Ur: Ny Solidaritet nr. 6 1998
Ulf Sandmark

När Asiens länder, med Malaysias premiärminister Mahathir som främste talesman, tar strid mot Soros, väljer Göran Persson att ställa sig på Soros sida. Denna Sorossolidaritet är både kortsiktig och farlig. Persson kan rida med på vågen av plundring av Asien och det tillfälliga uppsving det ger på finansmarknaderna, bara för att få säga att det går bra för Sverige. Men han blundar för att det fortsätter att slå sönder den reala ekonomin och exporten.

Den 11 juni kommer Soros till Sverige, inbjuden av fredsforskningsinstitutet SIPRI. På en konferens i Stockholm skall han kritisera globaliseringen av ekonomin. Det är som att sätta getabocken till trädgårdsmästare. Soros kritik går inte ut på att minska globaliseringen, utan att förena den med ett globalt samhälle. Han vill låta de övernationella institutionerna tygla kapitalismen. Genom att det brittiska samväldet redan dominerar över FN och de internationella finansmarknaderna, innebär övernationella lösningar att Soros behåller sitt övertag över världens regeringar och kan fortsätta sina plundringståg som den brittiska drottningens superpirat. Att detta är Soros roll understryks bara av Soros världskampanj för knarklegalisering. Den kampanjen för maffiakontroll av hela länder är en ren fortsättning av britternas opiumkrig som höll Kina och Sydostasien kuvade i mer än 100 år. För Soros är det plundring som gäller, och därför skall alla skydd slås sönder för befolkningarna och deras möjligheter till arbete, företagande, säkert sparande och rättstrygghet tas ifrån dem. S-regeringen driver samma linje, i Internationella valutafonden och Världsbanken, Världshandelsorganisationen, FN, internationell folkrätt och människorätt, som Soros. Det är globalisering, genom att nationernas självbestämmanderätt lämnas över till övernationella finansgrupper och organisationer under kontroll av en liten internationell elit, som gäller.

Vem är George Soros?
George Soros är inte något annat än en springpojke åt brittiska finansgrupper som är nära knutna till det brittiska kungahuset och den brittiska imperiepolitiken, ja direkt till den brittiska drottningen, som anförtrott åt Soros att förvalta en del av hennes förmögenhet.
I styrelsen för hans Quantum Fund sitter representanter för Rothschildfamiljen, bl.a.finansmännen Nils O. Taube och Richard Katz. Där finns också representanter för banker inblandade i att tvätta dels mutpengar till italienska politiker, dels svarta pengar från narkotikahandel.

De finansiella avregleringarna har givit fritt spelrum åt en valutahandel som varje dag är större än alla länders samlade valutareserver. I denna finansvärld fungerar Soros, tillsammans med några andra stora fondförvaltare, som moderna pirater. Med hjälp av lån från stora banker kunde de attackera och slå sönder flera sydostasiatiska länders hela ekonomier. Deras "investeringar" handlar inte om att skapa nya resurser, utan om att med den globaliserade finansvärldens institutioner skaffa sig ett övertag för att roffa åt sig tillgångar som andra byggt upp. Även om det ej sker med gammaldags kanonbåtar, finns alltid västvärldens militära maktmedel bakom. Soros har utvecklat som sin specialitet, att med frikostiga donationer bana väg för den brittiska elitens övertagande av utbildning, media och politik i de länder han försöker påverka. I den delen av Soros verksamhet, speciellt i Östeuropaprojekt för utbildning och rådgivning i chockterapi, har den svenska staten samverkat direkt med Soros.

Den enda del av Soros verksamhet som aktivt motverkas av s-regeringen är kampanjerna för legalisering av narkotika och dödshjälp. Dock inte i Latinamerika, där alla svenska riksdagspartier, speciellt vänstern, i "människorättens" namn tillsammans med Sorosbetalda institutioner stöder knarkterrorismen mot militären. Bra för Sverige?

