Parlamentariskt system En ny författningsform

Alla styrelseskick har brister, demokratin i sig själv är ingen fullkomlig modell. Under
rådande omständigheter med etablerade monetära system är folkstyret trots allt det
bästa vi har att tillgå, men låt oss utveckla och förbättra vår parlamentariska modell.

Förslag till författning

· Maximalt sju partier får vara representerade i Sveriges riksdag.

· Ingen spärr vid 4 %, istället får de sju partier som fått flest röster i riksdagsvalet komma in i riksdagen.

· Samarbets/koalitionsparti skall ha rätt till minst en ministerpost för varje 5 % av partiets totala röstandel.

· En ”talmanskår” om sju personer införs (avser att öka den sittande regeringens/koalitionens handlingskraft).

Sju mandat i riksdagen vigs permanent åt en talmanskår, en grupp om sju personer. Varje parti utser själva sin representant till denna grupp. Talmanskåren väljer sedan internt sin ordförande som benämns ”högste talman”. Talmanskåren får vid voteringar endast rösta för den sittande regeringen/koalitionen eller välja att lägga ner sina röster. Talmanskåren tar ställning till fortlöpande voteringar innan riksdagen själv går till omröstning och resultatet presenteras som en enhet: Sju röster för, eller sju röster avstår. Talmanskårens medlemmar sitter som längst en mandatperiod. De har rätt att utse sekreterare som handhar det sedvanliga talmansuppdraget. Talmanskåren skall vara oberoende och är under inga omständigheter avsedd för partiledare och ministrar.

· Vinnande parti/koalition efter riksdagsvalet skall etablera ett miljö/kulturdepartement om sju personer.

Miljö- och kulturdepartementet är en instans som skall bedriva ett permanent samarbete med kungahuset. Som ordförande i gruppen om sju personer sitter den tillträdande miljö/kulturministern. Styrande parti eller koalition har rätt att utse tre ledamöter förutom sin ordförande. Tre ledamöter utses av kungahuset vilket tillförsäkrar detta ett begränsat men stabilt inflytande över Sveriges miljömässiga och kulturella områden.

Kungahusets ställning

I det här förslaget ses kungahuset som en motvikt till det folkvalda styrelseskicket. Emellertid blir kungahusets

formella inflytande begränsat till områdena kultur och miljö. Eftersom dessa områden av tradition är hjärtefrågor

hos kungliga representanter borde förslaget ha goda chanser att vinna gehör i sådana kretsar. Även riksdagen

kan förväntas gilla förslaget eftersom det erbjuder en mer långsiktig lösning på kungahusets ställning i Sverige.

En del människor ogillar tanken på att regentens position ska gå i arv. Men sett ur ett andligt perspektiv kan

regenten vara den representant som Gud utser åt landet. Detta synsätt rimmar väl med en andlig strävan att

bevara land, vatten, luft och det kulturella arvet. Förutsättningen för modellen är ett tidsenligt kungahus med

möjligheter att abdikera såväl som friheten att kunna utse tronföljare i händelse av att arvtagare saknas.

Framtidens styrelseskick

I framtidens samhälle behövs inga pengar, människor behöver inte rättfärdiga sin existens med att arbeta. Var

och en får det den behöver (inom rimliga gränser). Allt arbete sker på frivillig basis och eftersom varje person

befinner sig på rätt plats, utifrån dennes naturliga förutsättningar, så flyter arbetet enkelt och lätt. Det finns idag

inga reella möjligheter att genomföra systemet men utvecklingen går oundvikligen framåt och en dag är vi där.

Det är fel att utgå från att människor missbrukar sin frihet om de har möjlighet. Redan idag kan den samvetslöse

tänja på lagarna till sin egen fördel. Några gör det men de allra flesta följer normala regler för mänsklig samvaro.

Ett hårt samhälle med stränga lagar kanske i själva verket genererar hårda och stränga medborgare. På samma

sätt kan ett humant och förlåtande samhälla framkalla humana och förlåtande individer, detta är ju vad vi vill ha.

Joakim R S Nilsson

E-post Joakim