I en fri, offentlig debatt som utspelar sig i ett fysiskt rum finns en ordförande som fördelar ordet och sköter talarlistan. Han eller hon är utsatt för granskning av den demokratiska församlingen. Vi reagerar spontant mot varje försök till förvrängning, censur eller manipulation.
Blotta faktum att händelserna försiggår i ett rum där vi kan följa diskussionens förlopp gör att censur eller manipulation blir svårgenomförbart. Det är kärnan i demokratin: torgets princip. Öppenhet och fri konkurrens. Det innebär en självsanering som gör att det bästa argumentet - liksom den bästa produkten hamnar i blickpunkten, vinner uppskattning. Genom vårt offentliga och fria ord har vi under historisk tid kunnat bemöta fåtalsväldets jävighet och fjäsk för överheten. Vi har skapat ett samhälle som i många avseenden bygger på kvalitativa och hållbara politiska beslut.
I de stora massmedierna som i årtionden uppburit skattestöd och numera behärskar det offentliga rummet sker dock inte någon kontroll och granskning från allmänhetens sida. Inte heller något mångfald av aktörer gör längre att olika meningar kan balansera varandra. Koncentrationen av ägande medför att ett fåtal personer numera kan påverka opinionen i absurd utsträckning.
Så fort människor försöker använda det offentliga rummet kan de godtyckligt utsättas för censur eller förvrängning - intill oigenkännlighet.
Det finns ett talesätt från romartiden "vox Populi, vox Dei" - folkets röst är Guds röst. Genom mediernas filtrering hör vi numera framför allt överklassens inskränkta synpunkter och egenintresse.
Den enda åtgärd vi har mot redaktionsgruppernas censur eller förvrängning är svag: att kontakta pressombudsmannen. I bästa fall får vi en notis införd. Tidningen / mediet tvingas på sin höjd betala en struntsumma. Demokratins grundprinciper undermineras med andra ord av de grupper som mest högljutt säger sig granska makten och garantera yttrandefriheten. I skydd av en manipulerad bild av verkligheten kan en minoritet skapa sig groteska privilegier, rusta ner välfärden, förbereda krig och med falska argument skydda de som kränker mänskliga rättigheter. Situationen i demokratierna, är sådan att flertalet medborgare har tystnat och inte längre tror sig om att kunna delta i samhällsdebatten och påverka opinionsbildningen. Man kan däremot nästan vara säker på att den klick som ständigt kommer till tals och "får tala till punkt" i medierna, bejakar självcensur för att passa in i systemet.
Med tanke på maktkoncentrationen i massmedierna till ett fåtal förmögna ägare och arenor borde redaktörernas brott mot yttrandefriheten bedömas som brott mot demokratin, brott mot författningen. Straffen borde vara utformade därefter: stora bötesbelopp och andra kännbara sanktioner. Samtidigt är det angeläget att bygga upp nya massmedier som ger medborgarna insyn i och kontroll över publiceringen.
/ Gunnar Thorell 02 10 28
Till Mediekritik / medborgerlig debatt om mediernas roll
Till "1984", George Orwell
Z-net; oberoende radikal
Innehåll artiklar
|