Erlend Loe, min nya, norska idol har även en annan bok "Blåst"
som finns på Månpocket och passar som sommarlektyr. Den
har samma klass som Naiv, Super och Lång, Fin Blond ( Clas Claesson
). Helt underbar berättelse i jagform om en lite tråkig
o stillsam ung man som blir "erövrad" av en ung dam
som tycks veta vad hon känner och vill. De festar, älskar,
gör en lång tågresa till Frankrike. Hon blir kär
i en annan och berättaren hamnar i en svacka o.s.v.
Det orginella med berättelsen är den ömma tonen mot
alla figurer som uppträder. De är inkonsekventa men omsluts
av en älskvärd ironi. Erlend Loe är befriad från
de banalaste trendbegreppen - t.ex. låter han i sin berättelse
kvinnan ha övertag eller makt. På något sätt
känns det som en undertryckt sanning i dag - eftersom den akademiska
världen och massmedierna försöker få oss att
tro att "männen" har makt över kvinnorna. Att
säga det motsatta får en god verkan och gör att berättelsen
känns fräsch. Det är ju trots allt rätt vanligt
idag att kvinnor har initiativet i kärleksrelationer - kanske
alltid har haft det? - men vi har inte så många berättelser
om det. Lite grann associerar jag Erlend Loes berättarkonst till
Knut Hamsuns porträtt av personligheter - något oförutsägbart
och nyckfullt levande i stilen.
/ Gunnar Thorell 02 07 15