Polisen oinformerad om värstinghem
SVT-Text 5.4.2002

Ett företag har startat flera vårdhem för tyska "värstingar" i södra Småland, utan att informera polisen. Polisen fick kännedom om verksamheten först när personalen på ett vårdhem i Älmhults kommun larmade polisen om att två intagna pojkar varit hotfulla. De försvann innan de hann omhändertas.

Älmhultspolisen betecknar det som "olustigt" att våldsbenäg-na och fd drogmissbrukande pojkar tas hit utan kontroll från svenska myndigheter. Länsstyrelsen ska granska om det krävs tillstånd, skriver Smålandsposten.

Tyska värstingar överföll vårdarna
(Aftonbladet, 6 april 2002)

"DE KOMMER FRIVILLIGT" Tyska vårdföretaget Lillebo tar emot tyska ungdomar med stora sociala och psykiska problem i villan i Knoxhult utanför Älmhult sedan några månader tillbaka. Det har inte varit helt problemfritt: rån och överfall med järnrör har förekommit. - Pojkarna är inte kriminella och tar inga droger, säger Lillebos svenska språkrör Dorothee Schroeder-Thelen.


Bodde på ett ungdomshem i småländska Knoxhult
KNOXHULT
Inbrott, bilstöld och hot mot vårdare.Efter flera incidenter är framtiden osäker för det tyska värstinghemmet i Småland.
Länsstyrelsen ska undersöka om det saknar tillstånd.
Det tyska vårdföretaget Lillebo har etablerat sig i Småland. Sedan några månader tillbaka har en vanlig villa i samhället Knoxhult utanför Älmhult förvandlats till ett ungdomshem.
Barnen som bor där har stora sociala och psykiska problem. I stället för tysk storstadsmisär får de under några månader prova på vedhuggning, naturupplevelser och skolundervisning i Småland.

Attackerade med järnrör
Men hemmets verksamhet har varit långt ifrån problemfri.
S I november förra året gjorde tre av ungdomarna, två 15-åringar och en 18-åring, inbrott i en grannvilla. Det skedde när hemmet var inhyst i en hyrd villa i byn Hensmåla några mil från Knoxhult. Samma kväll stal ungdomarna en bil i Tingsryd. De dömdes till böter av Växjö tingsrätt.
S Den 19 mars gick två av pojkarna till attack mot vårdarna. De hotade dem med bland annat kvast och järnrör. Vårdarna tvingades fly och larmade polisen. När polisen kom fram var pojkarna försvunna. Ett dygn senare greps de av tysk gränspolis i Rostock.
Polisen i Älmhult är kritisk mot vårdhemmet. I en promemoria till länsstyrelsen skriver polisinspektör Bengt Ragnarsson:
- Eftersom pojkarna både är våldsbenägna och tidigare har använt droger känns det olustigt att de tas hit till Sverige utan någon kontroll från svenska myndigheter.

"Pojkarna är inte kriminella"
Länsstyrelsen ska i nästa vecka träffa representanter för Lillebo och diskutera hemmets framtid.
- Det är oklart om verksamheten behöver tillstånd, jag måste ta reda på en del detaljer innan det går att uttala sig om det, säger Perarne Petersson, socialkonsulent på länsstyrelsen.
Lillebos svenska språkrör Dorothee Schroeder-Thelen tycker att incidenterna fått för stora proportioner:
- Pojkarna är inte kriminella och tar inga droger. Och de kommer hit helt frivilligt.
- Eftersom vi tidigare varit i kontakt med länsstyrelsen har vi trott att vi har de tillstånd som krävs.
Vad händer nu?
- Om det visar sig att vi behöver särskilt tillstånd ska vi givetvis söka det. Men vi planerar inget för framtiden så länge det är oklart.

