Socialisterna har redan från början varit ute efter att med sin primitiva dogmatism förstöra Sverige. Så enfaldig kan ingen rörelse vara att endast av en slump begå det ena grova "misstaget" efter det andra. Samtidigt hävdades det att allt som görs är bra. Detta visar endast att den röda ideologin har cementerat lögnerna.

Statsminister Ingvar Carlsson sade ju i Jan Troells samhälls-kritiska film "Sagolandet": Jag vill skapa en utopi! Det ville också Lenin, Stalin, Mao, Hitler och Mussolini. De ledande socialisterna tyckte genast att denna film var "partisk" och "osaklig". "Sagolandet" satte myror i huvudet på de parti-trogna socialisterna.

Med den socialistiska utopins hjälp har de svenska socialis-terna delvis omyndigförklarat medborgarna och uppmuntrat en autoritär superbyråkrati, som när tillfälle bjuds, kan begå vilka sociala vidrigheter som helst.

De socialistiska hycklande politikerna svamlar progressivt, men agerar reaktionärt. De gör allt för att klamra sig fast vid makten. De struntar i det faktum, att värnar man inte om individernas frihet, kan man ännu mindre värna om kollek-tivets.

Den svenske filosofen Henry T. Laurency formulerade: "Ju primitivare individen är, desto lägre ligga de ideal, som kunna entusiasmera honom". Därför är det nödvändigt för socialis-terna att använda lögner när sanningen (som vanligt) inte räcker till.

Det blir särskilt allvarliga följder pga den uppenbara från-varon av ett moraliskt centrum, bristen på vanlig demokratisk hyfs. Därför är det inte att undra på att listan på socialisternas övergrepp har blivit mycket lång. De har förstört skolan och förgiftat det andliga kulturlivet. De har avfolkat stora områden i Sverige och påtvingat bönderna sin vansinniga politik. De har oskadliggjort den lutherska kyrkan, som dock har rätt till sin existens. De har tagit över nationalsocialisternas bidrags-system för att göra människorna beroende av staten.

Socialisterna finns på alla ledande poster
Socialisterna har placerat sina egna eller ideologiskt förbund-na i alla olika offentliga och halvoffentliga församlingar, representationer och styrelser. De aktivaste (och okunni-gaste) socialisterna har lyckats besätta huvudparten av de viktiga posterna inom massmedier, kulturliv, utbildning och administration, där de kan stå de positiva besluten emot. Kvalifikationskraven är låga. Det krävs endast absolut andlig underkastelse, att "dela arbetarrörelsens ideologiska värderingar". Socialisterna har varit skickligare demagoger än nazisterna. Tyskarna kunde genomskåda nazisternas lögner. Men många svenskar sväljer fortfarande den falska socialistpropagandan.

Det svenska socialistpartiet (SAP) är en stat i staten
Socialisternas anhängare har hela tiden varit bergsäkra på en sak - att de för alla tider har monopol på framåtskridande och mänsklighetens förnyande. För denna uppgift duger vilka lömska betoder som helst. Det svenska socialstpartiet (SAP) är en stat i staten, ett massparti för de aningslösa och gränslöst manipulerade svenskarna. Gamla hedersbegrepp och moralvärden, som bygger på individens ansvar, har ersatts med hänvisningar till kollektivets skuld utan ansvar. Det är därför endast samhället som på ett abstrakt sätt bär ansvaret. Socialsisterna har blivit vana vid att tvinga en minoritet till fullständig underkastelse. De gör gällande att samhället och staten är ett och detsamma.

Svenska ämbetsverk och myndigheter handlar inte längre efter lagens klara bud utan efter läglighet och lämplighet. Socialisterna har genomfört omfattande åsiktskontroller av det egna partiet för att "främmande fåglar" (läs: självständigt tänkande människor) inte skall få något fotfäste där.

Genom att socialisera ännu intensivare struntar socialsterna fullständigt i folkets verkliga behov. Människorna har formats till lydiga centralstyrda medborgare eller biologiska robotar, som inte ifrågasätter officiella myter. Socialisterna förnekar människornas olikhet och personliga särart.

Arrogans och maktmissbruk
De svenska socialistiska makthavarna har visat arrogans gentemot folket genom att ljuga om och nonchalera livsviktiga ting, maktmissbruk och förakt för lagen. Varje tillräckligt intelligent människa borde begripa vad det egentligen handlar om. Tyvärr, har endast ett fåtal människor kunnat genomskåda den skrämmande verkligheten bakom de fina socialistfraserna. Större delen av befolkningen har för-blindats av den socialistiska utopin och därmed blivit oför-mögen att intuitivt inse enkla sanningar. Socialisterna har utvecklat beteendemönster som återspeglar en verklighet som aldrig existerat.

Med hjälp av den förljugna och intensiva propagandan har socialisterna skapat en vrångbild, en skenvärld, så att verklighetetsinstinkten har gått förlorad. Därför vill man stoppa allt sådant som kan verka politiskt obehagligt, ty man betraktar sådant som mycket farligt för den ickeexisterande utopivärlden. Än så länge har det gått bra för dessa ordjong-lörer, men hur länge till? Ty alla försök att förändra verklig-heten i riktning mot en politisk illusion blir alltid mycket kostsamma för hela samhället.