Hur kan Göran Persson säga att "det går bra för Sverige"? Jo, därför att han rider på de kortsiktiga vinster som Soros och globaliseringspolitiken rövat åt Europa. Perssons ord klingar ihåligt eftersom arbetslösheten fortsätter på sin orimligt höga nivå, skatterna ökar, och pengarna i plånboken blir färre. Dessutom värjer sig varje moralisk människa mot tanken att det skulle bli bättre för oss samtidigt som den ena världsdelen efter den andra kastas ut i ekonomiska och politiska katastrofer.

Den som ser åkrar runt om i Sverige ligga i träda eller växa igen samtidigt som kontors- och industrilokaler står tomma, ser svagheten i den svenska ekonomin. Det som går bra är börsen, finansmarknaderna och enstaka exportföretag. Det är genom att luta sig alltmer mot den virtuella ekonomin som Göran Persson har sanerat statsbudgeten.

Otrygga Perssonpengar
Svängningar liknande dem vi sett på finansmarknader i andra länder kan radera ut Perssonpengarna helt och hållet. Sedan fastighetstaxeringen börjat anpassas till marknadspriser har fastighetsskatten kunnat dra in 30 miljarder till staten. En halvering av fastighetspriserna skulle redan det radera ut Perssonpengarna. Detsamma gäller om aktiebubblan spricker. Varje procents räntehöjning på statsskulden utraderar också Perssonpengarna. Budgetbalansen kan blåsas bort av minsta stormby på finansmarknaderna.
Det sammanlagda beroendet av finansmarknaderna betyder att budgetunderskottet när som helst kan återuppstå i samma storleksordning som före Perssons sanering.

Samtidigt byggde saneringen i hög grad på att skatterna ökat - med 150 miljarder, säger moderaterna. Även om en hel del av det är skatt på spekulation, som försvinner i en finanskris, kommer en hel del skattehöjningar att ligga kvar och belasta produktion, transporter och skattebetalare. Sverige riskerar att hamna i ett läge värre än före budgetsaneringen. T.ex. höjde Persson skatten på hyresbostäder i takt med att räntan gick ned. Om räntan går upp igen, är det inte säkert att skatten kan sänkas, och därför kan hyrorna tvingas upp ännu mer.

Sverige har blivit så beroende av finansmarknaderna att Soros-solidariteten lönar sig. Det är samma perversa logik som gör att arbetslösheten lönar sig för börsen. Ju mer arbetslösheten ökar, desto mer stiger börskurserna. Soros piraträd mot Sydostasien och den av Sveriges regering understödda fullföljningen av plundringen med hjälp av IMF:s utpressningsvillkor har kastat in de sydostasiatiska länderna i en depression. Pengarna som har flytt därifrån har hjälpt upp USA:s och Europas börser till nya rekordnivåer. De ökade skatteintäkter som detta har gett upphov till här, överträffas dock av den ännu större effekt som Asienkrisen har haft genom att sänka räntorna.

I början av förra året var hela det europeiska valutasamarbetet i kris. De europeiska länderna kunde inte uppfylla budgetvillkoren för att komma med i eurosamarbetet. Soros räd mot Sydostasien, understödd av delar av den europeiska eliten, ändrade på detta.

Euron räddades
Den depression som skapades i Sydostasien sänkte prisnivåerna på råvaror, framför allt olja, i hela världen. Denna deflation, som uppstod genom att producenterna tvingades sälja till underpriser, höll ned räntorna. Det räckte för att statsfinanserna skulle förbättras för EU-länderna så mycket att de, med hjälp av ytterligare kreativa bokföringstricks, klarade villkoren för euron.

Räntorna hölls också nere genom att Asienkrisen skapade en katastrofstämning som gjorde det möjligt för centralbankerna att pumpa in ännu mer likviditet - sedeltryckning - för att hålla banker och finansbolag under armarna. Denna nya likviditet flödade ut på finansmarknaderna och bidrog till att hålla räntan nere och börsbubblorna uppumpade.

Endast tack vare denna bubbelpolitik kan Göran Persson bubbla om att "det går bra för Sverige", statsfinanserna har kommit i ordning, socialdemokraterna har klarat det bättre än borgarna osv. Endast genom att lägga sig i kölvattnet efter Soros och den brittiska imperiepolitiken kunde Persson skapa sig en bräcklig grund för sådana stöddiga uttalanden.