Av samtliga invandrare var 72 % dokumentlösa år 1989. Sådana personer kan aldrig betraktas som flyktingar. Till och med invandrarminister Maj-Lis Lööw medgav i en intervju att de dokumentlösa "i regel inte ens är politiska flyktingar". De har gjort sig av med de pass för att de svenska myndigheterna inte skall kunna kontrollera (läs: avslöja) deras påhittade berättelser. De vill inte tala om vilken väg de åkt eller avslöja sin rätta nationalitet Hur många som hade faska pass, är givetvis okänt. Vissa "flyktingar" (ofta från Iran) kommer med falska handlingar därför att de inte på grund av principen om första asylland skall skickas tillbaka till ett fattigare land - exempelvis Turkiet, Polen eller liknande.Under de 48 första veckorna år 1988 saknade 2400 av 2600 asylsäkande iranier pass, biljetter och ID-handlingar vid ankomst till Arlanda (Expressen, 14 febr. 1898). Det säkraste sättet att erhålla asyl i Sverige är att dölja vem man är. Trots detta bedrägeri från lycksökarnas sida blir asylen beviljad. Allt detta är mycket betungande för de svenska skattebetalarna. Bland dem som "smugglas in" i landet finns alltför många sådana, som endast vill åka till "ett bra land", medan de inte ens kommer i närheten av utlänningslagens flyktingdefinition. År 1988 fick 10.951 utlänningar av 16.125 stanna i Sverige av "humanitära skäl". Terrorister och grova brottslingar
Bland dessa människor fanns många terrorister, grova brottslingar (narkotikalangare) och banditer, som var efterlysta i sina hemländer och ville operera i Sverige istället, och något ofarligare lycksökare. Bland missbrukare av asylrätten har funnits många afrikaner, som enligt oika rapporter av hederligare invandrare genast på förläggningen börjat med olagliga pennintransaktionen och bedrägerier. Många har skrutit med sina falska pass (oftast tillhörande bröder) och varit glada över den dumma svenska polisens oförmåga att se någon väsentlig skillnad mellan olika afrikanska ansikten. En utlänning, som lever asocialt i Sverige, kan dömas till utvisning, men inte om småkrimininaliteten fått fortgå en längre tid. Detta slog Svea Hovrätt fast i januari 1991, då Stockholms tingsrätt och Svea Hovrätt valde utvisning av en etiopier, som under 13 år i Sverige dömts nio gånger, därav fem gånger för narkotikabrott och tre gånger för grom misshandel. Han sattes på arbetsmarknadsutbildning många gånger, men fullföljde aldrig. Någon bostad hade han inte haft på sex år. Försommaren 1991 fick han permanent uppehållstillstånd. En vecka senare frigavs han villkorligt ur fängelset. Sommaren 1991 begick han fem brott, däribland narkotika-brott. Högsta Domstolen avgjorde att etiopierns brottslighet inte var av så allvarlig natur att det med hänsyn till den tid han vistats i landet föreligger synnerliga skäl för utvisning (SvD, 10 jan. 1992). Man undanröjde alltså tidigare utvisningsbeslut. Det var en klar signal - alla utlänningr som varit kriminella "tillräckligt länge" slapp utvisning i Sverige.Våldtäkterna har ökat
Av 167.000 domar avkunnade år 1990 berörde 29.000 eller,
17 % , utländska medborgare. Då utgjorde de utländska medborgarna totalt 6 % av Sveriges befolkning. Endast 344 dömdes samtidigt till utvisning (SvD, 16 mars 1992)År 1989 var två av tre uppklarade våldtäktsfall i Stockholm gä'rningsmannen av utländsk härkomst. Så var också fallet i nästan av alla uppklarade mord (SvD, 9 nov. 1989).Av dem som fälldes för 174 våldtäkter år 1990 var 66 % utländska medborgare.År 1991 var var gjärde våldtäktsman i Sverige en bofast utlänning.År 1992 begicks redan hälften av alla våldtäkter av utlänningar.I juli 1997 konstaterade polisen att i Stockholms län hade antalet våldtäktsbrott fördubblats på ett år.I denna statistik missar vi hälften av alla invandrare - nämligen dem som hunnit bli svenska medborgare. Varje år beviljas nästan 30.000 personer svenskt medborgarskap. De utlänningar , som beviljats ett ett svenskt medborgarskap, syns i fortsättningen inte i denna statistik, utan räknas in bland "vanliga" svenskar. Forskarna (däribland Jerzy Sarnecki) anser att även dessa 400.000 invandrare som har blivit svenska medborgare är mer brottsbenägna än de infödda svenskarna, men i mindre utsträckning än utländska medborgre.Övriga brott
År 1993 konstaterade professor Leif G.W. Persson vid polishögskolan i Solna att hela 18 % av dem som lagfördes för brott i Sverige var utländska medborgare, trots att de bara utgjorde 5 % av befolkningen. År 1994 konstaterade BRÅ (Brottsförebyggande Rådet) att utlänningarnas brottslighet ökar snabbare än deras andel av befolkningen. Samma år hade den andel utländska medborgare som dömts för brott ökat till 22 % (en del av dem var tillfälliga besökare, dvs ej mantals-skrivna i Sverige - 7,3 % av den totala brottsligheten). De tillfälliga besökarna står alltså för en begränad del av de utländska brottslingarna. Andelen brott begångna av andra nordbor med eller utan svensk mantalsskrivning har däremot minskat.

Beklagligt nog propagerar även några jurister helt öppet: "Ge invandrare lägre straff!" Man har redan praktiserat en sådan daddamentalitet i domstolarna i Sverige. Samma handling, som är förbjuden för en svensk, tycks vara tillåten för vissa utlänningar, vilket ger en synnerligen konstig signal. Om en utlänning från en för oss främmande "kultur" bill leva i Sverige, behöver denne inte alls följa svensk lag.En 24-årig iraktier stod åtalad inför tingsrätten i Sandviken. Han hade utsatt sin gravida sambo för svår misshandel. Normalt är straffet för detta brott en ganska kännbar fängelsevistelse. Ringsrätten ansåg att hans invandrar-bakgrund var en så förmildrande omständighet och mannen skulle slippa fängesle (SvD, 28 nov. 1989). Islam gav honom rätt att "uppfostra" sin kvinna genom att, om så behövs, slå henne.Vilket hyckleri från myndigheternas sida för att genom ett sådant missriktat "skydd" fullfölja den leninistiska invand-ringspolitiken, som för många verkar vara "både dum, enfaldig och kriminell" (Gottfrid Wennerborns uttryck i DN, 18 aug. 1992). En sådan orättvis och falsk politik skapar Sjöbo-anda i allt större delar av Sverige.En sak är dock klar. Alltför många invandrare är flyktingar undan rättvisan. Detta visade även flyktingströmmen från Albanien till Italien i mars 1997, då de italienska myndig-heterna omedelbart återsände runt 300 personer som miss-

tänktes vara kriminella eller var orostiftare (SvD, 20 mars 1997). Fängelsen hae ju öppnats i Albanien i samband med upproret mot regeringen. Sveriges röda regering är däremot välvilligt inställt till import av nya brottslingar. Tidningen Dagen, uppgav den 28 maj 1987 att i flyktinglägret i Kong Kong fanns 128 kriminellt belastade vietnameser, som andra länder inte ville ha. Den 26 maj 1997 meddelade Sveriges regering att 15 av dessa kriminella familjer skulle tas emot. Därigenom bröt den svenska regeringen på nytt mot utlänningslagen, där det tydligt och klart står att brottslingar inte får asyl.