25.10.2003
Skriven av Michael Meacher, The Guardian
Han var miljöminister från maj 1997 till juni 2003

Attacken den 11 september gav USA ett skäl för att använda sig av makt för att säkerställa sin globala makt.

Man har fäst stor uppmärksamhet - med rätta - på orsakerna till varför britterna gick ut i kriget mot Irak. Men mycket mindre uppmärksamhet har man gett orsakerna till varför USA gick ut i krig. Den vanligaste förklaringen till varför tvillingtornen träffades, anses ha sitt samröre med Al Quaida baser i Afganistan. Det blev det första neutrala steget till att proklamera ett globalt krig mot terrorism. Sedan, eftersom Saddam var allierad med de amerikanska och brittiska regeringarna i avsikt att bibehålla massförstörelsevapnen, kunde kriget utsträcka sig också till Irak. Dessutom passar det här antagandet inte särskilt väl in på verkligheten. Sanningen kan vara mycket dystrare.

Vi känner till, att Dick Cheney (idag vicepresident), Donald Rumsfeld (försvarssekreterare), Paul Wolfowitz (Rumsfelds ställföreträdare), Jeb Bush (George Bushs yngre bror), och Lewis Libby (Cheneys personalchef), skrev detta PM för ett globalt Pax Americana. Dokumentet förespråkade en återuppbyggnad av USAs försvar och det skrevs i september år 2000 av de nykonservativa och ingår i Projektet för ett nytt amerikanskt århundrade (PNAC).

Planen visar på att Bushs kabinett hade för avsikt att ta militär kontroll over Gulfregionen, oberoende av om Saddam Hussein fanns vid makten eller inte. I protokollet står allt läsa: "
" medan en olöst konflikt med Irak pågår förutsätter det ett omedelbart försvar och det finns ett starkt behov av amerikansk militär närvaro inom Gulfområdet vilken överträffar Saddam Husseins regim".

PNAC dokumentet hänvisar också till ett tidigare skrivet dokument till Wolfowitz och Libby, där det sägs att USA "måste förhindra att avancerade industrinationer tar över ledarskapet eller aspirerar på rätten till ett större regionalt område eller en global roll". Det hänvisar också till de allierade i en nyckelställning, sådana som Storbritannien "att det effektivaste och mest kompententa avser ett amerikanskt globalt ledarskap". Det beskriver sitt fredssträvande uppdrag som "att man kräver en amerikansk politik framom en dikterad från FN". Man nämner också att "man ska också störta Saddam", amerikanska baser i Saudiarabien och i Kuweit kommer att förbli permanenta... Iran har visat sig vara ett större hot mot amerikanska intressen än Irak". Det belyser ett regimskifte i Kina... vilket betyder att "det är dags att utöka den amerikanska militära närvaron i Sydostasien".

Dokumentet innehåller också ett omnämnande om att "man ska utrusta sig med amerikanska rymdtrupper", och man ska arbeta för en total kontroll av rymden för att "förhindra att fiender" använder sig av internet mot USA. Det tar också upp att USA kan överväga att utveckla biologiska vapen "vilka kan slå mot specifika folkslag och att man kan omvandla biologiska stridsmedel från ett terrorvälde till ett politiskt användbart redskap".

Slutligen, det här skrevs ett år före den 11 september, pekar man ut Nord Korea, Syrien och Iran som farliga regimer. Deras existens rättfärdigar en uppbyggnad av en "världsomspännande militärstyrka och ett kontrollsystem". Det är alltså ett PM som talar för ett amerikanskt världsherravälde. Men innan det misstolkas som en agenda för högervridna krafter, erbjuder det en bättre förklaring till vad som egentligen hände innan, under och efter den 11 september, än ett globalt krig mot terrorismen. Det här kan man se på flera olika sätt.

Först av allt är det helt tydligt att de amerikanska ledarna gjorde lite eller ingenting alls för att förhindra händelserna den 11 september. Två pensionerade Mossadexperter sändes till Washington i augusti 2001 för att förvarna CIA och FBI om att en cell på 200 terrorister påstod att de förbereder en stor operation (Daily Telegraph, 16 sept. 2001). Listan som de erbjöd innehöll namnet på fyra av flygplanskaparna, ingen av dem arresterades.

