Lars Hillersberg begravdes i Frustuna kyrka i Gnesta i förrgår. Cirka hundrafemtio personer var där för en sista hyllning. Cermonin leddes av prästen och trumpetaren Lars "Sumpen" Sundbom - vacker musik, varma hyllningar från släkt och konstnärsvänner.
Mer än nånsin framstår groteskeriet i vårt offentliga liv - när en person som Lars Hillersberg mer eller mindre har kunnat framställas som "den kände antisemiten" i DN, Expressen och SvD. I dag verkar det uppenbart att dessa medier har varit indragna i en hatkampanj med syfte att avvärja kritik mot USA:s Israels militarism.
Hillersberg var en begåvad hädare som lyckades få oss att skratta åt uppblåsthet och galenskap i vår egen tid ( att ge Fredspriset till Kissinger, att staten Israel skulle framställas som "fredsvänlig" o.s.v. ). Förföljelsen mot honom påminde om antikommunismen under kalla kriget - en förföljelse som likaledes byggde på falska anklagelser och syftade till att stoppa en bredare freds- och demokratirörelse.
Efter cermonin i Frustuna kyrka visades en film om Hillersberg som också kommer att visas i K-Special. I berättelsen om hans liv ges en sorts förklaring till det personliga mod han har visat när det har gällt att trotsa överheten. Han växte själv upp i en familj som gav honom mycket stöd och han kunde själv utvecklas till en mentor och inspiratör för en generation av radikala människor.
Karin Frostensson läste den här dikten till Lasse minne:
Det gick en gammal odalman
och sjöng på åkerjorden.
Han bar en frökorg i sin hand
och strödde mellan orden
för livets början och livets slut
sin nya fröskörd ut.
Han gick från soluppgång till soluppgång.
Det var den sista dagens morgon.
Jag stod som harens unge, när han kom.
Hur ångestfull jag var inför hans vackra sång.
Då tog han mig och satte mig i korgen
och när jag somnat, började han gå.
Döden tänkte jag mig så.
( Bo Setterlind ).
Hälsning!
Gunnar Thorell 04 12 01 / mediekritik
http://members.chello.se/humanistgruppen/
Carl-Johan De Geer i AB / om Lars Hillersberg