22.3.2002

Under februari steg beläggningen på de öppna kriminalvårdsanstalterna dramatiskt, enligt ny statistik från Kriminalvårdsstyrelsen.

Systemet håller på att kollapsa, säger Raol Nilsen som är ombudsman i Seko.

I snitt var beläggningen på de öppna anstalterna 107 procent, vilket är en ökning med 13 procentenheter jämfört med januari och 22 procentenheter jämfört med december 2002.

Ökningen beror, enligt Kriminalvårdsstyrelsen, bland annat på att det så kallade Öppenplaceringsprojektet varit framgångsrikt.

Projektet, som startade i januari, går ut på att flytta intagna från slutna till öppna anstalter.

Kriminalvårdsstyrelsens statistik berättar också att under februari var den så kallade medelbeläggningen på Sveriges kriminalvårdsanstalter 4 487 fångar, vilket är drygt 200 fler än i januari och 384 fler jämfört med februari 2002.

Jämfört februari år 2000 har medelbeläggningen ökat med 720.

På de slutna anstalterna var beläggningen under februari 99 procent.

Även på landets häkten är det trångt.

Under februari var medelbeläggningen 1 785, vilket är 30 fler än under januari och 203 fler än under februari månad 2002.

Platsutnyttjandet i förhållande till tillgängliga platser var i genomsnitt 101 procent.

Raol Nilsen, ombudsman i Seko som organiserar många av kriminalvårdens anställda, säger att det under långt tid varit trångt på Sveriges fängelser.

Det finns inga tecken som tyder på att det blir bättre, snarare tvärtom. Under det senaste året har antalet fångar ökat med över 500. Det är lika mycket som två Kumlaanstalter. Systemet håller på att kollapsa.

Trängseln gör det svårt för personalen att göra ett bra jobb, inte minst när det gäller program- och behandlingsverksamheten. Det är dessutom en säkerhets- och arbetsmiljöfråga.

Enligt Raol Nilsen började problemen på allvar i mitten av 1990-talet.

30 fängelser lades ned samtidigt som polisen körde på som tidigare. Det uppstod en obalans vilket vi får betala ett högt pris för i dag.
TT