Som jag
nämnde har massmedierna idag ungefär samma funktion som
kyrkan hade en gång i tiden. Dels erbjuder de gärna ett
tröstens ord i jämmerdalen där ingenting eg kan bli
bättre för "den lille mannen på gatan".
Här erbjuds tröstens ord ( "Skatteåterbäring
på väg", "Så skaffar du Superorgasm i Sommar",
"Här finns Solchansen!", "De bästa Lådvinerna") .
Dels
flaggar man med ett näraliggande Helvete som folket i stugorna,
Sune i Bagarmossen kan störta ner i ( "Sune vaknade med
4 decimeter vatten i sovrummet". "Hundratals insjuknar i
TB av fästingbett", "Utländska ligor länsar Ditt konto").
Samtidigt
har man också till uppgift att skapa en återkommande stämning
av fördömelse o anklagelse. I det avseendet finns vissa
skillnader mellan de stora medierna.
Bonniers
och Expressen utmärker sig för sin tribunal mot alla oss
som är under misstanke för "antisemitism" - i
stort sett alla som ogillar apartheidstaten Israels behandling av
palestinierna. Eller alla oss som misstror USAs angreppskrig för fred ...
Alltså i stort sett folk som är till vänster eller
har radikala och liberala åsikter. Större delen av befolkningen kan man förmoda. De
beskrivs nu som "bruna". ( Nota bene - Inte traditionella
rasister o högerfolk - de undgår den här
kampanjen. )
Aftonbladet
på sin kant går i sin inkvisition ofta på den vulgärfeministiska
linjen. Med jämna mellanrum tar de in fejkade "undersökningar" och "debattinlägg"
av en sorts feminister som uttrycker sig snarlikt rasister. Generaliseringarna
om "männen" har genom åren gått ut på att män luktar illa,
är våldsamma, håriga, kåta o.s.v. ( De borde
i stort sett förbjudas att vistas i möblerade rum. ) En
del män försöker givetvis anmäla det här
o skriver vanmäktiga brev som kokar av upprördhet.
Dessa losers tystas ner, hänvisas till stympade
insändare.
Syftet
med massmedial inkvisition är INTE att upplysa eller få igång debatt.
Vad kan det bli för upplysning eller debatt av att halva befolkningen
pekas ut offentligt för att de är skapta på ett visst sätt
? Aftonbladets feminst-inlägg är snarare att likna vid rasistiska
provokationer. Intuitivt eftersträvar de en sprängning bland grupper som annars
kunde tänkas stå eniga och genomföra en del intressanta
förändringar. Det är alltså ett sätt att tjäna sin husbonde, den rika klicken av ägare och annonsörer.
Det är
för den sakens skull som redaktörerna får betalt:
att kunna plocka fram "unga begåvningar" som Linda
Skugge, Belinda Olsson m.fl. som artikulerar hat, sexualskräck,
politisk reaktion. De gör det i skydd av den progressiva ram:
feminismen. Alltså ett tämligen oantastligt arrangemang.
På
samma sätt är det givetvis med DNs och Expressens kampanj
mot "antisemitism". Dess syfte är oklanderligt, kyrksamt.
Vad kan det dock få för verkan att på lösa grunder
peka ut i stort sett halva befolkningen som antisemitiskt anstucken?
Tror man att det kan motverka verklig antisemitism? Det är
snarare anreppet mot mot den folkliga enigheten som är till nytta: att flertalet görs osäkra.
Mitt
intryck är att flera av vänstermedierna har sin egen
inkvisition o "kyrksamhet". De sprider vulgärfeministisk
propaganda och härmar så gott de kan de "stora"
redaktionerna genom att censurera vitt och brett, och utan att ha tanke
på att öppet deklarera vad de censurerar, o varför. Andan av instängdhet och intolerans är likartad.
Gunnar
Thorell 04 07 28
Home