Yrsas Blogg
* The Police State
* Artiklar på engelska
* Klimathotet
* Tsunami
* 9/11
* Bilderbergare
* Frimurare och illuminater
* Nya Världsordningen
* Israel och Palestina
* Kriget i Irak
* USA
* Balibombningen
* Estonia
* Mordet på Anna Lindh
* Mordet på Olof Palme
* Medicin och hälsa
* MindControl
* Chemtrail
* HAARP & Echelon
* EU
* Böcker
* Video
20 .1.2008
Skriven av Rolf Nilsson
Ordf. F öreningen Stockholms hemlösa
Det står inskrivet i vår Regeringsform (grundlag) att det allmänna, alltså socialtjänst och diverse andra myndigheter, ”skall åläggas att trygga rätten till bostad, arbete, och utbildning”.
I FN:s allmänna förklaring om mänskliga rättigheter i artikel 25 står det att den enskilde har rätt till
en viss levnadsnivå, en regel som ger rätt till ett ”drägligt boende”. Den här regeln får ytterligare stöd i 1966 års konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, som slår fast att den enskilde har rätt till en viss levnadsnivå. Också här ingår rätten till boende.
I Europakonventionen, som sedan mitten av 90-talet gäller som lag i Sverige står det i ett
juridiskt bindande tilläggsprotokoll: ”Var och en som lagligen befinner sig inom en stats territorium har rätt att fritt röra sig där och att fritt välja sin bosättningsort”. Och de mänskliga rättigheter vi skrivit under på gäller alla våra medborgare. Då även våra hemlösa!
Så vad vår personliga uppfattning är om dessa människor har i sak ingenting med denna fråga att göra. Trots alla dessa välformulerade och fina ord finns en massa människor som är tvingade att gå runt dag efter dag, natt efter natt, månad efter månad utan ett tryggt hem att bygga upp ett värdigt liv i. Detta är inget annat än en systematisk och utdragen tortyr vi utsätter våra medborgare för. Men det finns ju hjälp att söka tänker säkert en del, vilket är sant ur ett
perspektiv, men för vem är den hjälpen egentligen menad?
Då den hjälp som finns tillgänglig inte har som uppdrag att förse människor med ett tryggt
hem och därefter stödja med allt vad som krävs för att behålla det. Istället skapas en massa verksamheter hemlösa där redan etablerade människor skaffar sig en inkomstbringande sysselsättning. Dessa yrken finansieras av våra politiker och tjänstemän i form av olika bidrag, vilket i sin tur leder till att de som har möjligheten att tillgodose människors behov av bostäder köpt sig fria från ansvar genom att flytta ner det till nästa ”skylla på steg” i hierarkins demokratiska trappa. I den står nu allt oftare egna företagare och välgörenhetsorganisationer på led för att hjälpa våra hemlösa, men utan en tanke på att de ska komma ur sitt hemlösa tillstånd.
En annan fara som uppstår i och med denna hänsynslösa lek med andra människors liv, är att
varken de privata företagen eller välgörenhetsorganisationerna har någon som helst skyldighet att följa socialtjänstlagen. I den står bland annat: ”Socialnämnden skall i sin verksamhet främja den enskildes rätt till arbete, bostad och utbildning.” Främja, alltså. Inte garantera. För hur skulle det
se ut om alla kunde gå till socialtjänsten och kräva att få en bostad? Och lagstiftaren vill heller inte gå in med för långa pekfingrar mot kommunerna, som ju i Sverige anses ha en mycket långtgående självbestämmanderätt.
Något som på allvar kan ifrågasättas när det är våra politiker som sitter och bestämmer i både allmännyttans och andra bostadsstiftelsers olika styrelser. Men självklart dansas det av lycka hos kommunerna om andra aktörer tar över det som är deras ansvar i den rådande spariverns tider. För även om socialtjänsten inte är något gott exempel i denna fråga, så är de i alla fall minst sämst. Och så länge SoL finns, finns också möjlighet att överklaga de beslut som fattats. Men hur länge finns SoL när välgörarna står på kö? Och vad händer med våra redan nu utsatta och diskriminerade människor om den försvinner?
Det här resonemanget har väl inte diskuterats efter Förenta Nationerna och Prof. Paul Hunt's rapport om situationen i Sverige, i vilken Sveriges systemfel och kränkningar av bland annat hemlösa människors rätt till hälsa kritiseras. Har man som jag och många med mig levt i detta
helvete under många år eller väljer att se, är det brotten mot de mänskliga rättigheterna som är orsaken till den hemlöshet som människor plågas och lider av i Sverige. Man ser också att hemlösa människor i Sverige mot sin vilja, systematiskt och i vidsträckt omfattning, görs till föremål för
sociala och medicinska experiment.