Upptäck
och bli kvitt hindret för att nå dina
möjligheter
publicerad: 03.03.2009
uppdaterad: 12.04.2009
12
april 2010 - Dessa
sidor är en tillfällig arkivversion. Det innebär att det kan finnas
länkar som inte fungerar. Den senaste texterna
finns på:www.staten.co.nr
Konstens protesterande
hjältar Från den andra delen:
Skaffa Dig maktens
dolda kunskap - lär dig att föra dialoger Till presentation av den andra
delen
Detta avsnitt
finns i det tredje kapitlet: Bli kvitt
lydnadsberoende,
dubbelmoral, lögn och förvirring - Lär Dig ATT du kan gå
vidare
Länkar
öppnas i nytt
fönster och går mestadels till engelska och svenska wikipedia.
Texten är preliminär.
Ett vanligt tema i en lydnadskultur är hjältens kamp mot den blinda
lydnadens galenskap.
En av de äldsta verk vi har är tragedin Antigone
av Sofokles
(495-406 f.Kr.) handlar om motsättningen mellan vad vi önskar och
de order vi får. I en stark lydnadskultur kan utgången bara bli
tragisk.
I nästan alla romaner och filmer är hjältens stora problem att lösa
konflikterna med dem som borde vara hans (det brukar vara en han)
bästa
vänner - cheferna, politikerna, byråkraterna. Istället
hatar maktens hantlangare hjälten eftersom han gör jobbet
mycket bättre än de. Till råga på allt så lyckas hjälten genom att
bryta mot småpåvarnas regler.
Hjältens framgång understryker på så sätt reglernas
ineffektivitet
och
tönteri. Att detta tema är vanligt beror,
givetvis på att hjältens kamp är en lyckad metafor för den lilla
människans dagliga kamp mot lydnadskulturens skitstövlar.
Vi känner alla igen oss i hjältens hopplösa situation när vi tyngs
av en massa regler som hindrar oss att göra det jobb som reglerna
påstås underlätta.
Jag återkommer till hjältens funktion i avsnittet Trickstern och
Rättshaveristen i det åttonde kapitlet: Dialog kräver och skapar
makt.
Reklamen för filmen Men of Honor
(2000)
sammanfattade irritationen och den revolutionära dagdrömmen mot den
trångsynta lydnaden på ett storslaget sätt med
underrubriken: Historia skapas av den som bryter mot reglerna.
Visst är det så - om vi bara lyckas att få de nya reglera att bli
historia.
En världskändis som ständigt brottas mot regelmässig trångsynthet
och tristess - och alltid vinner är Astrid
Lindgrens
(1907-2002)
Pippi
Långstrump som publicerades första gången 1945. Det finns
anledningar till att Pippi har blivit omtyckt; människors längtan
att bli kvitt en vidrig värld smälter behändigt samman till sagor
som bara kan vara till för ovuxna. För de som vägarar att acceptera
att lydnad är det enda möjliga - de kan bara ses som barn eller
fårar i en lydnadskultur.
Samma balans mellan att vara människa och brutal lydnad finns
ständigt närvarande i Tove Jansons
(1914-2001) böcker om Mumintrollen
från
1945 och på ett mer konkret sätt i den samtida serien Nemi
av
Lise Myhre
(född
1975).
Kampen mot stela regler och fyrkantiga människor har sin egen genre
som ibland kallas för dystopier.
Ett utmärkt dystopiskt exempel är filmen The
Matrix
(1999) av bröderna
Larry (född 1965) och Andy
Wachowski (född 1967 ). I början av filmen får Neo veta hur
det
ligger till av Morpheus.
Morpheus:
Du har
haft den här känslan hela livet. Att någonting är fel. Man vet inte
vad, men det finns där, som en slags tagg i hjärnan som driver dig
till vansinne, som driver dig till mig.
Men vad är det? Matrix är överallt omkring oss, till och med här i
rummet. Du kan se det genom fönstret och på tv.
