när ingen annan ger oss fred, frihet och rättvisa, utan vi måste själva ta oss detta. Liksom det var på den tiden då arbetarrörelsen, de kristna väckelserörelserna och fackföreningarna växte fram. Tiderna tycks vara så svåra att en bred mobilisering åter är nödvändig. En ny "väckelse" tycks behövas. Själva vårt samhälle, våra mest grundläggande värderingar, tycks åter befinna sig i den allra största fara, genom det som tillåts hända och som massmedierna främjar genom sin tystnad. Det tycks ännu en gång vara dags att samlas kring de grundläggande parollerna fred, frihet och rättvisa!

Leif Erlingsson
den 16 januari 2005

Copyright © 2005 Leif Erlingsson.
This work is licensed under a Creative Commons License. (Denna copyright-licens innebär att det står envar fritt att kopiera, distribuera, publicera denna text för alla ändamål, även kommersiella, förutsatt att man tydligt anger vem författaren är (Leif Erlingsson), och att inga ändringar görs.)