Att leka är nödvändigt ”Leken är alla människors självklara rättighet”

Leken har ett egenvärde, den är glädje, frihet, fantasi och kreativitet. Leken är tidlös,
den bryr sig inte om ålderskategorier och den är inte ”en förberedelse för vuxenlivet”.

Lekens hemlighet

Man kan lätt få intrycket att leken äger rum i det yttre, att den är konkret och påtaglig. I själva verket utspelar
sig lekens händelser till stora delar i en inre värld, i en osynlig verklighet. ”Jaså, du cyklar idag”, säger pappan
till sin dotter. ”Nä”, svarar flickan, ”det är min häst ser du väl”. Bordet, stolarna, filten och kuddarna är inte bara
”en massa bråte i en hörna”, det är en fullriggare. Situationen är farlig, flera piratskepp har setts i farvattnen.

Fantasin är inte så mycket nyskapande som man skulle kunna tro, det är snarare en återkoppling till våra gjorda
erfarenheter. Men hur går det ihop, kanske någon undrar, ett barn har väl inte hunnit få så mycket erfarenhet i
livet? Detta är fantasins mysterium, en visshet om att vi är tidlösa varelser som inte är begränsade till en viss
livsperiod. Människan är inte ett tomt blad, vi har en historia och i barnaåren lyser dess låga som allra klarast.

Det att vara vuxen

Vad är en vuxen person? I uppslagsboken borde det väl stå: ”Förstenad person som stängt av glädjen och slutat
att leva.” Nu står det i allmänhet inte så utan snarare: ”Person som har förmågan att lösa ett problem och som är
vuxen sin uppgift.” Men denna definition håller nog inte riktigt vatten för barn har ofta förmågan att lösa problem
och de klarar även svåra uppgifter, om de vill eller måste. Vi behöver utöka vår bild av vad en vuxen person är.

Vuxenhet kan inte heller entydigt ha med ålder att göra för även barnen vet att de måste ta ansvar. Leken är till
exempel full med ansvarshandlingar. Reglerna är tydliga, den som är med och leker ”Indian och Cowboys” måste
ju trilla omkull och ”dö” om man, tveklöst och på kort avstånd, blir skjuten av motståndaren. Att bli vuxen handlar
mera om en insikt att man ibland måste göra tråkiga saker (för allas bästa) som att arbeta, skaffa mat och städa.

Att kombinera lek och ansvar

Felet som många vuxna gör är att de tror att de måste sluta leka. De inbillar sig, eller blir intalade, att ju mindre
tid de ägnar åt lek desto bättre människor blir de. Ett exempel på den vansinniga föreställningen finner vi i nya
testamentet där Paulus säger: ”När jag var barn, talade jag som ett barn, tänkte jag som ett barn, och förstod jag
som ett barn. Men sedan jag blivit man, har jag lagt bort det barnsliga.” Tja, det är faktiskt ditt problem, Paulus.

Låt oss istället vända på resonemanget. Den som vill bli hel som människa behöver hitta tillbaka till leken och
återknyta till barnet inom sig. Det är fullt möjligt att kombinera lek och ansvar, man tar ansvar när det behövs,
inte dygnet runt och i alla situationer. Vuxna behöver leka men även leken måste utvecklas, ingen behöver göra
samma saker som när de var barn. Det gäller att finna nya kanaler för sin lek, det är uppgiften och utmaningen.

Kvinnor och lek

Det tycks vara mycket vanligare att kvinnor slutar leka än män. Förklaringen ligger troligen i samhällets normer
och värderingar vad gäller könsroller. Kvinnor har fortfarande en stark press på sig att ta hand om hem och barn.
I de efterfrågningar jag gjort visar det sig att tjejer upphör att leka redan vid 10-13 års ålder, först när de skaffar
egna barn kan de leka igen. De kvinnor som lyckas bryta mönstret och bevara leken livet ut hör till undantagen.

Att bryta gamla normer och ideal är mycket svårt men detta måste ändå ske på något sätt. Arvsynden är just vår
benägenhet att återupprepa föräldrarnas misstag. Givetvis finns ändå en utväg och den ligger i medvetenheten
om problemet i sig. Blivande föräldrar (i synnerhet kvinnor) behöver bli varse att det är tillåtet och även önskvärt
att leka som vuxna. Ett sätt kunde vara att ordna kurser i hur man på ett bra sätt balanserar lek och arbetetsliv.

Krumelurpiller

Till skillnad från lek är krumelurpiller en oerhört allvarlig sak, man bör inte ta för lätt på saken. Astrid Lindgren
har uppfunnit pillren och nu är de här för att stanna. Fungerar de? – Javisst, jag har ju själv tagit ett, möjligen två
stycken, med ramsa och allt. Så hur får man tag i de magiska pillren om man vill försäkra sig om att inte bli vuxen
(stur). Vi vet att de ser ut precis som gula ärter men det är först när vi kallar dem krumelurpiller som de blir det.

Men om man nu redan är vuxen, är det då någon idé att äta dem? – Självklart kan man göra det, för det handlar
ju inte så mycket om att man är gammal till åren. Huvudsaken är att man förblir ung i sinnet, så iväg och skaffa
piller bara! Uppsök en helt mörk plats och ta med er några likasinnade. Ramsan måste finnas med och alla orden
vara på rätt plats. Säg för all del inte fel på slutet; tänk på pojken som råkade säga ”stor” istället för stur…

”Fina lilla krumelur, jag vill inte bliva STUR”

J

Joakim R S Nilsson

E-post Joakim