"Mannen utan öde"; Imre Kertesz
Berättarjaget
i Mannen utan öde är författaren själv i femtonårsåldern,
som om berättelsen utspelades bara en kort tid efter vistelsen
i Buchenwald.
Det finns ett skarpt iakttagande, en satirisk glimt riktad mot samhället
och de vuxna som hos Salinger ( Räddaren i nöden ), Susan
Townsend ( Adrian Mole ) eller hos Douglas Coupland ( Generation X ).
Vad som uppmärksammas av Kertesz är den oerhörda disciplineringen
och konformiteten i människornas beteende. Allmänheten tror
på allt som uttalas offentligt av landets myndigheter.
Först accepterar folk att judestjärnan, väl synlig, ska
bäras av alla judiska personer. Det accepteras som en företretlig,
byråkratisk "småsak".
Sen lanseras tvångsarbete för judarna. Detta för att
de ska visa att de kan försörja sig genom "hederligt
arbete". Också detta accepteras av den unge pojken. Han går
in för att visa sin arbetsförmåga - vill vara en fullvärdig
medborgare! När han sen tas från arbetet till ett uppsamlingsställe
är det bara tre avvikande personer i gruppen som passar på
att rymma.
Alla andra sitter snällt kvar, litar på myndigheterna. Inte
heller när de tas till ett häkte eller packas in i tågen
sker några protester. Det är för "kort tid"
och de ska arbeta för Tyskland och det sägs vara "bättre
att åka nu när man får vara 40 st i varje vagn".
Senare ska det bli 60.
Imre uttalar längre fram i berättelsen när han förstått
att det varit en fälla, att alla de genomtänkta arrangemangen
liknar ett perverst "pojkstreck". Att andra personer suttit
och tänkt ut det hela för att vilseleda och lura judarna in
i död och fångenskap. Detta i sig är obegripligt!
Genom små omärkliga steg drivs Imre och hans folk allt närmare
förnedring och utrotning. Från början har han inte ens
känt till att han tillhörde "judarna" utan såg
dem som några avlägsna, lustiga släktingar i landsorten
som iakttog den judiska tron. Det som gör berättelsen oupphörligt
gastkramande är det personliga iakttagandet och reflekterandet
runt omständigheter vi annars inte gör oss en föreställning
om. Vad händer i sinnet när en människa månad efter
månad lever i den yttersta utmattning och smärta, vid randen
av medvetslöshet? Man får göra en resa in i dödslägrens
helvete med alla förödmjukande, skrämmande detaljer.
Tidigare är det främst Primo Levi med "Är detta
en människa" ( Bonniers ) som lyckats göra den här
verkligheten emotionellt gripbar.
"Mannen utan öde" är en bok om vår tid. Det
som händer då händer också nu, men med nya förtecken.
Nya folkgrupper och kategorier utsätts för förnedring
och beräknande känslokyla, som leder till massdöd. Också
idag är det få som protesterar, få som säger något.
Vi är väldisciplinerade och gör helst vad vi blir tillsagda
för att inte framstå som "besvärliga". Imre
Kertesz berättelse om Buchenwald är en uppmaning att inte
vara så strömlinjeformade utan så länge tids finns,
hejda kränkningar och övergrepp från de som har övermakt.
"Mannen utan öde" av nobelpristagaren Imre Kertesz finns
på Pressbyrån!
/ Gunnar Thorell 02 11 23
Retur