Det slog mig - efter läsningen av  den nazistiska Tidsrevyn  o  efter besök
på "Fransson skottar snö" ( utställning på Centrum för Levande Historia
St. Nygat. 10 Gamla Stan )  -  hur omärkligt och gradvis  nazifieringsprocessen
gick till i  Europa.
Man skulle nästan vilja säga "snyggt och välordnat".
http://svefor.levandehistoria.se/3_0.php
http://svefor.levandehistoria.se/

  I Sverige var det mycket få personer  inom offentlighet och medier som
tyckte sig ha anledning att bli upprörda eller slå larm ang. händelserna  i
"det stora Kulturlandet".

Många  uppfattade snarast att det var en förbättrad  form av socialism -
nationalsocialism -  som spred  sig från grannarna i Söder.  En socialism
nämligen som var  näringslivsvänlig och inte rörde sig med  det  trista
begreppet  "Klasskamp".

Vidare:   det handlade ju  bara  om att "försvara" det tyska folket och
den tyska nationen.  Maktövertagandena,  kränkningarna  av judarna  o   de
militära angreppen  beskrevs som "försvar av Tysklands lagliga
rättigheter",  det gjordes  för Europas  bästa /  Hitler önskade sig en
fredlig nydaningsprocess med goda  framtidsutsikter för majoriteten.  När
andra motsatte sig det var han dock beredd att använda makt.

Utställningen på Levande Historia ( Stora Nygat. 10  -  GÅ DIT !!!  )  har
väldigt få dokument som visar på några yttranden som framstår som skandalöst
aggressiva - det finns bara ett  där Hitler kort  beskriver den krigföring
som han tänker rikta mot alla  som står emot Tyskland.
Det är en kuslig  harang -  men i sak inte värre än Bush-regeringens  många
doktriner om  "Shock and Awe",  tillåtandet av tortyr,   olagligt
bortförande av människor till okända läger.    "Either you are with us,  or
You are with the terrorists" o.s.v.

De rasistiska, antisemitiska  inslagen i nazipropgandan  var inte  heller så
lätta att få syn på från svensk horisont.   Kanske för att dessa fördomar
var så vitt spridda att "alla"  mer eller mindre delade dem (  kanske som
med islamofobin i dag? ).

Man kan alltså  säga att folken i Europa  diskret o bit för bit fördes
närmare o närmare  en ofantlig, militaristisk förstörelse -   en  undergång
för över hundra  miljoner människor.   Ett sanslöst  slaktande  som fortsätter att trasa sönder människor,    förvrida deras släktingars  liv 60 år senare.
Varningarna var  få.   Det tog ungefär ett decennium innan  helvetet brakade
lös.

Det mest karaktäristiska för förkrigstidens o 30-talets svenska politik kan
man säga var ointresset  o  oförståelsen för det som egentligen var i
görningen.
Därav rubriken på utställningen:

"Fransson skottar snö".

Utställningen på Levande Historia  är ett MÅSTE -  för  att känna igen
tecknen på vad som kanske  rör sig i nuet:   
hur demokratin  undergrävdes,
hur språket omvandlades. 
Hur statsmakten gjorde om sig  till något
skräckinjagande  som människorna till slut  darrade  inför.

Dåförtiden  hoppades krigsivrarna  på en uppblomstring av Europas ekonomi
med  ett krigiskt Tyskland i ledningen. 
Det Tusenåriga Riket.

2005 skottar Fransson  INTE snö.
Förmodligen sitter han framför TVn o kollar på reklam och senaste coola
prylarna,  heta resorna osv

2005 talar man om Världssamfundet,  Världsmakten istället. Kampen för att få trygghet och säkerhet för konsumenterna är tänkt att slutföras med nukleära vapen.
Vad kan man säga utom:

Lycka till!

Hälsning!

Gunnar Thorell 05 12 20

http://members.chello.se/humanistgruppen/