Skriven av Anna Lindholm; 23 januari 2003
Nationaldemokraterna

Det offentliga språket är det språk som vi människor använder, i offentliga sammanhang och på offentliga platser, då vi inte känner varandra eller när vi pratar till en större grupp människor. Det är det språk vi hör i nyhetssändningar och i olika mediasammanhang. Det är även det språk som våra folkvalda politiker propagerar i valstugor och i TV-debatter för att övertyga oss medborgare om att deras partiprogram har lösningen för att vända skeppet Sverige på rätt köl.

När det är valår blir detta språk ännu tydligare då vi dagligen hör politikernas lovord i radio och TV, och läser dem i morgontidningen vid frukostbordet. Om vi inte förvärvar det offentliga språket till våra nya generationer kommer de att mista sin rätt att påverka samhället. Om medborgarna inte förstår vad som sägs, eller vad som står i partiernas principprogram, kommer de inte kunna underbygga sina åsikter eller ta ställning i samhällsfrågor.
Om skolan inte lär eleverna det offentliga språket är det ute med demokratin och människornas kvarstående möjlighet att göra sin röst hörd är vid fikabordet på arbetsplatsen, där de får nöja sig med att gnälla över hur dåligt allting är.

Som medborgare har vi, i princip, en chans vart fjärde år att påverka vårt lands styre och det är på valdagen då vi stoppar vår röst i vallådan och gör den hörd i statistiken. Det är vi, som medborgare, som väljer vilken politik vi vill ska styra Sverige.
Om inte dagens unga inser vikten av att kunna tyda det offentliga språket, och om skolan inte förmedlar denna kunskap, får vi politiker som kan styra och ställa bäst de vill utan att någon ifrågasätter dem eller kräver förändring. Resultatet blir medborgare som traditionsröstar som sina föräldrar, eller inte röstar alls utan frivilligt "ger bort" sin röst och infinner sig som likgiltiga marionettdockor hemma i TV-sofforna, medan politikerna drar i deras trådar. Resultatet blir obildade människor som värdesätter Bingolotto högre än politiken och som blivit så "fördummade" att de inte inser vad som händer i samhället. Vi får medborgare som inte vågar stå för sina åsikter och som "inte kan uttala sig" eftersom de "egentligen inte vet någonting om politik".

Det är under den nioåriga grundskolan som eleverna portionsvis ska utvecklas till fullständiga, självgående och ansvarstagande samhällsmedborgare. När eleverna lämnar grundskolan ska de ha goda kunskaper om det offentliga språket och en fullständigt utvecklad förståelse för samhällets skrivna och "oskrivna" regler.
Men dagens skola inser inte vikten av sitt ansvar! Kunskapsnivån i skolan är katastrofalt låg och många elever i mellan- och högstadiet behärskar inte den enklaste skrivregeln: att sätta stor bokstav och punkt!

Skolan bidrar till samhällets förfall genom att inte anse sig ha resurser till att ge svenska barn och ungdomar en adekvat utbildning! Lärarna tvingas istället ägna tid till att bråka om kepsar och försöka undervisa de elever som inte vill bli undervisade. De elever som är engagerade i skolarbetet, eller inte gör något väsen av sig, lämnas åt sitt öde eftersom läraren är upptagen med de stökigaste och mest oengagerade.

Skolan är inte längre vad den en gång varit och ingen kan förneka samband mellan skolans förfall och den stora mängden invandrarbarn i skolorna. Det är nämligen krav på att alla barn "har rätt till skolan", även t ex barn utan uppehållstillstånd. Eller zigenska barn som inte anser sig behöva någon utbildning eftersom "pengar (socialbidrag) kommer hem i brevlådan ändå!". Dessa barn förväntas nå samma mål som de svenska barnen, vilket i praktiken innebär att undervisningsnivån i den svenska skolan sänkts till att behärska stor bokstav och punkt!

Anna Lindholm, lärarstudent