I takt med att villkoren för de arbetslösa försämrades, började jag intressera mig för politik. Började lyssna till vad de etablerade partierna sade och hur de uppfyllde sina löften till väljarna.

Ganska snart fann jag ett oärligt maktspel där de gärna skodde sig med högre arvoden och löner, medan medelsvensson och de fattigaste blev allt fattigare. Det var år 1992 som jag skrev in mig i Ny Demokrati. Ett parti med ett mycket bra partiprogram. De lyssnade till svenska folkets vilja och tryckte på de ömma punkterna i samhället.

Alla vet vi hur det gick. NyD kom in i riksdagen och skakade om ordentligt. Hatet var stort från de etablerade, men konstigt nog har desamma senare uppfyllt nästan alla de förslag som NyD en gång lade fram i riksdagen. Det var trots allt ändå inte så tokig politik vi förde.

I Mariestad blev jag invald i valberedningen och avancerade senare till sekreterare i styrelsen. I Örebro var partiet nästan nedlagt, men det väcktes till liv igen genom att jag valdes till ordförande. Det var i egenskap av ombud för Örebro som jag åkte på årsstämma till Stockholm.

Det blev en förhållandevis lugn stämma det året och ärendena klubbades av i rask takt. Så blev det dags för hemfärd med de hyrda bussarna vi hade. Jag kom att följa med den bussen som kom från Göteborg. Med i bussen kom några andra medlemmar som skulle stiga av i Södertälje för att ta tåget därifrån vidare till sina hemorter. Jag kände ingen av dem från förut. Plötsligt kommer en man fram till mig och en fotoblixt träffar mig. Efter att bussen har stannat i Södertälje och han har stigit av, finner jag plötsligt en papperslapp i min famn med namn och telefonnummer. Det måste vara från mannen som fotograferade mig, men jag besluter att inte kontakta honom.

Några dagar senare får jag ett brev skrivet med okänd handstil på kuvertet. Jag läser det och finner att det är från mannen som fotograferade mig. Han har tagit reda på mitt namn och även adress. Nu ville han träffa mig och bjöd mig ner till sitt hem utanför Kalmar. Göte lät förstå, att han förälskat sig i mig vid första ögonblicket och han ville så innerligt hjälpa mig till en bättre tillvaro. Jag hade redan då avslöjat att det var svårt att som arbetslös få pengarna att räcka till. Göte berättade att han bodde i eget hus på landet. På gården stod stora ekar och längs med stammarna klättrade murgrönan tät. På våren prunkade backen mot vägen av gullvivor, vitsippor och blåsippor. Det fanns också tre stora växthus på tomten och här kunde man odla blommor och tomater tidigt på våren för att sedan sälja dem och därigenom få in en extra slant.

Första gången Göte bjöd mig ner till sig tackade jag nej. Men när han erbjöd sig att hämta mig med bilen och även köra mig tillbaka, då tackade jag ja. Dessutom ville han visa mig Öland och det var mycket lockande. Jag hade aldrig varit där, men jag har hört så mycket om att här är så vackert.

Sagt och gjort. Jag blev avhämtad och så åkte vi söderut för att fem timmar senare nå vårt mål i en liten by 3 mil norr om Kalmar. Göte hade berättat, att han bodde i ett hus som en gång hade tillhört föreståndarinnan för åldringshemmet på orten.

När vi närmade oss infarten reser sig ett stort rött trähus med vita knutar och fönsterbågar framför oss. Jag blir genast förtjust i huset, varför det blir en mindre besvikelse att Göte inte bor där. Istället bor han i huset intill, ett tvåvåningars stenhus. Vi stiger ur bilen och går in i huset.

Jag kommer in i hallen och köket och finner mig som om jag steg rakt in i Carl Larssons idyll, med kökssoffa under det smårutiga fönstret. På fönsterbrädet prunkar det av röda pelargoner. Så vackert! Jag blir helt förtjust av det jag ser.

Redan nästa dag blev det en biltur till södra Öland som tog mig helt med storm. Det platta hedlandskapet, Alvaret, med sina stenmurar och tusentals blommor som kantade vägrenen var en vacker syn. För att inte tala om alla väderkvarnar och forngravar som reste sig över jorden.

