När det gäller en konstnär som Hillersberg kan man mycket väl diskutera om det lämpliga eller smakfulla i en del av hans uttryck. Man måste dock se att hela hans produktion riktar sig mot staters och olika överhetspersoners hyckleri och maktövergrepp. Vid några tillfällen har han visserligen använt antisemtiska klichéer men avsikten har varit att håna makten - inte det judiska folket.
När Bachner, Gerner, Jakubowski, Jarrick m.fl. hetsar mot Hillersberg måste de gå tillväga som närsynta revisorer som vägrar se meningsammanhang. Inte ett ord nämns om anledningen till bilderna: att det palestinska folket har utsatts för ett angreppskrig och rasism. För varje israel som dödas hämnas staten Israel idag genom att döda många fler palestinier. Ungefär så gjorde tyskarna med motståndsrörelsen i Norge under Andra Världskriget.
För att "bevisa" att Hillersberg är antisemit måste kritikerna bortse från att Hillersberg också ritar araber, kineser och svenskar som frånstötande. Arafat är också grotesk med tjock näsa och tjocka läppar. Kinseserna har vinda ögon, utstående tänder o.s.v. Den krisligt lagda Carola avbildas som grotesk med sadomasochistisk parafernalia o.s.v. Det är som alltid hos Hillersberg fråga om överdrifter, lek med klichéer. Hillersberg har vunnit framgång i sin strävan: att få oss att skratta åt mänskligt hyckleri. Man glömmer inte Hillersbergs bild av en "svensk hederlig arbetare" som säger: "gärna en guldklocka, men först en rejäl arbetsskada". En karikatyr som gjordes under en tid när vänstern frammanade bilden av Arbetarklassen som ett mönster av nobilitet. Under samma tid ritade Hillersberg också Jan Myrdal hängande i Stalins mustasch och kineser som demonstrerade. Alla demonstranterna såg ut som Mao Tse-tung men bar på plakat med individuella ansikten. Vi minns också svenske kungen med en pistol för tinningen: "Med Sverige - ur tiden". Bilder som roade genom sin anstötlighet.
Samma gäller för bilden på Kissinger: "Den lille fredsmäklaren". Jakubowski måste förvränga rubriken och sätta dit "Den lille judemäklaren" för att göra troligt att bilden skulle vara antisemitisk. Om man har så formalistisk tolkning av rasism omöjliggörs verkningsfull satir.
Med normal intelligens kan man nu efteråt förstå vilket hyckleri det var att ge Kissinger fredspris - med tanke på vad denne man hade ansvar för i Chile och Vietnam. Hillersberg vill punktera hyckleriet och det ska göra ont.
Hetsen mot Hillersberg har drivits på ett sätt som liknar 50-talets kommunistjakt. Offret själv har inte haft någon talan. Hillersbeg sägs t.o.m. vara antisemit utan att själv vara medveten om det ( DN 22/3 Mikael Hörnqvist )! På samma sätt talades det under det Kalla Kriget om "medlöpare". Man skapade ett åsiktsklimat där alla i offentligheten kunde sättas på de anklagades bänk.
Hillersberg sägs alltså vara antisemit trots att han är antirasist och har gjort några av de starkaste satiriska bilderna mot rasism i Sverige. Trots att han bevisligen har engagerat sig direkt mot den svenska antisemitismen.
Det enda beviset sägs vara att han tillåtit Ahmed Rami att använda några bilder som hånar Kissinger och makthavare i Israel. Men Hillersberg säger själv att han 1988 när detta skedde inte förstod vad Ahmed Rami var för figur. Detta torde han för övrigt ha gemensamt med flertalet andra svenskar under den tiden. Något annat "samarbete" än ett telefonsamtal har alltså inte förekommit.
Det rör sig alltså om "guilt by association". Om man lyckas stämpla Hillersberg som antisemit går ingen svensk intellektuell säker.
Gunnar Thorell / 2001