Israel Shamir / Blommor I Galliléen m.m.

på det utrotningshotade förlaget Alhambra

Shamir är av judisk börd o insatt i vad som har hänt under
olika skeden i Det Heliga Landet. Han berättar om nuet och de förflutna
tillbaks till antiken. Dessutom är han en språkmänniska som kan tala med
människor på olika nivåer, av olika folkgrupperingar.

Den ende jag kan jämföra honom med är eg. Rysard Kapuchinski - den polske
journalisten och författaren som skrivit lysande om Sovjetimperiet och om
Afrika. Man läser hans böcker och får sin världsbild förändrad.
Kapuchinski är dock inte förklarad Non Grata o förvisad till småförlag -
tvärtom är han prisbelönad och hyllad. Troligtvis kommer Shamir också att
upphöjas när insikten om staten Israels egenskaper framgår allt tydligare
för världen. http://www.brestonline.com/Publications/station.shtml

Shamir har något av samma, liberala humanistiska kvalitet som Kapuchinski
/ en förmåga att fästa sig vid individer, beskriva det storslagna,
modiga hos människorna. Framför allt talar han om rikedomen i ALLA
kulturerna i Mellanöstern: kristendomen, judendomen och islam. Hans
vision för Israel består i att aparheidkulturen måste upphävas - att Israel
som Sydafrika tidigare bör bli ETT land för Alla sina folk. Enligt hans
mening beror motsättningarna som finns i dag på att rika judar från USA
pumpar in pengar och ställer krav som egentligen inte har med den
israeliska befolkningen att göra.

Det önskvärda för Israels befolkning vore att de amerikanska judarna i avsky
vände sig bort, "övergav" sitt sionistiska projekt, som trots allt
byggt på 50 år av lögner, orättvisa, massmedial förvrängning.
Shamirs mening är att flertalet av de som bor i Israel inte delar de
amerikanska askhenasi-judarnas självsyn, d.v.s. av att vara utvalda av
Gud vilket lett till att enbart judisk humanitet värnas - inte helt olikt
den övemänniskoidéer som funnits i kristna civilistationen ( o spåras i
dess kolonialism ).
De som bor i Israel är uppblandade, ett regnbågsfolk: ashkenasijudar,
sefardiska judar, orientaliska judar, araber, palestinier, greker,
ryssar, bulgarer ( utan judiska rötter ). Det enda naturliga vore att
förse alla med mänskliga rättigheter och ha ett land - "en man, en röst",
riva apartheidmurarna och bygga ett samhälle på förlåtande o fred (
obunto ) - ungefär som skett i Sydafrika.

Särskilt kapitlet "Idealen som vi svek" är intressant o frätande.
Shamir beskriver hur judarna i Europa överallt kämpade för en universell
frihet för människan, för demokratin. Judiska personligheter låg bakom
revolutionerna som grundlagt vår nuvarande demokrati - t.ex. den ryska,
tyska revolutionen. Karl Marx, Rosa Luxemburg, Leibknecht, Leon
Trotsky, Emma Goldmann .... listan är hur lång som helst. Det gällde
alla människors rätt.

Men i det sionistiska projektet gällde det plötsligt bara judarnas rätt.
Då tolereras metoder som tsaranhängarna o nazisterna använde på judarna:
"sonderkommandon", inhägnande, mördande, tortyr mot en obeväpnad
befolkning. Och "världen bara ser på". Detta kapitel är kväljande starkt i
sin indignation mot den sionistiska nationalismens mörker.
Möjligen saknar jag hos Shamir något av det psykologiska perspektiv som jag
själv försökte ta upp i tidigare inlägg - d.v.s. att Förintelsen utgjort ett
trauma som ligger bakom sionismens drag av fientlighet mot omvärlden.
Det urskuldrar ju inte kränkningarna mot palestinierna - men bör trots
allt dras fram...

Det finns en massa bra texter av Israel Shamir på
http://www.israelshamir.net/
Den som inte ha några problem med engelska kan förse
sig. Man kan också vara med i nyhetsbrevet o får då uppdateringar.

Hälsning!

Gunnar Thorell 04 09 11
http://members.chello.se/humanistgruppen/