"Mannen utan öde"; Imre Kertesz

Berättarjaget i Mannen utan öde är författaren själv i femtonårsåldern, som om berättelsen utspelades bara en kort tid efter vistelsen i Buchenwald.
Det finns ett skarpt iakttagande, en satirisk glimt riktad mot samhället och de vuxna som hos Salinger ( Räddaren i nöden ), Susan Townsend ( Adrian Mole ) eller hos Douglas Coupland ( Generation X ). Vad som uppmärksammas av Kertesz är den oerhörda disciplineringen och konformiteten i människornas beteende. Allmänheten tror på allt som uttalas offentligt av landets myndigheter.
Först accepterar folk att judestjärnan, väl synlig, ska bäras av alla judiska personer. Det accepteras som en företretlig, byråkratisk "småsak".
Sen lanseras tvångsarbete för judarna. Detta för att de ska visa att de kan försörja sig genom "hederligt arbete". Också detta accepteras av den unge pojken. Han går in för att visa sin arbetsförmåga - vill vara en fullvärdig medborgare! När han sen tas från arbetet till ett uppsamlingsställe är det bara tre avvikande personer i gruppen som passar på att rymma.
Alla andra sitter snällt kvar, litar på myndigheterna. Inte heller när de tas till ett häkte eller packas in i tågen sker några protester. Det är för "kort tid" och de ska arbeta för Tyskland och det sägs vara "bättre att åka nu när man får vara 40 st i varje vagn". Senare ska det bli 60.
Imre uttalar längre fram i berättelsen när han förstått att det varit en fälla, att alla de genomtänkta arrangemangen liknar ett perverst "pojkstreck". Att andra personer suttit och tänkt ut det hela för att vilseleda och lura judarna in i död och fångenskap. Detta i sig är obegripligt!
Genom små omärkliga steg drivs Imre och hans folk allt närmare förnedring och utrotning. Från början har han inte ens känt till att han tillhörde "judarna" utan såg dem som några avlägsna, lustiga släktingar i landsorten som iakttog den judiska tron. Det som gör berättelsen oupphörligt gastkramande är det personliga iakttagandet och reflekterandet runt omständigheter vi annars inte gör oss en föreställning om. Vad händer i sinnet när en människa månad efter månad lever i den yttersta utmattning och smärta, vid randen av medvetslöshet? Man får göra en resa in i dödslägrens helvete med alla förödmjukande, skrämmande detaljer. Tidigare är det främst Primo Levi med "Är detta en människa" ( Bonniers ) som lyckats göra den här verkligheten emotionellt gripbar.
"Mannen utan öde" är en bok om vår tid. Det som händer då händer också nu, men med nya förtecken. Nya folkgrupper och kategorier utsätts för förnedring och beräknande känslokyla, som leder till massdöd. Också idag är det få som protesterar, få som säger något. Vi är väldisciplinerade och gör helst vad vi blir tillsagda för att inte framstå som "besvärliga". Imre Kertesz berättelse om Buchenwald är en uppmaning att inte vara så strömlinjeformade utan så länge tids finns, hejda kränkningar och övergrepp från de som har övermakt.
"Mannen utan öde" av nobelpristagaren Imre Kertesz finns på Pressbyrån!
/ Gunnar Thorell 02 11 23

Retur