Det finns kosmologiska
lagar som förhindrar resor till det förgångna, trots detta är Tidens natur Tiden, i
sin mest grundläggande form, är ett mått på tomrummets aktuella tillstånd
eller densitet. Det lufttomma rummet (vakuum) är inte ett ingenting utan
består av fundamentala enheter som jag väljer att kalla nol. Detta
medium benämns ibland som Chí i österlandet. Nol har ett
normaltillstånd där enheterna fördelar sig på ett visst avstånd från
varandra. I rummets normaltillstånd har rörelsen och därmed även tiden
sin maximala hastighet. Ljus,
materia och gravitation består, enkelt uttryckt, av förtätningar respektive
förtunningar i vakuum. Så fort något av dessa
yttringar är närvarande så påverkas tiden mot en långsammare hastighet.
Rörelsen, till exempel en ljusvåg, får en långsammare hastighet nära en tung
stjärna. Men även tiden går då långsammare så ljusvågen själv ser sin rörelse
som oförändrad. En yttre betraktare kan dock, med en oberoende klocka, mäta
skillnaden. Det mystiska nuet Man kan
likna nuet vid en vindil som sveper över ett vetefält. Fältet finns där hela
tiden men varje skeende blir inte förverkligat förrän det enskilda
strået böjer sig på sitt speciella sätt. Men liknelsen har sina begränsningar
för vetefältet har oändlig utsträckning och vindilen återkommer aldrig när
den en gång svept förbi. Men så är det ändå med nuet, det existerar just nu
och kommer aldrig åter; det vill säga, inte i dess manifesterade
gestaltning. För att
återgå till vår liknelse; fältet finns trots allt kvar även när vindilen
dragit förbi. Det betyder att vi kan låta vår själsliga betraktelse än
en gång svepa över valda delar av vetefältet. På så sätt uppstår det
förgångna på nytt men nu i form av en återblick av det som varit. Nuets vind
böjer stråna men betraktelsens vind kan inte inverka på det sättet.
Betraktelsen kan istället blicka framåt och bakåt, mot vetefält där nuets
vind ej är närvarande. Fysiska tidsresor Det är
fullt möjligt (om än krångligt) att göra fysiska tidsresor till framtiden.
Det finns förstås en hake och det är att man inte kan vända tillbaka till sin
egen tid. Rent tekniskt så går man in i sitt rymdskepp och lägger sig i en
omloppsbana runt en tung stjärna. Den starka gravitation som man utsätts för
resulterar i att kroppen åldras långsammare än vad som vore fallet hemma på
jorden. Ett annat sätt är att pressa upp sin farkost i hastigheter nära
ljushastigheten. Vid återkomsten till jorden finner man jämngamla personer
vara äldre än man själv är. Om man nu
inte vill lämna jorden finns ju möjligheten (när forskningen nått så långt)
att använda kryotekniken. Kroppen fryses ner, under kontrollerade
former, till temperaturer nära absoluta nollpunkten. När kroppens alla vitala
funktioner upphör hamnar man i ett komatillstånd men medvetandet upplever
istället andra världar. Dessa utomkroppsliga upplevelser, en oundviklig
konsekvens av kryosömnen, kan möjligen vara svåra att bemästra (om man inte
är schaman). Ett problem i sammanhanget är också att själen kan dras till
återfödelsen, i en ny kropp. Akashakrönikan Det är
ledsamt att behöva krossa en gammal dröm men det är inte möjligt att i
fysisk form resa till det förgångna. Kosmos behöver vissa konstanslagar
för att kunna fungera och detta är en av dem. Den universella planen är inte
bara välregisserad, den är fulländad. Att försöka förändra den vore
minst sagt förmätet, kosmos fungerar istället så att missnöjda personer får
en ny chans. De försätts i liknande situationer och kan då agera på
ett annat sätt. Men även
om man inte kan förändra det förgångna så kan man ändå återuppleva det. Allt
som någonsin funnits existerar fortfarande som urbilder i subtil
energi. Denna minnesbank (akashakrönikan) är åtkomlig för alla som har
förmågan att tona in sin betraktelse på den speciella energifrekvens som det
handlar om. Framtida tekniska landvinningar kommer möjliggöra maskiner som
hjälper medvetandet att framkalla resor till det förgångna. Dubbla framtider Akashakrönikan
gör ingen skillnad på då, nu och senare vilket innebär att även framtiden
ryms där. Det finns emellertid en alternativ framtid som en
framtidsbetraktare kan råka hamna i. Denna framtid skapas av enskilda väsen
och utgör en slags prognos för hur deras framtid kan komma att
gestalta sig. Prognosen bygger på summan av alla för väsendet kända fakta.
Som exempel kan nämnas det framtidsscenario som planeten jorden bär på. Vi måste alltså
skilja på akashakrönikan, som beskriver den absolut orubbliga framtiden och
framtidsscenariot som planeten jorden själv har utvecklat. Det finns inget
känt sätt att identifiera vilken framtid man betraktar i olika former av
uppenbarelser. Man får nog godta att kosmos bevarar denna hemlighet. I ett
större perspektiv kan det vara en välsignelse. Tänk att få en framtidsvision
om någonting rysligt som oundvikligen måste ske… Som Too-ticki säger i muminboken Trollvinter: ”Allting är mycket osäkert, och det är just det som lugnar mig.” Joakim R S
Nilsson
|
