Gör inte om våra misstag

6.10.2006

Förord skrivet av Jan-Ola Gustafsson

När olika potentater blir gamla sägs de bli religiösa, och här har vi ett exempel! Förre talmannen Thage G Peterson förefaller äntligen och långt efter det att han lämnat politiken begripa en del av de mekanismer som stöter bort "arbetarepartiets" väljare från deras valda företrädare. Ingen av den moderna socialdemokratins företrädare verkar intresserade av att nå de frihets- och jämställdhetsmål som de sjunger om den första maj och på kongresserna. Henrik Menanders svenska text till fjärde versen av Internationalen från 1902 är ju en exakt beskrivning av den situation som flertalet medborgare befinner sig i mer än hundra år senare: "Båd? stat och lagar oss förtrycka, vi under skatter digna ner! Den rike inga plikter trycka, den arme ingen rätt man ger..." Är det inte märkligt att ett parti som innehaft nästan oinskränkt makt under större delen av det gångna seklet inte har lyckats skapa ens en bråkdel av det paradis man förespeglat de generationer som slitit och sprungit efter den
morot man hela tiden flyttat framför dem? Är det så konstigt om ett ökande antal väljare misstror den sortens demokrati?

Förre talmannen Thage G Peterson:
Lämna riksdagen – och gå ut bland folket
     
 Valet blev en ordentlig smäll för socialdemokratin. Men det socialdemokratiska partiet har åkt på valnederlag förr. Och kommit tillbaka.
 
   Runt om i Sverige sitter ledsna socialdemokrater. De måste nu få utlopp för sina känslor i en ostyrd eftervalsdebatt. Våra medlemmar och sympatisörer måste nu med känslor och öppenhet få framföra sina uppfattningar om varför det hände. Om varför socialdemokratin med en unikt god ekonomi i landet inte förmådde att ta hem en valseger.
  Vad gjorde vi för fel? Vilka obehagligheter råkade vi ut för under resans gång? Vad spelade in för valförlusten?
  
  I ett rum i Stockholm sitter några av den avgående partiordförandens mest förtrogna medarbetare och formulerar politik och organisation för den kommande oppositionstiden.
  Jag har ett bestämt råd till dem: Stäng inte in partiet i riksdagen!
  Gör inte om det misstag vi gjorde efter det stora valnederlaget 1976. Vi var stressade av att så snabbt som möjligt komma tillbaka i regeringsställning. Vi körde in partiet i riksdagskorridorerna vid Sergels Torg i Stockholm. Vi skrev riksdagsmotioner dag och natt. Vi utarbetade alternativ till i stort sett alla borgerliga regeringsförslag. Små som stora. Vi formade en effektiv organisation, som styrde och ställde i riksdagsgrupen.
  Men vi förde ingen diskussion, varken internt eller utåtriktat, om oppositionsrollen. Om hur vi skulle bygga ett nytt och bättre land: ett framtidens Sverige. Med mer av rättvisa och solidaritet.
  Kanske var det också så att vi den gången inte släppte fram någon diskussion. Vi ville inte skada partiet, sa vi. Enade vi stå, söndrade vi falla. Men vi tänkte fel i vår omsorg. En öppen och självkritisk diskussion hade stärkt vårt parti. Liksom den kommer att göra nu.
  Släpp riksdagsledamöterna fria! Vi är i opposition! Inför inte hindrande kvittningsregler. Det är viktigare att vinna människorna för vårt parti än att vinna alla omröstningar över Fredrik Reinfeldt. Ut med folket på fältet. För att ge vårt parti ett mänskligt ansikte.
  
  Nu måste vi med kraft och med glädje diskutera folkrörelsens ställning och bestydelse i oppositionsarbetet. Vi måste använda oppositionstiden till att satsa på det demokratiska samtalet, till att vara ute och agitera och vinna människorna för socialdemokratin också mellan valen. Vi måste förnya partiorganisationen och skapa bättre relationer mellan Stockholm och gräsrötterna ute i landet.
  Socialdemokratin står för fina och hållbara värderingar. Värderingar som aldrig kom fram i årets valrörelse. Vi lyckades inte förena vår politik med vår ideologi. Det var för mycket om kronor och procentsatser.
  De saknar ingalunda betydelse. De kommande fyra borgerliga regeringsåren kommer att göra livet svårt för många barnfamiljer och pensionärer. De tidigare s-väljare som gick till moderaterna i årets val kommer att återvända till oss i nästa val.
  
  Men vårt valbudskap blev för idélöst. Jag upplevde på nästan alla mina valmöten, i min tjugofjärde valrörelse, hur mötesdeltagare tackade för att jag hade talat idologi och visioner. Och talat om folkrörelsens betydelse.
  Människor vill inte leva idélöst. Varken unga eller äldre. De vill höra sina företrädare tala om de stora och avgörande framtids- och överlevnadsfrågorna. Om fred och överlevnad. Om miljöhoten.
  Det är viktigt att socialdemokratin nu lyfter blicken mot framtiden. Att vi finns ute på fältet bland människorna. Och inte sitter inlåsta i riksdagshuset.