Pablo Neruda 1974 ( ur "Minnen" )

"..En hel del år har gått sedan jag gick in i partiet... Jag är glad och lycklig... Kommunisterna bildar tillsammasn en god familj... De har garvad hud och härdat hjärta....Överallt blir de påpucklade...Påkslag som bara de och inga andra får...
Leve spiritisterna,  monarkisterna,  syndarna,  förbrytarna av alla grader...Leve filosofin som spyr ut tom rök.... Leve hunden som skäller och bits,  leve alla liderliga horoskopister,  Leve pornografin,  leve cynismen,  leve havskräftan,  leve hela världen,   utom kommunisterna.... Leve kyskhetsbältena,  leve  de konservativa som inte har tvättat sina ideologiska fötter på femhundra år ... Leve fattigbyarnas löss,  leve den gratisupplåtna massgraven,  leve anarko-kapitalismen,  leve Rilke,  leve André Gide med sin lille herdegosse,  leve varje slag av mysticism.... Allt är som det ska vara... Alla mänskor är heroiska... Alla sorters tidningar bör ges ut ... Allas meningar kan tryckas,  utom kommunisternas .... Alla politiker bör komma in i Santo Domingo utan patronbälten ... Alla bör fira den blodtörstige Trujillos död,  utom de som hårdast bekämpade honom... Leve karnevalen,  de sista dagarna av karnevalen... Det finns masker för alla...  Masker med drag av kristlig idealist,  vänsterextremist,   välgörenhetsdam,  barmhärtig och allmosegivande matrona ... Men se upp,  låt inte kommunisterna komma in ... Stäng dörren väl ... Släpp inte in dem .... De har ingen rätt till någonting .... Låt oss sysselsätta oss med jaget,  med människans väsen,  väsentlighetens väsentlighet ... På så sätt blir vi alla lyckliga .... Vi har ju frihet .... Hur stor är icke friheten ! ... kommunisterna respekterar den inte,  de känner inte till den .... Friheten att få sysselsätta sig med det väsentliga .... Med det väsentliga i det väsentliga....
...På så sätt har de sista åren förflutit ... Jazzen gick,  soulen kom,  vi drunknade i det abstrakta måleriets teser,  kriget skakade och dödade oss ... På denna sidan blev allting likadant som förr .... Eller blev inte allt precis som förr?  .... Efter alla föredrag om själen och alla påkslag i huvudet var det likväl någonting som gick på tok... Det gick alldeles galet .... Beräkningarna slog fel .... Folken organiserade sig .... Och sedan följde guerillakrigen och strejkerna... Kuba och Chile gjorde sig fria... Massor av män och kvinnor sjöng Internationalen.... Högst underligt  .... Och ytterst olycksbådade .... Nu sjungs den på kinesiska,  på bulgariska,  på sydamerikansk spanska... Här gäller det att vidta snabba åtgärder... Den måste förbjudas.... Det måste talas mer om själen .... Den fria världen måste exalteras ännu mer ....Och mera slag med påkarna.... Det gäller att ge ut mera dollar .... Detta kan inte få fortsätta ... Å ena sidan friheten att få puckla på,  å andra sidan rädslan för Germán Arciniegas..../  författare, karibisk historiker min  anm  /  Och nu Kuba.... På vårt eget halvklot,   mitt i vår egen världsdel,  dessa skäggiga med samma sång... Vad har vi egentligen Kristus för?... På vilket sätt har vi haft nytta av prästerna? .... Nu kan man inte lita på en enda människa.... Inte ens på prästerna .... De förstår inte våra synpunkter .... De ser inte hur våra aktier sjunker på börsen ....
... Under tiden svingar sig människan upp genom solsystemet ... Det finns spår av skodon på månen .... Allt kämpar för att förändras,  utom de gamla samhällssystemen.... De gamla samhällssystemen föddes ur medeltidens stora spindelvävar ... Spindelvävar starkare än stålet i fabriksmaskinerna .... Men ändå finns det folk som tror på en förändring,  som har genomfört förändringen,  låtit den triumfera och blomma.. Har man sett på maken! ... Våren är okuvlig! "