Det var redan i början av 1996 som det fanns planer på att attackera mål i Washington och att man skulle använda sig av flygplan. 1999 rapporterade en amerikansk nationell underrättelsetjänst om att "Al Quaidas självmordsbombare kunde kraschlanda ett flygplan, som var fulllastat med högexplosiva ämnen, in i Pentagon, CIAs högkvarter, eller i Vita Huset".

Femton av flygplanskaparna från den 9/11 fick sina visum i Saudiarabien. Michael Springman, en tidigare chef för den amerikanska visumbyrån i Jedda, har påstått sedan 1987, att CIA hade illegalt beviljat visum till obehöriga personer från Mellanöstern och tagit dem med sig till USA för att där tränas för terrorism och i samarbete med bin Laden i Afganistan (BBC, 6 nov. 2001). Det förefaller som om dessa operationer har fortsatt även efter kriget i Afganistan, men nu med helt andra avsikter. Man har också rapporterat om att fem av flygplanskaparna fick en amerikansk militär säkerhetsträning på 1990-talet (Newsweek, 15 sept. 2001).

Ledtrådar innan händelsen för den 9/11 har inte följts upp. En franskmarockansk flygstuderande, Zacharias Moussaoul (idag tror man att han var den tjugonde flygplanskaparen) arresterades i augusti 2001, efter det att en flyginstruktör rapporterat om att han visat ett otillbörligt intresse för att lära sig flyga större flygplan. När amerikanska agenter fick höra talas om detta av den franska underrättelsetjänsten, avslöjades att han hade radikala islamistiska kontakter. Man fann det för nödvändigt att söka igenom hans dator. Den innehöll ledtrådar som hade anknytning till den 11 september (Times, 3 nov. 2001). Men dessa avspisades av FBI. En agent skrev en månad innan den 11 september, om att Moussaoudi kan ha varit med om att planera för kraschen i tvillingtornen (Newsweek, 20 maj,2002).

Allt det här ger ett förbryllande intryck när man ser på det från ett perspektiv för ett krig mot terrorismen - att det förekom en så låg reaktion på händelserna för den 11 september. Den första flygplanskapningen antogs inte ha inträffat förrän klockan 8:20 på förmiddagen, och den sista flygplanskapningen med flygplanet som kraschade i Pennsylvania skedde 10.06. Inte ett endaste jaktflygplan beordrades att undersöka vad som skedde, trots att den amerikanska flygbasen Andrews låg bara på 10 mils avstånd från Washington DC. Varför inte? Det fanns standardformulär för hur man skulle agera redan innan 9/11. Mellan september månad år 2000 och juni 2001, beordrades amerikanska jaktflyg upp vid 67 tillfällen med misstänkta flygplan
(AP, 13 aug. 2002). Det är ett välkänt amerikanskt förhållningssätt, att så snart ett flygplan har kommit ut ur sin kurs, går jaktflyg upp för att undersöka det inträffade.

Var denna försummelse endast ett resultat av att nyckelpersoner ignorerade det inträffade? Eller kunde det förhålla sig så, att den amerikanska säkerhetstjänsten var otillbörligt satt ur funktion just den 11 september? Om så, vem hade då gett tillåtelse till det? En fd amerikansk federal rättsjurist, John Loftus, har sagt: "Informationen man fick från den europeiska underrättelsetjänsten med anledning av 9/11 var så omfattande, att det inte längre är möjligt för CIA eller FBI att förneka sin inkompetens".

