DN, 6 april 2002
I går begravdes 19-årige Radu Acsinia, som för drygt en månad sedan mördades vid Rinkebys tunnelbanestation. Hans kamrater undrar - varför är det ingen som gör något? Och inom rättsapparaten riktas kritik mot de sociala myndigheterna för passivitet.

Sociala insatser brister trots lagändring
Av Lotta Folcker

Ungdomar som döms för brott i Stockholms stad straffas olika. Allt beroende på var de bor och vem som planerat deras vård. Myndigheterna har på flera plan misslyckats med att erbjuda sociala insatser i stället för straff.

En del får vård, andra får böter. Det kan till och med skilja mellan fängelse och ungdomshem. Unga brottslingar är helt beroende av hur socialsekreterare utformar deras vårdplan. Och det är mycket olika. Den 1 januari 1999 skärptes lagen på flera områden som har med ungdomsbrottslighet att göra. Numera krävs att sociala myndigheter upprättar en vårdplan för de åtalade.

- Utgångspunkten med lagändringen 1999 var att sociala insatser skulle träda in i stället för straff, säger riksåklagare Lennart Guné.

Det är tre år sedan, men ännu fungerar det inte som det ska i Stockholms stad. Många gånger är vårdplanerna för dåligt formulerade eller saknas helt och hållet.

- Som domare kan du komma i situationer då du tvingas utdöma ett straff som inte känns särskilt lämpligt. Det verkar som socialsekreterarna inte vet hur de ska formulera sig, säger Jacob Hedenmo, domare vid Stockholms tingsrätt.

Det finns ambitiösa vårdprogram som Stockholm erbjuder, men som socialsekreterare inte föreslår för den åtalade brottslingen.

- Just när det gäller vårdplanen så brister det i förståelsen mellan socialsekreterare, tingsrätten och åklagare. Tydligen har en del domare inte kunnat döma vård inom socialtjänsten på grund av att socialsekreterares plan för de ungas vård varit otydlig. Det finns verkligen en anledning att utveckla och förbättra det arbetet, säger Olli Puhakka, socialsekreterare på ungdomsjouren i polishuset.

Samarbete mellan de olika myndigheterna brukar påpekas vara ett av de viktigaste momenten för att kunna stävja utvecklingen av ungdomsbrottslighet.

Det finns en skiljelinje mellan straffande och vårdande myndigheter och många hävdar att det finns en inbyggd konflikt mellan dem. Åklagaren och rätten utdömer straff, medan socialtjänsten erbjuder vård som ska skapa bättre förutsättningar för framtiden. Nu har de olika myndigheterna i Stockholm förstått konsekvenserna av bristerna i relationerna. I vår är utbildningar för socialsekreterare redan planerade och ett seminarium har hållits.

- Jag förstår inte riktigt varför de inte har kommit i gång tidigare. Vi har ständigt samråd mellan myndigheterna om frågorna. Vårdplanen är helt avgörande för vilken påföljd som döms ut, säger Erik Sternbäck, chefsåklagare i Nacka, Haninge och Tyresö.

Men de har kommit längre på alla plan. I de förorter där Erik Sternbäck arbetar kan ungdomar dömas till ungdomstjänst, en form av samhällstjänst. Det kan handla om oavlönat arbete, att man deltar i ett program om brottets konsekvenser eller ett besök på Kris, Kriminellas revansch i samhället. I Stockholm kan ungefär en tredjedel av stadsdelarna erbjuda ungdomstjänst. Kista är det enda riktigt fungerande exemplet som lyfts fram.

- Under mina tre år som ungdomsmålsdomare har jag aldrig dömt till ungdomstjänst. Det har inte föreslagits, säger Marianne Gauffin, domare vid Stockholms tingsrätt.

Förklaringarna till att det inte finns ungdomstjänst i de flesta stadsdelarna är att det är dyrt, svårt att få i gång och tidskrävande.

