Rapport från läsarträff med DN 2005-05-18.

Jag prioriterade till sist ändå läsarträffen.

Det var hyfsat lärorikt.  Ämnet var undersökande
journalistik och DN har gjort en del för att avslöja den
sorts korruption där småpåvar skor sig på mindre bemedlades
bekostnad.  Jag lyssnade samtidigt som jag skissade på en
egen riktigt skarp fråga/inlägg.  Det var mycket frågor från
läsarna, oftast faktiskt bra frågor.  Men det handlade ju om
näraliggade saker, sånt som berör människor.  Det måste de
ju få tala om, så jag avvaktade så länge som möjligt.  Jag
var den sista läsaren som ställde en fråga.  Och den fråga
jag ställde till chefredaktör och ansvarig utgivare Jan
Wifstrand gick ungefär så här:

Jag har läst i någon bok om retorik att man inte ska komma
med dåliga nyheter men det är ju trots allt tidningens
uppgift.  Jag skulle vilja ta upp något som inte bara är
hemma-perspektivet.  Styrelsen för psykologiskt försvar,
eller vad de heter, varnade för några år sedan Sverige,
Svenskarna och Media att vara mycket kritiska mot "nyheter"
från USA och deras nyhetsbyråer p g a risken för, om vi ska
uttrycka oss snällt, "justerade" nyheter.

Mina frågor är därför -

  *  Vem gör nyhetsvärdering och hur av internationellt
     material

  *  Varför tycks man lita på amerikanska nyhetsbyråer,
     sker kvalitetskontroll?

  *  Varför skrivs det i över en vecka om valfusk i Ukraina
     men bara en ynka liten hårt editerad litet Reuters-
     telegram om valfusk i Ohio 2004?

  *  Och varför skrivs det inte om att man i USA på högsta
     nivå år 2002 avskaffade Genève-konventionen för
     amerikaner när det gällde deras terroristkrig, deras
     mordkommandon och samarbete om tortyr med många länder?

  *  Varför skrivs det inte om när Fredrik Reinfeldt den
     22 december 2004 i radio i P1 i princip sa att tortyr
     var bra i samband med att Sverige skickat de där
     Egyptierna med amerikanarna till tortyr?

  *  Borde det inte bli en etik-diskussion om vad som är
     acceptabelt?

Det var ungefär vad jag sa.  Jag kan ha hoppat över någon
detalj när jag levererade svadan, men detta var mina
anteckningar och budskapet gick fram, vilket jag förstod på
den reaktion jag senare fick av en reporter.

Chefredaktör och ansvarig utgivare Jan Wifstrand svarade
först:  "Hur mycket ska du ha i lön?"  Men sedan sa han
ungefär att han själv inte var så insatt som jag verkade
vara i dessa frågor men att tidningen ju kunde ha missat.
Han nämnde några olika namn, bl a Lennart Pehrson i New York
och någon till i USA samt bl a Bengt Albons, som dem som med
sin långa erfarenhet bedömer denna typ av nyheter.  (Alltså
USA-nyheter.)  Jag avslutade med kommentaren, ``Glöm bara
inte vad Styrelsen för psykologiskt försvar sa...''

Och därefter avslutades mötet med några korta ord av Jan
Wifstrand.

Efteråt kom journalisten Ewa Stenberg fram till mig och
talade engagerat om tortyr, Abu Ghraib, och om olika
personer och redaktioner i mediasverige och om den
frustration som finns.  Jag nämnde Agenda 1 maj.  Först
trodde hon inte att hon hade sett det men när jag nämnde
kokta människor mådde hon nästan illa och kom definitivt
ihåg.  Jag talade med henne om hur amerikanarna har sin egen
tolkning av vad som är lagligt och att de i kraft av sin
styrka påverkar många.  Att det behövs en DEBATT om detta,
inte bara en stilla åsiktsglidning in i åsikter som för
något årtionde skulle ha orsakat mycket stor upprördhet.  Vi
talade även lite om extremhögern och om indoktrinering
också.  Och jag inbjöd henne till
mediekritik@yahoogroups.com !

Jag pratade också ett par ord med Jan Wifstrand efteråt.
Jag nämnde att jag såg att han tycktes rycka till när han
tidigare fick en fråga om Namn och Nytt, och undrade om han
kanske kom ihåg historien med Namn och Nytts Clas Svahn och
min bror Ulf Erlingssons bok Atlantis.  Jo, då kom han ihåg.
"Det var han som genast trodde att man var ute för att
mörda honom", sa Jan.  Men han sa också att jag skulle hälsa
till Ulf, så det gör jag!  Jag antar att det är vi som är de
besvärliga bröderna Erlingsson... :)


Egna funderingar:  Jag undrar om det inte verkligen är så
att DN helt enkelt är naiva om vad som verkligen sker.  Och
att mycket filtreras genom de fåtaliga personer som är
utplacerade att filtrera nyheterna utifrån.  Dessa personer
är väl sedan valda för att de anses ha "rätt" inställning.
De blir i princip "gate-keepers".  Kan dessa "gate-keepers"
övertygas om att det är dags att kasta om kappan, då sker
det med besked.  Hmm.  Men flera av dem är helt omslutna av
det amerikanska samhället...


Leif Erlingsson
2005-05-18