Vi gjorde ett besök på Ekerums forntidsborg som grävts ut och byggts upp för att gestalta hur den en gång sett ut. Vi besökte även utställningen över alla föremålen som man hittat där i samband med utgrävningarna. När vi nådde Ölands sydligaste udde med fyren Långe Jan bröt regnet igenom molnen och åskan mullrade. Vi lämnade ett besök här till ett senare tillfälle och åkte hemåt igen.

Nästa morgon gick jag in för att städa ur husvagnen som vi skulle ta med oss till Öland så att vi slapp att köra fram och tillbaka. När den var rustad och klar, bar det iväg över Ölandsbron igen. Husvagnen parkerade vi på tomten som ägdes av släktingar till Göte. Vi bilade norrut ända ut till fyren Långe Erik längst ute på ön. Massor av turister var i farten och trafiken var livlig. På återvägen stannade vi till vid kungafamiljens sommarresidens Solliden och gjorde ett besök här. Parken var otroligt vacker med sina statyer, planteringar och vattenspel. Sveriges Television var även där för att spela in ett inslag för programmet "Gröna Rum" och det skulle visas senare i höst på TV. Efter besöket i parken återvände vi till bilen och körde tillbaka till husvagnen.

Jag hade plockat en kalksten vid Långe Erik och den fick fungera som underlag för ett värmeljus som lyste upp i kvällen. I skenet av ljuset från värmeljuset växlade vi ringar. Det blev en oförglömlig kväll för oss båda.

Nästa morgon, när vi satt hemma i köket och åt frukost, ser jag någon som klipper gräset vid det stora röda huset och Göte går ut för att se vem det är. Efter en stund kommer han in och berättar, att det är den förre ägaren till huset. Han undrade om Göte ville köpa huset genom att endast överta lånen för det. En blygsam summa jämfört med dess verkliga värde.

Vi blir visade runt i huset. Det stora huset hade en gång varit ett ålderdomshem och var K-märkt, vilket betydde att det var kulturskyddat och måste bevaras utvändigt i sitt ursprungliga skick. Här fanns ett stort ljust kök med separat matvrå, hall med kakelugn, vardagsrum och toalett. I tvättstugan finns tvättmaskin och torktumlare. I ett stort förråd står en frysbox och så finns det också ett "kontor och butik" som tidigare använts av hans fru som är keramiker.

Uppe på vinden fanns två gästrum, en stor hall som kan bli ett bibliotek och så ett större sovrum. Utanför på gården fanns en igenväxt stor trädgård med plats för planteringar och blommor. En bit därifrån låg ett dubbelgarage och så två stora växthus som använts när här fanns en handelsträdgård. Den djupborrade brunnen gav gott källvatten även under torra somrar. Efter mycket kalkylerande och diskussion beslöt vi oss för att köpa huset med tillhörande tomt på 10.000 kvm.

Det stora röda huset skulle efter renovering bli vår bostad. Det lilla huset var Göte bodde i, skulle också renoveras och sedan hyras ut till hugade sommargäster. Inkomsterna härifrån skulle gott och väl täcka kostnaderna för räntor och avbetalningar.

Jag åker hem igen till Örebro. Säger upp min lägenhet och börjar packa. Här nådde mig också budet att Eva, min bästa vän sedan barndomen, hade dött. Hon hade flyttat till USA i unga år och gift sig där. Vi hade behållit kontakten med varandra hela tiden och jag hade också besökt Eva och hennes man i Fort Lauderdale i Florida. Eva hade inte ens fyllt fyrtio år när hon drabbades av Parkinsons sjukdom.

Jag har följt henne genom alla åren då hon långsamt blev allt sämre, tills hon flögs till Sverige för vård. Här dog hon i lunginflammation, som en komplikation till hennes sjukdom. Ett halvår tidigare hade hon fyllt femtio. Även om det känns svårt att tänka sig att allt var över nu, att det inte skulle bli fler brev i framtiden, inser jag att det var det bästa som kunde ske. Eva hade inte längre ett människovärdigt liv att leva och då var det, trots allt, bäst som skedde. Hon skapade ett stort tomrum i min tillvaro och än idag kan jag känna en saknad när jag tänker på tider som varit.