Du känner av det på jobbet, i kyrkan eller när du betalar skatt. En
ridå som dragits ned för dina ögon skymmer
sanningen.
Neo:
Vilken sanning?
Morpheus: Att du är en
slav, Neo, att
du som alla andra var född till slaveri, i ett fängelse som du inte
kan känna eller smaka eller vidröra. Din själs
fängelse.
Den dystopiska listan här nedan gör inte alls anspråk på att vara
komplett på något vis. Jag vill bara visa att människans kamp mot
lydnadsterrorn är en betydelsefull del av populärkulturen.
Listan är kronologiskt för att visa att temat har varit vanligt
under hela nittonhundratalet.
Denna ordning visar dessutom möjlig inspiration till senare verk.
Jag har tagit med både litteratur och film. Många av listans titlar
är böcker som även har blivit framgångsrika filmer.
Det är kanske lite fånigt att enbart ha med verk som kan ses som
populärkulturella. Men för att ta med de strömningar inom till
exempelvis lyrik och filosofi krävs resonemang som inte blir så
tydliga.
Inom populärkulturen är kampen mot lydnadsförtrycket otvetydigt när
vi väl tar bort det skyddande lagret om ”att det är inte på
riktigt”.
The Body Snatchers är från början en roman från 1954 av Jack
Finney (1911-1995) som filmats många gånger. Första filmen
heter Invasion
of the Body Snatchers (1956). Den senaste heter The
Invasion (2007). Rekommenderar särskilt filmen från 1956.
Den västerländska lydnadskulturens vidrighet kanske bäst framhävs i
Stanley
Kubricks (1928-1999)
film Ärans väg
(1957)
vars bakgrund är en sann händelse under första världskriget skriven
av Humphrey Cobb (1899-1944)
Jag tycker att "I am sorry" som sägs av han som erbjuder
ögonbindlar till de som ska avrättas effektivt fångar
lydnadskulturens klaustrofobiska dubbelmoral. Om du inte sett hela
detta mästerverk; gör det bums!
Den svåröverträffade filmen Brazil (1985) regisserad av Terry
Gilliam
(född 1940).
Det kan inte råda någon tvekan - att protestera mot lydnadskulturen
är tillsammans med kärlek och krig själva stommen för de berättande
konstarterna.
En betydelsefull form av protest inom konsten mot lydnadskulturen
startades av Marcel
Duchamp (1887-1968)
och
fortsattes inom till exempelvis surrealismen. Mer om dessa
protester senare i kapitel åtta: ”Dialog kräver och skapar makt”
under rubriken ”Elitens hemliga konst”
Men det som vi ser som protesterande hjältar i en lydnadskultur
förändras när vi börjar att ana att vi kan mer än att bara
lyda.
För då har vi ju själva den viktigaste egenskapen som bara
hjältarna får lov att ha - vi kan göra mer än att bara lyda.
Därför förändras även vår hjälte som protesterar mot den absoluta
lydnaden - till att bli en del av kravet på lydnad.
De som bara får lov att lyda. De som bara kan lyda - de
lydnadsberoende vill ha ett hopp om en bättre värld. Men givetvis
är de lurade. Hjältarna är rakt av betalda lydnadskulturens elit -
en elit som har till uppgift att förstärka den enfaldiga
lydnaden..
Det är till och med så att hjälten i en lydnadskultur pekar ut allt
det som de lydnadsberoende inte får lov att göra. Konstens
protester får därför den motsatta verkan: att stärka den verkliga
lydnadskulturen. Hjältens verkliga uppdrag är att klubba ner sina
beundrare. Hjältens funktion är att visa vad Du INTE SKA GÖRA.
Författare och konstnärer tror säkert att de ger svidande kritik
som kan väcka människor ur sin lydnadsslummer. Men det är ett
fåfäng inbillning eftersom de historiska och tankemässiga grunderna
är dolda.
Därför är det med nödvändighet så att ju kraftfullare protester som
konsten presterar desto starkare blir lydnadskulturens
grepp.