- Vi har hört mycket bra om ungdomstjänsterna och till hösten tror vi nog att flera stadsdelar i Stockholm ska kunna erbjuda ungdomstjänst, säger Lena Jonsson, projektledare för drog- och brottspreventionsenheten i Stockholm.

Rädda barnen menar att det sista ungdomar borde dömas till är böter. De menar att böter inte hjälper någon och att det ofta blir föräldrarna som betalar i slutändan.

- Det tar tid att få sådana här saker att fungera perfekt. Alla är positiva till utbildningen som ska hållas, men det är också en fråga om resurser. I en del stadsdelar fungerar det bra redan i dag, säger Lena Jonsson.

DN, 020406

Ungdomsvåldet/del 2
Trots omfattande vård är siffran för återfall bland unga brottslingar i Stockholm skrämmande hög. Outbildad personal är en orsak, menar flera forskare. På behandlingshemmet Sirius bor Jens och Jacob, två unga kriminella som reagerat olika på vården.

Många återfall trots vård

Av Caspar Opitz

90 procent av 15-åringarna som döms för brott i Stockholm återfaller i kriminalitet. Sju av tio som får mellanvård begår nya brott. Och en tredjedel av de ungdomar som får omfattande vård utanför hemmet fullföljer den aldrig.

30 grovt kriminella ungdomar kring Järvafältet fortsätter att begå brott trots att de straffats och vårdats. Flera killar som misstänks för mordet i Rinkeby har begått brott efter brott trots omfattande vård och straff.

DN har de senaste dagarna berättat om problemen med att hjälpa kriminella ungdomar på rätt väg i Stockholm. Och olika studier ger en mörk bild av resultaten från de vårdinsatser som görs. Stockholms forsknings- och utvecklingsenhet gjorde nyligen en uppföljning av alla 15-åringar som dömdes för ett våldsbrott 1995.

Fyra år senare hade 90 procent av dem dömts för nya brott. Siffran för 16-åringarna var något lägre, där hade 70 procent begått nya brott efter fyra år.

- En förfärligt avskräckande återfallsfrekvens. Katastrofala resultat, säger docent Knut Sundell som handlett studien.

Han har även tittat på hur det går för de ungdomar som fått mellanvård: en vanlig vårdform där ungdomarna bor hos sin familj men där de deltar i intensiv vård dagtid under längre perioder. Studien omfattar alla ungdomar som varit inskriva i mellanvård i Stockholm sedan den startade i slutet av 80-talet fram till 1995.

Fem år senare hade sju av tio dömts för ny brottslighet. Positivt var dock att de som fått vården under den senare halvan av den undersökta perioden uppvisade något bättre resultat - ett tecken på att vården förbättrats.

Negativa resultat finns även från vård där de unga vistas en längre tid utanför hemmet, allt från låsta paragraf 12-hem till fosterhem och behandlingshem. Socialstyrelsens forskningsenhet har kommit fram till att mer än var tredje sådan vård avbryts i förtid för den unge, oftast redan det första året. Det kan bero på allt från att den unge rymmer till att fosterhemmet eller institutionen inte orkar med vården mer.

Marie Sallnäs vid Socialhögskolan, en av dem som ligger bakom studien, poängterar att den inte säger något om vad som händer med den unge efteråt.

- Men från andra studier har man sett att behandlingsprogram med höga avbrottsiffror oftast har sämre rehabiliteringsresultat, och vi vet också att avbrott är en väldigt jobbig upplevelse för ungdomarna och att de ofta får skulden för det.

De lärde tvistar om vilka vårdformer som är bäst. Flera forskare hävdar dock att problemen i Sverige egentligen inte har med metoderna att göra, de beror i stället på outbildad personal.

- Problemet är att det är ett lågprofessionellt verksamhetsområde.

Tittar man internationellt är det ofta psykologer och folk med högre utbildning som bedriver behandling. Så ser det inte alls ut i Sverige, de flesta saknar helt grundläggande behandlings-utbildning, säger Martin Lardén som bedriver studier om olika behandlingsmetoder på Sundbo ungdomshem i Fagersta.