Inte har man heller gjort några större ansträngningar i att fånga in bin Laden. Två ledare för de två största islamistiska partierna i Pakistan förhandlade så sent som i slutet av septemer och i början av oktober 2001, om att ställa bin Laden inför rätta i Pakistan med anledning av 9/11. En amerikansk ordförande för den gemensamma personalavdelningen, general Myers, vill gå så långt som att säga: "Målet har aldrig varit att fånga bin Laden (AP, 5 april 2002). FBI agenten, Robert Wright berättade för ABC News (19 dec. 2002) att FBI högkvarteret inte ansåg en arrestering nödvändig. I november 2001, klagades den amerikanska luftstridskraften för att man hade haft Al-Quaida och talibanledare inom synhåll så många gånger som 10 under de senaste sex veckorna, men man hade inte kunnat attackera dem eftersom de inte fick tillstånd snabbt nog (Time Magazine, 13 maj 2002). Inget av alla dessa bevis som har kommit från redan kända källor, står i förening med de verkliga idealen om att man bekämpar kriget mot terrorismen.

En tidigare pakistansk utrikesminister, Niaz Niak, berättade för BBC (18 sept. 2001), att han fick höra av en fd amerikansk tjänsteman vid ett möte i Berlin i mitten av juli 2001, om att "ett amerikanskt militärt angrepp mot Afganisktan kunde ske i mitten av oktober". Tills mitten av juli 2001 såg den amerikanska regeringen på den talibanska regimen som en källa för stabilitet i Centralasien, vilket kunde göra det möjligt att förverkliga återuppbyggandet av kolväteledningar från olje- och gaskällorna i Turkmenistan, Uzbekistan, Kasakstan, genom Afganistan och Pakistan, till Indiska Oceanen. Men när de konfronterades med talibanernas ovilja att acceptera de amerikanska avtalen, fick de veta av de amerikanska förhandlarna "att antingen accepterar ni vårt anbud på en matta av guld, eller så begraver vi er under en matta av bomber" (Inter Press Service, 15 nov. 2001).

När man har fått den här bakgrunden, är det inte förvånande att man har sett det amerikanska misslyckandet i att förhindra 9/11 attackerna, och man ser det här som en värdefull orsak till att attackera Afganistan och troligen var detta även i förväg planerat. De amerikanska nationalsarkiven återberättar att president Roosevelt använde sig av exakt samma taktik med anledningen av flyganfallet mot Pearl Harbor den 7 december 1941. Man hade fått förhandsvarningar, men informationen nådde aldrig den amerikanska flottan. Detta gav USA en förevändning för att gå ut i det andra världskriget. På samma sätt utgör detta PM för PNAC en motsvarande förevändning för att fortsätta utveckligen av ett amerikanskt "morgondagens ledande makt" då en liknande katastrof inträffade som den vid Pearl Harbor". Attacken för den 11 september gav USA startskottet till att man påbörjade agendan för PNAC. Detta hade annars varit omöjligt att förverkliga.

Detta utgör också den främsta orsaken till att USA och Storbritannien får sin oljeförsörjning tillfredsställd. År 1990 stod den inhemska amerikanska oljeförsörjningen för 57 % av det totala energiefterfrågan. Man har förutspått att produktionen sjunker till endast 39 % av vad landet behöver år 2010. En brittisk minister har förutspått minskade oljetillgångar för år 2005. Den brittiska regeringen har bekräftat att 70 % av landets elektricitet kommer från gas år 2020, och 90 % av detta kommer att importeras. I det här sammanhanget ska man notera att Irak har en oljereserv på 110 triljoner kubikfot i sina reserver.

I en rapport, från en kommission för Amerikas nationella intressen som hölls i juli år 2000, lovar man att en ny källa för världens tillgångar finns i regionen runt Kaspiska havet, och detta kunde lätta på USAs beroende av Saudiarabien. För att omväxlande få sin olja från området vid Kaspiska havet kunde en oljeledning gå österut genom Afganistan och Pakistan och komma ut nära den indiska gränsen. Detta kunde rädda Enrons kraftstation i Dabhol på Indiens västkust, i vilket Enron har plöjt in en investering på 3 miljarder dollars och vars ekonomiska överlevnad är beroende av tillgången på billig gas.

Slutsatsen på den här analysen måste med all säkerhet vara att "ett globalt krig mot terrorism" har ett varumärke som baserar sig på en politisk myt där man propagerar för att lägga grunden till en helt ny och annorlunda dagordning - USAs mål för en världsomfattande hegemoni, byggt på att man säkerställer sina oljebehov med militära krafter.