All makt kräver alltid motmakt. Men denna balanserade motmakt finns inte till hands i Sverige. Oppositionen har svikit folket när den låter det hemska förfallet fortgå utan debatt. Medan alla möjliga "affärer" avslöjas, saknar vi maktmedel att hantera dem. Den svenska demokratin anpassas till ett välavlönat auktoritärt ledarskap. Den socialistiska nomen-klaturan, som består av en korrumperad maktelit, har angett tonen, talat om "felprogrammerade hjärnor" och andra brister. Just de som på något sätt stör socialisternas omvand-ling av samhället kallas av regeringens förtroendemän för sådana människor. Ett sådant tal av Sten Andersson var direkt riktat mot all sann demokrati, som aldrig kan efter-sträva programmerade hjärnor hos biologiska robotar, utan endast fria, självtänkande människor. Just dessa är socialisternas-kommunisternas största fiender. Socialst-regeringen och dess förtroendemän bildar en liten klick som bestämmer över hela denna kräftgång.

Socialismen har alltid varit en andlig tvångströja, oavsett formen. Besluten flyttades allt längre ifrån folket av socialistiska politiker och tjänstemän i den offentliga förvaltningen, Därför blev det även nödvändigt att alla obekväma siffror förtes eller förskönades så mycket som det gick (se "varningen" i den högra spalten)!

Det har varit ett allvarligt misstag att låta ett politiskt parti, särskilt ett vänsterparti, ha makten under en mycket lång period sedan 1932 med två kortare undantag på 1970- och 1990-talen. Det har inte skapat någon stabilitet, som vissa godtrogna vänstermänniskor felaktigt tycks tro. Med bara ett parti vid makten (förutom krigsåren 1939-45) kan det aldrig bli annat än dold och öppen diktarur. Med sin felaktiga människosyn har socialisterna i Sverige förvandlat system-byggandet till ett självändamål.

Vi har fått nya herrar, som omyndigförklarat såväl arbete som kapital, och det är herrar som inte lämnar något bidrag till vår levnadsstandard. De är dock goda konsumenter medan de njuter maktens vällust. Så sade Sven Fagerberg i SvD 12 juni 1980.

"De levande och de döda"
I sin artikel "De levande och de döda", som publicerades i SvD den 23 sept. 1984, beskrev författaren Sven Fagerberg situationen på ett lysande sätt: "Vänsterpolitikerna säger sig representera folket, men allt fler inser att de endast representerar sig själva. Alla de underliga åtgärder som vidtas blir fullt begripliga om man betraktar dem som försök att öka improduktiva funktionärers andtal och makt. Vårt största parti arbetar med lika enkla som vilseledande propa-gandafraser, men inte många genomskådar förkunnelsen. Den beska sanningen är att verklig information är chanslös i dagens samhälle mot den känsloladdade desinformation, de sockrade dragéerna, som de destruktiva krafterna arbetar med. Den skapande människan förkvävs alltmer till förmån för en likriktad, i lagar och förordningar insnörd massa, eller, exaktare uttryckt, till förmån för den nya, parasitära herreklassen, som är det verkliga problemet".

Idag, år 2002, ser man i det svenska samhället just sådana krafter. De har lyst på mediernas förstasidor om pensions-avtal i 500-miljonersklasser, kartellavtal inom olika bransch-organisationer mm (min egen anmärkning).

Det svenska samhällets förfall
Skolan och sjukvården är tyvärr de mest typiska exemplen på ineffektiv, socialistisk organisation. Det kraflösa systemet har sannerligen vållat samhället en enorm skada. Den svenska socialismen har åstadkommit rättsstatens förfall, skolans degenerering, sjukvårdens upplösning, åldringsvårdens misär, barnomsorgens tillkortakommande, byråkratins förtryck, försvarets halvering, jordbrukets desurbanisation, brottslighetens explosion och mycket mera.

Den svenska "mänskliga socialismens" företrädare har en lika förljugen propaganda som kommunisterna eller national-socialsterna hade. Socialisterna tål inte heller en fri press. I Sverige sker kontrollen över massmedierna framför allt genom självcensur, påminnande om den i Tredje Riket, där förhandscensur faktiskt saknades. Därför har yttrandefriheten i Sverige endast en formell beydelse. Även de borgerliga journalisterna har snabbt lärt sig vad man får tycka och tänka. Indoktrinerade människors insändarbrev publiceras gärna, medan de som kan tänka kritiskt sällan får komma till tals. i en diktatur eller autoritär stat är det fria ordet alltid det första offret.

I Sverige har de flesta inte ens märkt att socialisterna endast raserat det traditionella sanhällsbygget och att de inte byggt upp något reelt samhällsnyttigt i stället. Socialismen bara krossar den naturliga livsstilen och utgör redan därigenom en fara för varje samhälle. Socialisternas enda mål var att skaffa sig kontroll övre det "nya" samhället.

När man indoktrinerar elever och medborgare med marxis-tiska eller illuministiska tankar, i stället för att presentera en realistisk syn på världen, uppstår som en följd ett kaotiskt och disharmoniskt samhälle, liksom i Sovjetunionen. Socialisterna har överallt försökt krossa även ett normalt familjeliv genom den kommunistiksa familje- och jämlikhetspolitiken. Detta var ett av socialismens viktigaste mål också i Sovjetimperiet.

Det svenska samhällets förfall
Det genomfördes med hjälp av vackra ord som "den institutionaliserade jämlikhetsfrågan", enligt vilken kvinnor bör försörja sig själva. Därför är det mycket konstigt, att i Sverige även ickesocialisterna är verksamma för den totalitära jämställdhet som redan har skapat stagnation även i det svenska samhället. Också genom en socialstisk barn-omsorg försöker man dämpa de demokratiska krafterna i Sverige. Socialisterna har överallt försökt klippa vingarna på de kreativa och produktiva (hämmat hjärnan och händerna) med krav på jämställdhet som förevändning. Jämlikhet på de begåvades bekostnad försämrar för alla. Även på andra områden ser man smygsocialiseringen av Sverige. Förebilden har förblivit Sovjetunionen och illuminaternas idealland.